Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scopoli [skå'påli], Giovanni Antonio (Johann Anton) - Scopolia - Scorbutus, med. Se Skörbjugg - Scordatura - Scordia - Score - Scorel, Jan van - Scoresby [skåe'sbi], William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1355
Scopoli-Scoresby
1356
Scopoli [skå7påli], Giovanni Antonio (Johann
Anton), österrikisk naturforskare, f. 3 juni 1723
i Cavalese, Tyrolen, d. 8 maj 1788 i Pä via som
professor där, var en skarpsynt och begaf ad man,
som särskildt i sina deskriptiva arbeten hofsamt
kritiserade och beriktigade en del felaktigheter
i Linnés "Genera plantarum" m. m. Hans förnämsta
verk är Flora carniolica (1760; ny uppl. 1772).
C. Lmn.
Scopolia Jacq., bot., örtsläkte af fam. Solana-cece,
närmast släkt med Hyoscyamus. Kronan är klocklik,
fodret är bägarlikt, vid fruktmognaden förstoradt
och omslutande frukten, som är lockkapsel. Af
de 4 arterna förekommer l i Europa (Öst-Alperna
och Karpaterna), S. carniolica, med ensamma,
rödbruna och gula blommor i bladvecken ; dess
alkaloidhaltiga rotstock har medicinsk användning.
G. L-m.
Scorbutus, med. Se Skörbjugg.
Scordatura [skårdatöra], it., mus., "afvikande
stämning", annan stämning än den vanliga, särskildt på
stråkinstrument, såsom då Paganini stämde 0-strängen
i b. Dylik stämning företogs ofta på lutor redan
under 1500-talet och på stråkinstrument under 1600-
och 1700-talen. A. L.*
Scordia [skå’rdia], stad i italienska prov. Ca-tania
(Sicilien), vid järnvägen Catania-Caltagi-rone. 9,983
inv. i hela kommunen (1911). Orange-odling.
J- F. N.
Score [skar], mus., engelsk benämning på partitur.
Scorel, Jan van, holländsk historie- och
porträttmålare, ingenjör, arkitekt och domherre,
f. 1495 i byn Scorel nära Alkmaar, d. 1562 i Utrecht,
blef vid fjorton års ålder elev hos Cornelis
Willemsz. i Haarlem, arbetade därpå i Amsterdam
i Jacob Cornelisz. van Oostsanens verkstad och
blef omkr. 1517 lärjunge hos Jan Gossart (Mabuse)
i Utrecht, begaf sig därefter på en studiefärd
till Köln, Speier, Strassburg, Basel, där Hans
Hol-bein d. y. då bodde, och hamnade till sist i
Albr. Durers ateljé i Niirnberg. Vistelsen där blef
dock ej långvarig, ty Luthers uppträdande, med hvilket
Diirer sympatiserade, stötte den rättrogne lärjungen
för hufvudet, och denne fattade åter vandringsstafven
och drog öfver Steiermark till Kärnten, där han 1520
utförde sitt länge omtvistade, men såsom autentiskt
nu allmänt erkända mästerverk, flygelaltarmålningen
Den heliga familjen i ett berglandskap i Ober-Vellach
(den dyrbara målningen är under pågående krig förd
till Wien). Därifrån bar det af till Venezia,
där han förenade sig med en skara dit anlända
landsmän och deltog i en vallfärd till Jerusalem
- ett minne däraf är S:s i Haarlems och Utrechts
museer nu förvarade Porträtt af Jerusalemsfar ar e
(hvaribland hans egen bild). Återkommen till Italien,
anlände han 1522 till Kom, ungefär samtidigt med att
hans landsman Adriaen Florisz. Boeyens under namn
af Ha-drianus VI valdes till påfve. S., som målade
den nye påfvens porträtt (i Louvains universitet),
blef föreståndare för antiksamlingen i Belvedere; men
påfvens kort därpå inträffade död föranledde S. att,
troligen öfver Frankrike, återvända till sitt hemland,
där han, efter en tids vistelse i Utrecht, hvarest
han synes ha beredt sig för det prästerliga kallet,
slog sig ned i Haarlem. Sedan han, när-
mast på grund af en för Mariakyrkan i Utrecht utförd
altarbild, blifvit domherre där, bosatte han sig
emellertid för återstoden af sitt lif i Utrecht,
där han var verksam icke blott som målare, utan
äfven som ingenjör för vatten- och hamnbyggnader
och arkitekt (han deltog i uppförandet af slottet
i Breda) och därjämte vann anseende som begaf
vad skald och musiker. Han lefde på förtrolig
fot med sina mest framstående och högst uppsatta
landsmän, åtnjöt Filip II:s gunst, mottog af Frans
I smickrande anbud att bli hans hofmålare och stod
i beröring med Gustaf Vasa. Med en arkitekt, som han
rekommenderade konungen, sände han nämligen monarken
en framställning af Jungfru Maria (väl en madonna
med barnet), i hvilken Gustaf blef så förtjust, att
han som erkänsla skickade mästaren ett egenhändigt
bref, en släde med fullständig utrustning och en
väldig svensk ost. Bref vet kom fram, ehuru med
brutet sigill, men släden och osten försvunno på
vägen, och af Madonnabilden finnas ej några spår. -
Ehuru en stor del af S:s arbeten förstördes under
bildstormarnas dagar, träffas dock ännu verk af
hans hand i flera museer och kyrkor. De tidigare,
såsom den nyssnämnda altartaflan i Ober-Vellach,
röja tydligt hans konsts germanska ursprung
(bl. a. reminiscenser från Diirer), och äfven i en
senare målning, Magdalena, i Amsterdams Rijksmuseum,
där venezianskt inflytande spelar in, framträda
tydligt germanska drag; men i arbeten från hans senare
tid, såsom ett Mansporträtt i Berlins museum och
ännu mer i den på bildens baksida målade Lucretia,
kan man afläsa den italienska renässanskonstens
allt starkare påverkan på mästaren, såväl i
formbehandlingen som färgskalan - en fint stämd
silfverton, i motsats till de samtida nederländarnas
brokigare färger. S:s, Lucas van Leidens andlige
arftagares, stora konsthistoriska betydelse är i
själfva verket den att ha varit vägbrytaren för de
nederländske romanisterna, d. v. s.*de italienarna
efterhärmande nederländske målarna under 1500-talet,
en riktning, som, högt skattad af samtiden,
förefaller eftervärlden onaturlig och onjutbar,
men som dock var en nödvändig föregångare till den
stora flamska och holländska konsten. ^
O. G-g.
Scoresby [skåə’ṡbi], William, engelsk upptäcktsresande,
f. 1789, d. 1857, var son af en på sin tid framstående
hvalfångare med samma namn och gjorde tills. med
sin fader flera fångstfärder i Norra ishafvet,
hvarvid han redan tidigt visade synnerligt intresse
för naturvetenskaplig forskning samt anställde
undersökningar, som blefvo af den största vikt för
kännedomen om polartrakterna. 1806 framträngde han
tills. med fadern ända till 81° 30’ n. br., så vidt
man vet den högsta dittills nådda breddgraden. 1822
var han den förste, som undersökte Grönlands östra
kust mellan 69° 30’ och 72° 30’ n. br. med den efter
honom uppkallade väldiga fjorden Scoresby sund, och
han var den förste, som framlade en karta öfver denna
dittills knappt till sitt läge bekanta kuststräcka. En
beskrifning öfver denna resa utgaf han under titeln
Journal of a voyage to the northern whale-fishery
(1823). Ett annat arbete af honom är det berömda
An account of the arctic region (1820). Från 1823
studerade S. teologi i Cambridge, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
