Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1281
Schweiz (Historia.)
1282
med sattes en bom för edsförbundets maktutveckling
i Rhendalen. Vänskapen mellan Burgund och Österrike
kunde ha blifvit ödesdiger för S., i synnerhet som
habsburgarna vid denna tid åter innehade Tysklands
tron. Till S:s lycka varade emellertid vänskapen
ej länge, och efter några års het kamp mellan
franska och burgundiska inflytelser i S. lyckades
franske konungen Ludvig XI definitivt försona S. med
Österrike: ett fördrag af 1474 (die ewige richtung)
bildar slutpunkten för de långvariga fejderna med
huset Habsburg, som då uttryckligen erkände S:s
oafhängighet. I gengäld fick edsförbundet utfästa
bistånd åt Frankrike och Österrike i det krig mot
Burgund, som utbröt s. å. Ehuru lämnade i sticket af
sina bundsförvanter, som slöto en särfred med Burgund,
vunno schweizarna, bland hvilka under denna tid Bern
framträder som ledande (Bern kände sig nämligen
framför andra hotadt af Burgunds makttillväxt),
de lysande segrarna vid Granson och Murten (1476)
samt Nancy (1477).
Dessa segrar bilda epok i krigshistorien. I dem
framträdde nämligen klart det i sluten ordning
kämpande fotfolkets Öfverlägsenhet öfver på medeltida
vis organiserade riddarhärar. I ännu högre grad
än fordom segrarna öfver Österrike förde de de
tappre och krigskunnige schweizarnas rykte ut
öfver hela världen. Schweiziska legotrupper blefvo
öfverallt eftersökta, och soldenärväsendet ("das
reislaufen") tog en sådan omfattning och medförde
i förening med det republikanska och demokratiska
styrelsesättet sådana konsekvenser för det schweiziska
samhällslifvet i allmänhet (falhet för främmande
guld och mottaglighet för utländska inflytelser
öfver hufvud), att man senare fann sig böra med
lagstiftningens hjälp ingripa däremot. - Närmast
blefvo emellertid "burgundkrigen" så tillvida af
betydelse äfven för S. såsom helhet be-traktadt,
att dess internationella anseende steg. Dessutom
var det betydelsefullt, att edsförbundet genom sina
vinster vid det burgundiska väldets fall (nedre
Valais och delar af nuv. kantonen Vaud), fattade
fast fot i fransktalande trakter. Ännu starkare blef
edsförbundets position i v., då städerna Fribourg
och Solokhurn, dess bundsförvanter i burgundkrigen,
upptogos i detsamma (det s. k. Stanserverkommniss
1481) Till denna utvidgning gåfvo skogskantonerna
först efter starkt motstånd sitt bifall. De missunnade
städerna den ledande ställning, som dessa alltmer
vunnit, och sågo ogärna, att den ytterligare stärktes.
S:s samhörighet med Tyska riket hade småningom
alltmera försvagats. Då S. vägrade ansluta sig till
Schwabiska förbundet (se S c h w a-b e n) och icke
erkände den af kejsar Maximilian 1495 upprättade
rikskammarrätten, uppstod en konflikt. Den skärptes
genom edsförbundets förbindelser med de rätiska
delarna af nuv. S., där folkliga sammanslutningar
(bl. a. "der graue bund") kämpade för sin frihet
mot österrikiska huset. Så utbröt det kortvariga,
men vilda "Schwabenkriget" (1499). Freden i Basel
s. å. innebar S:s faktiska (om än i fredstraktaten
icke formligen stipulerade) frigörelse från rikets
öfver-höghet. - I de italienska förvecklingarna i
början af 1500-talet spelade S. och schweizarna en
framträdande roll. Både Frankrikes och Milanos härar
utgjordes till stor del af schweiziska
soldtrupper. Till lön för den hjälp edsförbundet
såsom sådant gett Ludvig XII af Frankrike tilltvang
det sig 1503 grefskapet Bellinzona (i nuv. kantonen
Ti-cino). Vänskapen med Frankrike bröts, då påfven
Julius II lyckades vinna edsförbundet för den "heliga
liga" (se d. o.), som skulle utdrifva fransmännen ur
Italien. 18,000 schweizare eröfrade 1512 hertigdömet
Milano från dessa ("Stora Paviatåget"), återinsatte
den fördrifne hertigens son och öfvertogo själfva
ett slags protektorat öfver landet. S. hade vunnit en
europeisk maktställning. Ett försök af Ludvig XII att
återtaga hertigdömet af var j des genom den lysande
segern vid No vara (1513). Men två år senare gick
åter Milano för-loradt, genom det blodiga slaget vid
Marigriano (1515), hvarefter fred slöts med Frankrike
1516. Varaktiga vinster af krigen i Italien blefvo
dock en rad eröfringar inom nuv. kantonerna Ticino och
Graubiinden, betydelsefulla särskildt för herraväldet
öfver alppassen.
Edsförbundet hade vid denna tid genom Basels
(1501), Schaffhausens (1505) och Appenzells (1513)
tillträde vunnit den omfattning, som det sedan
behöll i nära tre århundraden. Det bestod då af 13
"orter", sedermera kallade "kantoner", hvartill kommo
länder och städer, som stodo i ett fördrags-befäst
vänskapligt förhållande till edsförbundet, utan
att dock såsom likaberättigade ha upptagits i detta
(s. k. zugewandte orten): Valais och Graubiinden,
som själfva utgjorde federativa statsbildningar
af samma art som edsförbundet, städerna Biel,
S:t Gallen, Rottweil och Miilhausen, klostret S:t
Gallen och grefsk. Neuchåtel. Bland de gemensamma
besittningarna (gemeine herrschaften) märkas Aargau,
Thurgau, Vaud (eröfradt från Savojen 1536) och delar
af nuv. kantonen Ticino. Nästan alla "orterna" egde
därjämte egna besittningar; särskildt rikt på sådana
var Bern.
Eeformationen, hvars införande i S. (från 1519)
var Ulrik Zwinglis verk, blef af genomgripande
betydelse. Under Zwinglis egen ledning genomfördes
den i Zürich. Hans vänner och anhängare genomförde
den på andra håll: Berthold Haller i Bern, Johannes
Oecolampadius i Basel, Guillaume Farel i västra S. och
i den med Bern och Fribourg förbundna savojiska staden
Geneve (som visserligen icke förrän långt senare
blef medlem af edsförbundet, men som från denna tid,
särskildt tack vare den konfessionella samhörigheten,
trädde i allt lifligare förbindelser med detta). I
större delen af landet vann således reformationen
insteg, men i skogskantonerna mötte den bestämdt
motstånd. Sin säregna prägel fick reformationen i
S. därigenom, att Zwingli jämsides med den religiösa
och sedliga reformen uppställde kraf på en djupgående
omgestaltning af det politiska och sociala lifvet
öfver hufvud taget. Så t. ex. verkade han för
förbättrande af undersåtarnas ställning i de Zürich
tillhöriga områdena. Vidare uppträdde han mot den
öfverhandtagande besticklig-heten och soldenärväsendet
och motarbetade det i hans ögon nesliga fördraget med
Frankrike 1521 (se sp. 1284). Slutligen ifrade han för
en omgestaltning af förbundet, egnad att beröfva de
folkfatti-gare skogsorterna den ledande ställning, som
de intogo på förbundsdagarna; genom att öfverflytta
Tryckt den 29/816 Ord, som saknas under Sch-,
torde sökas under Ch-, Sh- eller Sj-.
24 b. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
