Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sarasener - Sarasenska tapisserier. Se Haute-lisse, sp. 112 - Sarasin [-sä'], Sarazin l. Sarrasin, Jean FranÁois - Sarasin, Paul (f. 1856 i Basel) och Fritz - Saravati - Saratoga - Saratov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under medeltiden ett af kristna författare
ofta begagnadt namn först på araberna, sedan på
muhammedaner i allmänhet.
Sarasenska tapisserier. Se Haute-lisse, sp. 112.
Sarasin [-sä’], Sarazin l. Sarrasin, Jean François,
fransk poet, f. 1604 i närheten af Caen, d. 1655 i
Pézenas, anställdes efter resor i Tyskland 1648 som
sekreterare hos prinsen af Conti och tjänstgjorde
också som dennes rolighetsminister. Han dog, säger
man, af ett slag vid tinningen, som prinsen vid något
tillfälle tilldelade honom med en eldgaffel. Han
tillhörde den sista kretsen af "précieuser",
som samlades omkring m:lle de Scudéry. Samtiden
ställde honom närmast Voiture som den förnämste
salongspoeten under 1600-talet. Kvickt, elegant och
i ett godt språk rimmade han sina bagateller i den
italienska stilen: ballader, madrigaler, epigram och
rondåer. Det var han, som i Frankrike först använde
uttrycket burlesk, lånadt från italienarna, för den
parodiskt groteska stil, som vid denna tid var på
modet och i hvars utöfvande han själf hemfört sina
förnämsta lagrar. Hans Pompe funèbre de Voiture och
La défaite des bouts-rimés beundrades högeligen
af samtiden. Äfven hans prosa i den historiskt
berättande framställningen af belägringen af
Dunkerque (1649) och Wallensteins sammansvärjning
(1651) berömmes för sin enkla, om Voltaires prosa
erinrande hållning. Hans Oeuvres utgåfvos 1656 af
Pellisson och 1877 af 0. Uzanne. – Se Mennung,
"Sarrasins leben und werke" (2 bd, 1902-04).
J. M.
Sarasin, Paul (f. 1856 i Basel) och Fritz
(f. 1859 i Basel), kusiner, schweiziska zoologer
och etnografer, museiföreståndare i Basel, ha
företagit flera och vidsträckta forskningsresor inom
tropikerna. Bland deras många verk märkas Ergebnisse
naturwissenschaftlicher forschungen auf Ceylon (4 bd,
1887-93), Materialien zur naturgeschichte der insel
Celebes(5 bd, 1898-1907) och Reisen in Celebes
(2 bd, 1905).
L-e.
Sarasvati, ind. relig., namn på en flod och en gudinna
i den indiska litteraturen. Flodnamnet har säkerligen
ariska anor och har betecknat olika floder alltefter
de respektive folkens boningsorter. Identiskt
är det avestiska flodnamnet Haraxvaiti (hvaraf
det grekiska landskapsnamnet Arachosia) vid
Kandahar (nuv. Argandab). Det är möjligt, att i
vissa rigvediska hymner S. betecknar samma flod;
dessa hymner kunde då härstamma från en tid, då
de ariske inderna ännu icke uppnått Indien. Men
troligen betecknas därmed äfven och kanske mestadels
Indus. Senare, särskildt i "Mahabharata", är S. en
helig flod i Madhyadeça (Midt-landet), omkring Ganges’
och Jumnas öfre lopp (den nuv. Sursovty); äfven namn
på andra floder. Som ursprunglig flodgudinna uppträder
S. redan i "Rigveda", där hon anropas att nedstiga
från himmelen och bringa fruktbarhet. I vissa hymner
parallelliseras hon med Ida och Bharati o. a. och
synes därmed uppfattas som en gna (gudakvinna), den
kvinnliga motsvarigheten till vissa manliga gudar
(den kvinnliga kraften, fruktsamheten). En sådan
makt var också Vac (nom. Vak), ordet, talet. Därmed
identifieras senare också S. och blir sålunda i
hinduismen gudinna för vältalighet och
öfver hufvud för vetenskap och konst. Hon säges
vara Brahmans hustru (annars namnes i denna egenskap
Savitri, se d. o.) eller dotter. Som Brahmans hustru
namnes hon sålunda vid sidan af Vishnus hustru
Laksmi och Çivas hustru Durga eller sammanblandas
med dem. Så är den årliga fest (2 febr.), som urspr,
var egnad Laksmi, nu en litterär fest för S. S. af
bildas som en skön kvinna sittande på en lotus,
merendels med en bok eller ett musikinstrument
i handen. Jfr Muir, "Original sanskrit texts",
V, och Hopkins, "The religions of India" (1895).
K. F. J.
Saratoga [säretåu’go], S. springs, by (village)
i nordamerikanska staten New York, 91 m. ö. h.,
6 km. från Saratogasjön, 19 km. v. om öfre Hudson,
vid tre järnvägar. 12,693 inv. (1910). öfver fyrtio
mineralkällor finnas. S. är den elegantaste kurorten i
hela världen, ryktbar för den utomordentliga lyx, som
där utvecklas af Amerikas millionärer. Under säsongen
uppgå badgästerna till omkr. 20,000 personer. Vattnet
är jod- och järnhaltigt, starkt kolsyradt och har
en temperatur af 7-10°. Källorna användas mest mot
måg-, lefver- och stenlidanden samt mot reumatism. I
närheten af S. blef 13 okt. 1777 en engelsk kår under
Bourgoyne slagen af amerikanerna och måste 17 s. m. ge
sig fången åt general Gates.
(J. F. N.)
Saratov. 1. Guvernement i östra Ryssland, bildadt
1780 af delar af kanatet Astrahan. Det utbreder sig på
Volgas högra strand och har en areal af 84,494 kvkm.,
med omkr. 3,185,400 inv. (1913 beräknad folkmängd),
hufvudsakligen storryssar, men äfven lillryssar,
tjuvasjer, mordviner, tatarer, kalmucker samt
omkr. 170,000 tyska kolonister. I n. och efter Volgas
lopp i ö. är guv. bergigt, i s. vidtar stäppen. Bland
vattendragen märkas Medvjediza och Choper, bifloder
till Don, samt Volgas biflod Terisjka, hvilka alla
flyta i sydvästlig riktning. Jorden är i allmänhet
fruktbar och välodlad s. k. "svart jord"; endast
12 proc. af arealen är skogbevuxen. Betydande är
sädesodlingen, särskildt af hvete, äfvensom tillgången
på hampa, kräpp och tobak. En af hufvudnäringarna är
fisket i Volga. Kvarnar, ylleväfverier och (förr)
brännvinsbrännerier. Landet, som ännu för något
mer än hundra år sedan var en ödemark, blef på
Katarina II:s (1762-96) uppmaning koloniseradt af
tyskar. Guv. är deladt i 10 kretsar. – 2. Hufvudstad
i nämnda guv.. belägen i en dalsänkning på Volgas
högra strand och vid järnvägen Rjazan-Tambov-
Uralsk. 217,418 inv. (1911 beräknad folkmängd) Staden,
som är en af Rysslands förnämsta handelsplatser
och genom banan till Tambov är förbunden med
det inre landet, drifver handel med säd, mjöl,
talg, fisk, salt och nafta samt har betydande
bomulls-, siden-, saffian- och tobaksfabriker,
två järn- och tre klockgjuterier. Den är säte för
en grekisk biskop samt har 38 grekisk-katolska,
2 romersk-katolska och 1 protestantisk kyrka,
1 moské, många läroanstalter, bl. a. universitet
(grundlagdt 1909, närmast en medicinsk fakultet med
26 professorer, 12 docenter och prosektorer samt 412
studenter 1913), naturforskarsällskap (1895) och 15
högre elementarskolor af olika slag. – En förstad till
S. bildar Pokrovskaja sloboda (se d. o.), ehuru den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
