Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättsvetenskap - Rättvik - Rätvingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rättvik. 1. Kontrakt i Västerås stift, består af
de fyra pastoraten Rättvik med Dådrans och Bingsjö
kapell; Boda; Orsa med Skattunge kapell; Ore. 3,894
kvkm. 22,360 inv. (1914). – 2. Socken i Kopparbergs
län, Kättviks tingslag, 1,009,9 kvkm. 8,942
inv. (1914), hvaraf 456 i R. municipalsamhälle
och 791 i Dådrans och Bingsjö kapell. Med dessa
bildar R. ett pastorat i R. kontrakt af Västerås
stift. Socknen ligger ö. och n. ö. om Siljan, vid
hvars östra vik, Rättviken, socknens bördigaste
och mest bebyggda del ligger. Den östra delen är
en ödslig och jämförelsevis folkfattig skogsbygd,
med betydliga åsar och fristående höjder, högst Södra
Vålberget (491 m.). Af gammalt har R. liksom Leksand
varit indeladt i fjärdingar: Sörbyggefjärdingen,
på Rättvikens södra strand, Västbyggefjärdingen,
på dess norra, Gärdsjöfjärdingen, byarna längre in
fram till sjön Ljugaren, med Dådrans bruk och kapell,
samt Ofvanheds- l. Kapellfjärdingen, norrut mot
Ore, nu egen socken, Boda. Därtill kommer Bingsjö
finnmark, mellan sjöarna Ljugaren och Amungen,
odlad från Karl IX:s tid genom finnar. Byarna äro
flerstädes mycket stora; den största är Vikarbyn
n. v. om kyrkan. Liksom i de öfriga socknarna omkring
Siljan har folket bibehållit egendomligheter i dräkt
(se pl. II till art. Folkdräkt), språk och sed, ehuru
utvandringarna börjat verka utjämnande. Jordbruk
är hufvudnäring, särskildt i Siljanstrakten, men
äfven boskapsskötseln med fäbodsdrift är betydlig,
och skogsafverkning ger en afsevärd inkomst. Äfven
åtskilliga industriella verk finnas (Vikarbyns
ångsåg, R:s ångsåg och snickerifabrik, Nittsjö
tegelbruk). Under 1600- och 1700-talen bearbetades
en del järn- och kopparfyndigheter; vid Dådrans
bruk tillverkades ännu på 1800-talet tack- och
smidesjärn. Bland socknens historiska minnen äro några
fästa vid Gustaf Vasas person. Vid Gärdsjö by skall
han ha uppehållit sig efter sin farliga färd från
Svärdsjö och därifrån begett sig ned till kyrkan,
på hvars vall han första gången uppträdde och talade
till den församlade menigheten; till minne häraf har
Vasastenen rests, omgifven af 12 mindre stenar med
namn på män och kvinnor ur Gustaf Vasas dalasaga. I de
upproriska rörelserna under konung Gustaf togo äfven
Rättvikskarlarna del, liksom i det s. k. Näftåget 1598
och i Dalupproret 1743. – Kyrkan, som ursprungligen
var en liten rektangulär gråstensbyggnad, troligen
från den äldre medeltiden, tillbyggdes 1688 och 1703,
så att den fick formen af en korskyrka, samt
1778–83, då äfven tornet tillkom (kyrkan är afbildad i
art. Kyrkstugor, fig. 2). – S. ö. om kyrkan ligger
vid Siljan R:s municipalsamhälle (enl. k. br. 25
nov. 1910) omkring stationen R. vid Gäfle–Dala och
Södra Dalarnas järnvägar, bestående af det område,
"som begränsas i v. af Siljan, i s. af Enån, i
ö. af den s. k. skarpskytteplatsens östra rå efter
denna plats ursprungliga form och i utsträckning
från Enån till Silsänget, samt i n. af en linje
dragen från sistnämnda punkt till Silsbäckens
utlopp i Siljan". 456 inv. (1914). Taxeringsvärdet
å bevillningsskyldig fast egendom 601,000
kr. (1914). Taxerad inkomst af kapital och arbete
198,478 kr. Municipalskatt 1912 kr. 0,40 per 100
kr. inkomst. Postkontor, telegraf- och telefonstation,
ett par läkare, apotek, bankkontor, flera hotell,
bl. a. det förstklassiga turisthotellet, med elektrisk
belysning, kall- och varmbadhusinrättningar, flera
handlande och handtverkare (bl. a. verkstad för
konstsmide), permanent utställning af hemslöjd af
Rättvik-Boda hemslöjdsförening (bildad 1908). R. är
mycket besökt af turister från när och fjärran och har
blifvit en stor tillflyktsort på modet och är äfven
ett vinteridrottens hem. – 3. Tingslag i Kopparbergs
län, ingår i Nedan-Siljans domsaga och fögderi samt
omfattar socknarna Rättvik, Boda och Ore. 2,111
kvkm. 14,356 inv. (1914).
2. Wbg.
Rätvingar,
Orthoptera, zool., insektordning med väl utbildade,
bitande mundelar^ i regel 2 olikartade vingpar samt
ofullständig förvandling. Mel-lankroppens första
led är stor och rörlig mot de följande, vingbärande
lederna. De främre vingarna äro utbildade till
läderartade täckvingar, som under hvilan dölja de
vida större, tunna och i veck hoplagda bakvingarna
(flygvingarna). Stundom saknas täckvingar alldeles;
i många fall äro båda vingparen rudimentära eller
helt och hållet försvunna (hos Hemimeridce samt hos
enstaka arter af alla de öfriga familjerna). Starka
flygare finnas blott inom gräshoppornas familj. De två
bakre benparen äro antingen ungefär lika långa, danade
för gång eller språng (grupp Cursoria; fam. l-5),
eller också äro bakbenen förlängda, utrustade
med muskulösa lår och danade för hoppning (grupp
Saltatoria: fam. 6-8). Som Gressoria betecknas stundom
de långsamt skridande arterna af fam. 4 och 5. -
Med undantag af den starkt afvikande fam. Hemimeridce
(se d. o.) lägga rätvingarna ägg. De nykläckta ungarna
likna i sin allmänna kroppsform och i sitt lefnadssätt
de full-bildade djuren, fastän de i början äro
alldeles vinglösa. Under den af upprepade hudömsningar
åtföljda tillväxten framträda vingarna i början som
korta stumpar, och utan skarpa af brott förändras det
unga djuret äfven i öfriga afseenden så småningom till
sitt slutliga utseende. - Frånsedt släktena Scelimena
(se Gräshoppor) och Prisopus (se P h a s m i d ae),
som af passat sig för lif i vatten, äro rätvingarna
landdjur. De flesta torde lefva af hvarjehanda
växtämnen och kunna stundom uppträda som förhärjande
skadedjur på växande gröda (gräshoppor). Andra
lefva af affallsämnen ur både växt- och djurriket
(tvestjärtar och kackerlackor). Rofdjur äro mantiderna
och vissa vårtbitare. Familjen HemimeridaB för ett
parasitiskt lefnadssätt i pälsen på vissa däggdjur. -
Bortåt 11,500 arter torde vara beskrifna, de flesta
från tropiska länder. De fördelas på följande 8
familjer: Forficulidce (tvestjärtar, se d. o.),
Hemimeridce (se d. o.), Blattidce (kackerlackor, se
d. o.), Mantidce (se d. o.), Phasmidce (se d. o.),
Acridiidce (gräshoppor, se d. o.), Locustidce
(vårtbitare, se d. o.) och Gryllid<x (syrsor, se
d. o.). Af dessa äro l, 3, 6, 7 och 8 representerade i
den svenska faunan med tillsammans omkr. 36 arter. -
Ehuru bland rätvingarna smärre arter, under l cm. i
längd, ej saknas, äro dock de flesta medelstora eller
stora, och inom denna grupp har man t. o. m. att söka
de längsta af alla nu lefvande insekter, nämligen
phasmiderna, af hvilka ett par vinglösa ostindiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
