Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ränta - Ränta - Räntefot. Se Ränta - Ränteförbud. Se Bank, sp. 863, och Ocker, sp. 452 ff - Ränteförenkling - Ränteförsäkring. Se Lifförsäkring - Räntekammare. Se Räntmästare - Räntekammaren - Ränte- och kapitalförsäkringsanstalter. Se Lifränteförsäkring - Räntepersedlar - Ränteri. Se Räntmästare - Ränteräkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjunkande penningvärde under kreditaftalets bestånd,
utan ändring i den nominella räntefoten, innebär,
att räntan i verkligheten sänkes – liksom också den i
penningar angifna hufvudstolens köpkraft förminskas –;
låntagaren vinner, långifvaren förlorar. Motsatsen
sker, när penningvärdet stiger. Enligt Fishers och
andras iakttagelser går räntefoten upp under perioder
af stigande pris och ner under sådana af sjunkande
pris; men dessa räntans nominella stegringar och
sänkningar äro vanligen icke tillräckliga att utjämna
de reella skiftningarna. – Rörande orsakssammanhanget
i den sålunda iakttagna parallellismen mellan räntefot
och pris äro meningarna delade. Intresseväckande och
originella framställningar af förhållandet mellan
prisen samt räntefoten och bankernas diskontopolitik
ges af Cassel och Wicksell.
Litt.: Cassel, "Nature and necessity of interest"
(1903); tidsteoretisk: Böhm von Bawerk, "Positive
theorie des kapitals" (3:e uppl. 1909–12) och
"Geschichte und kritik der kapitalzinstheorien"
(3:e uppl. 1914), Wicksell, "Über wert, kapital
und rente" (1893), "Geldzins und güterpreise"
(1898) och "Föreläsningar i nationalekonomi" (2:a
uppl. 1912–14), Pierson, "Principles" (I, 1903),
Landry, "L’intérêt du capital" (1904), Fischer,
"Rate of interest" (1907), Taussig, "Principles"
(1911), produktivitetsteoretisk: Clark, "Essentials
of economics" (1907), v. Wieser, "Grundzüge
der sozialökonomik" (1914), Leroy-Beaulieu,
"Traité d’économie politique" (II; 5:e uppl. 1910);
abstinensteoretisk: Carver, "Distribution of wealth"
(1904), och Marshall, "Principles" (5:e uppl. 1911).
E. H. T.
Ständiga (perpetuella) räntor kallas ränta på sådana
lån, som meddelas utan förpliktelse för låntagaren
att återgälda själfva kapitalet; endast periodiska
räntebetalningar för all framtid utlofvas. I
allmänhet har gäldenären rätt att, när som helst eller
efter vissa års förlopp, inlösa förbindelsen med dess
nominella kapitalvärde (al pari). Sådana förbindelser
kunna tydligtvis utges endast af s. k. eviga
personligheter. De utgöra för närvarande en mycket
allmän form för statsskulder (se d. o.). Lämpligheten
af denna form för jordbrukskrediten har varmt
förfäktats i synnerhet af Rodbertus (se d. o.).
Ränta, ätbart affall vid slakt, särskildt inälfvor
(mage), fötterna och hufvud.
Ränta på ränta. Se Känteräkning.
Räntefot. Se Ränta.
Ränteförbud. Se Bank, sp. 863, och O c k e r,
sp. 452 ff.
Ränteförenkling, kam., de åtgärder till förän-dradt,
mera lämpligt sätt för utgörande af grundskatten
ränta, hvilka på regeringens initiativ beslötos vid
1850-51 års riksdag och genom k. kung. 11 maj 1855
bragtes till verkställighet. Känteförenklingen bestod
hufvudsakligen däri, att vissa hufvudräntepersedlar
bestämdes, nämligen fläsk, hö, kött (torrt oxkött),
smör, spannmål och tackjärn, samt att de öfriga många
räntepersedlarna (se d. o.) förvandlades till någon
af hufvud-persedlarna. Nya jordeböcker upplades,
och sättet för markegångsprisens bestämmande
ändrades. Kbg.
Ränteförsäkring. Se Lifförsäkring.
Räntekammare. Se Käntmästare.
Räntekammaren, Kungliga, förv., en afdelning
af Statskontoret från detta verks tillkomst
till 1877. Enligt en förordning af 1730 mottog
Kungl. Käntekammaren inflytande statsmedel
och verkställde Statskontorets anordningar
samt uppgjorde en årlig redogörelse, kallad
"Kungl. Käntekammarens hufvudbok". I Käntekammaren
skulle äfven förvaras likare för aln och målkärl
samt medicinal-vikter. Två af tjänstemännen
titulerades "kungliga räntmästare". Vid 1876
års reglering indrogs Kungl. Räntekammaren, men
1877 års riksdag beviljade lön i Statskontoret
för en räntmästare, som sköter statsverkets
likvider och uppgör en årlig kassaredogörelse.
Kbg.
Ränte- och kapitalförsäkringsanstalter. Se
Lifränteförsäkring.
Räntepersedlar, kam., de olika slags varor
(nämligen, utom penningar, alla slag af säd och
mjöl, hö, smör, ved o. s. v.), i hvilka grundskatten
ränta, med fäst afseende på olika ortförhållanden,
förr levererades. Räntepersedlarna stego till ett
antal af öfver 200 stycken. De finnas uppräknade i
k. kung. 11 maj 1855 ang. ränteförenkling (se d. o.).
Kbg.
Ränterl. Se Räntmästare.
Ränteräkning. Beräkning af vanlig (eller s. k. enkel)
ränta sker medelst intresseräkning (se d. o.). Man
utgår härvid från den af praktiska skäl betingade
grundsatsen, att räntevinsten bör vara enkelt
proportionell mot kapitalet och mot tiden. (Ur rent
teoretisk synpunkt skulle man visserligen lika gärna
kunna antaga räntebeloppet t. ex. proportionellt mot
kvadraten på kapitalet och kuben på tiden.) Genom
en obetydlig modifikation af denna grundsats
uppkommer s. k. ränta vä ränta, eller sammansatt
ränta. Man antar här, att räntebeloppet väl är
enkelt proportionellt mot kapitalet och mot tiden,
men blott inom en kortare, på förhand bestämd tidrymd
(vanligen ett år). Sedan denna tidrymd är förfluten,
anses den upplupna räntan lagd till kapitalet, och
med det sålunda bildade nya kapitalet förfares sedan
på samma sätt som med det ursprungliga o. s. v. ända
till lånetidens slut. Är kapitalet k kronor, tiden t
år och räntefoten p procent, blir således summan af
kapital och ränta vid första årets slut
^+ wo = Jc(^^~ ifc) ’ Betraktas nu denna summa som
kapital, blir vid andra årets slut summan af kapital
och ränta * (l + JL) + * (l + ^) .£
- k (l + -) ; vid tredje årets slut får man på samma
sätt k (l+^L) ocn Tid ^:e are*s slut k (l -f- ^|0)
. Räntan blir således denna kvantitet minskad med
det ursprungliga kapitalet, d. v. s. fc[(l + ^0}t -
l]- Utgöres tiden icke
af ett helt antal år, beräknas för den öfverskju-tande
bråkdelen enkel ränta. - Låter man den tidrymd,
hvarunder räntebeloppet är enkelt proportionellt mot
kapitalet och tiden, icke vara ett år, utan oändligt
liten, erhåller man det slag af sammansatt ränta,
som kallas kontinuerlig ränta, d. v. s. ränta, som i
hvarje ögonblick lägges till kapitalet. Genom samma
betraktelsesätt, som här ofvan an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
