Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råg - Rågata. Se Rågång - Rågblomma, bot. Se Draba - Rågbroddflugan - Rågfeber, Rågfubb, med. Se Malaria - Råggärd - Rågkli. Se Råg - Råglas - Råglosta, bot. Se Bromus - Rågvallmo, bot. Se Papaver - Rågående tackjärn, metall. Se Härdsmide - Råg-ål - Rågång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige stort anseende, hvilket delvis beror på dess
till följd af rietorkning väl bevarade grobarhet;
i södra Sverige odlas sorter med större, kortare
korn, såsom Östgöta gråråg och den för
länge sedan från Holstein införda Probsteierrågen.
Af nyare, förädlade sorter, som vunnit spridning
i Sverige, märkes främst den af v. Lochow förädlade
Petkusrågen, utmärkt genom god vinterhärdighet
och rik afkastning, samt den vid Svalöf förädlade
stjärnrågen. Råg odlas så godt som uteslutande
till brödsäd och lämnar vid malning och siktning i
medeltal 70–75 proc. siktmjöl, 5 proc. fodermjöl och
20 proc. kli, som mest användes till kreatursfoder.
Råg innehåller i medeltal 68–70 proc. kolhydrat,
hufvudsakligen stärkelse,
2 proc. fett och 12 proc. protein, som i synnerhet är
samladt i skalet, hvarför kliet är rikare därpå, och
i medeltal innehåller 15–16 proc. däraf. – Rågkli
består af rågkärnans skaldelar, hvilka frånskiljas
vid mjölets siktning och användas till kreatursfoder.
Det innehåller omkr. 15 proc. protein, 3
proc. fett och 45 proc. stärkelse, har ungefär samma
fodervärde som hvetekli, men är något svårsmältare
än detta. Det användes mest till hästar och svin.
H. J. Dft.
Rågata. Se Rågång.
Rågblomma, bot. Se Draba.
Rågbroddflugan, Hylemyia coarctata, zool., en till
ordn. Diptera och afd. Brachycera hörande insekt,
hvars larv lefver i sädesbrodd, hufvudsakligen
råg och hvete, samt stundom visat sig åstadkomma
betydande skada. Den fullbildade flugan är gulgrå,
benen i yttre delarna mörkare bruna, ögonen
rödbruna. Längden 6 mm. Larven är hvit, glänsande;
puppan brungul. Denna insekt har hos oss anställt
skada i Skåne. G. G.
Rågfeber, R å g f u b b, med. Se Malaria.
Råggärd, socken i Älfsborgs län, Valbo härad. 6,467
har. 758 inv. (1914). Annex till Hög-säter, Karlstads
stift, Västra Dals kontrakt.
Rågkli. Se Råg.
Råglas, tekn., benämning på glasmassa, gjuten i
plattor och skifvor för olika tekniska ändamål och
utmärkt genom en mer eller mindre "rå’} yta till
skillnad från fönster- eller spegelglas. Rå-glas
förekommer i handeln bl. a. som t r å d g l a s,
ett i skifvor gjutet råglas med inlägg af metalltråd
eller metallduk, katedralglas, med å ena sidan
matt, ojämn yta och å andra sidan glatt, glastegel,
trottoarglas, däcksglas för ljusöppningar i gårdar.
G- H-r.
Råglosta, bot. Se Bromus.
Rågvallmo, bot. SePapaver.
Rågående tackjärn, metall. Se Härdsmid e.
Råg-ål, zool., benämnes Tylenchus devastator (se
Helminthocecidier), när den förekommer på råg.
Rågång (af fsv. ra, egentl. stång, råmärke), en genom
vissa märken å marken betecknad gränslinje mellan
skilda jordegendomar, som tillhöra olika skifteslag. I
landskapslagarna omtalas sådana märken under namn af
"tiældru sten", "mark", "mærki", "ra", "ramærki"
samt "ra ok rör". Den sist nämnda beteckningen
öfvergick från Upplandslagen till landslagarna och
återfinnes i 1734 års lag ("rå och rör"). Enligt
denna lags ännu gällande stadganden
(Jordabalken, kap. 12), som kompletterats genom bestämmelser
i Skiftesstadgan 9 nov. 1866 kap. 5, äro de giltiga
råmärkena af tre slag: rå och rör, fasta märken och
rågator. Rå och rör skola utgöras af femstensrör,
d. v. s. af en sten i midten, som hvilar å en häll två
fot under jord och ligger tre fot ofvan jord, samt af
fyra mindre stenar omkring denna s. k. hjärtsten. Å
hällen under hjärtstenen skall rågångens väderstreck
vara inhugget, hvarjämte rågångens riktning från
femstensröret skall utmärkas medelst en sten,
s. k. utliggare, som sättes på ett afstånd af högst
tjugu fot därifrån. Fasta märken, som af gammalt
för laga skillnad erkänts och som äro af den natur,
att de ej kunna af människohand rubbas eller af sig
själfva försvinna, räknas i saknad af rå och rör såsom
giltiga råmärken. De fasta märkena (berg, jordfasta
stenar, åar, sjöar e. d.) skola förses med utliggare
på högst sextio fots afstånd. Genom skogsmark skall
rågång utmärkas medelst upphuggen rågata till sex fots
bredd, med visare på högst 1,000 fots afstånd från
hvarandra. – Ännu enligt 1734 års lag (Jordab. 13: 1)
liksom enligt äldre stadganden skulle häradshöfdingen
med några nämndemän i jordegarnas närvaro utsätta rå
och rör och ge bevis därå. Sådant bevis meddelades
antingen genom dom eller under benämningen råbref,
som utgjorde ett slags protokoll med beskrifning
öfver rågångens sträckning med däri utsatta rå och
rör. Snart öfverflyttades emellertid denna uppgift
på landtmätarna, som efter det rågång blifvit
uppgången och rörlagd skulle upprätta karta och
beskrifning öfver rågången. I skiftes-, egoutbytes-
och rågångskartor, som af rätten fastställts, liksom
i råbref och domar i rågångstvister kan man sålunda
erhålla rågångsbeskrifningar, genom hvilka en rågång
kan vitsordas och bestämmas. Blir det numera nödigt
att i och för skifte eller eljest bestämma en rågång,
som antingen förut icke fastställts eller behörigen
bestämts eller ock visserligen är bestämd och
fastställd, men hvars läge å marken icke är klart,
enär mellan kartor, beskrifningar eller domar å
ena sidan och förhållandena å marken å andra sidan
öfverensstämmelse icke råder, eller gränsmärkena
rubbats, förstörts e. d., så skola rågrannarna af
landtmätaren, som erhållit förordnande å skiftet
eller rågångsförrättningen, kallas till sammanträde
för att få rågången bestämd. Med afseende på
fastställd eller eljest bestämd rågång, hvars
rätta sträckning anses tvetydig, skall landtmätaren
pröfva föreliggande handlingar och förhållanden samt
med ledning däraf uppgå rågången. Sedan protokoll
öfver förrättningen och rågångskarta upprättats och
utlämnats till jordegarna, må dessa föra klagan inom
två månader genom stämning till vederbörlig domstol,
d. v. s. stadsdomstol, om tvisten gäller rågång
mellan stadsjord, eljest häradsrätt. Föres ej klagan,
blir rågångsförrättningen gällande och fastställelse
därå af domstolen meddelad. Gäller frågan en rågång,
som icke fastställts eller behörigen bestämts, kunna
parterna förena sig om en sådan, hvarefter sådan
förening jämte karta af landtmätaren upprättas och
till domstolen inges för att i dess protokoll intagas,
eller ock upprättar landtmätaren karta, upptagande
de olika sträckningar af rågången de tvistande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
