Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pollett (ej Pollet), Johan Frans - Pollettera - Pollex, anat. - Pollination, bot. - Pollinera, bot. - Pollini, Bernhard (hette eg. Baruch Pohl) - Pollinier, bot. Se Asclepiadaceæ, Orchidaceæ och Pollen - Pollino, Monte. Se Morano-Calabro - Pollio, romersk fältherre. Se Asinius Pollio - Pollock. 1. Sir George P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1257
Pollettera-Pollock
1258
befordrades han till generalmajor och 1790 till
generallöjtnant och vardt adlad 1771. Bland
hans barn märkes den bekanta skriftställarinnan
Marianne Ehrenström (se Ehrenström 2).
Pollettera, vid järnvägsstation låta mot
kontramärke eller kvitto inregistrera det
resgods, som man icke vill eller icke får
medtaga i kupén eller för hvilket öfvervikt
skall betalas.
Pollex, lat., anat., tumme. Se Hand, sp. 1297. -
Po’llice ve’rso, med utåtvänd tumme, det tecken,
hvarmed vid de romerska gladiatorspelen åskådarna
tillkännagåfvo sin önskan, att en öfvervunnen
kämpe, som bad om försköning, skulle dödas af
sin besegrare. Jfr Gladiator, sp. 1252.
Pollinatiön, bot., öfverförandet af frömjölet
(pollen, se d. o.) från ståndarknapparna
till pistillernas märken, är jämte den därpå
följande befruktningen den viktigaste akten
i växtens lif. H o m o-k l i n pollination,
själfpollination 1. a u-t o g a m i,
d. v. s. frömjölets öfverförande från
ståndarna till pistillen i samma blomma,
söker naturen ofta undvika, enär därigenom
förmågan af kvalitetsförändring minskas
och, enligt iakttagelser af Darwin m. fl.,
frön, som på det sättet alstrats, kunna bli
sämre. Däremot gynnas, såvidt möjligt är,
heteroklin pollination, korspollina-tion,
korsbefruktning 1. allogam i, öfverförande af
frömjöl från en blomma till pistillens märke i
en annan. Pollination mellan blommor på samma
växtindivid kallas geitonogami, mellan blommor
på olika individ xenogami. Homo-klin pollination
är omöjlig och heteroklin pollination den enda
utförbara i de fall, då blommorna äro enkönade
(diklina) och då ståndare och pistiller i en
blomma icke samtidigt komma till könsmogen
utveckling (d i k o g a m i, se d. o.). Hos
Cory-dalis cava L. är frömjölet alldeles utan
verkan på pistillens märke inom samma blomma. Hos
herko-gama blommor är homoklin pollination
på mekanisk väg omöjliggjord. Hos polygamer
(hos androdioika, andromonoika, gynodioika
och gynomonoika växter) kan såväl homo-
som heteroklin pollination försiggå. Homoklin
pollination kan inträda, om heteroklin uteblir,
och själfbefruktning förekommer oftast hos
växter med oansenliga, icke i ögonen fallande
blommor. Slutligen ges det blommor, hvilka äro
uteslutande hänvisade till homoklin pollination
såsom hos de kleistogama, hvilka förbli slutna
och hvilkas pollination är klandestin 1. skeende
liksom i hemlighet. Sådana blommor ha ofta
starkt reducerad blomkrona. Som alla högre växter
äro diamesogamer (se d. o.), måste hancellerna
(pollenkornen) genom ett förmedlande agens föras
till märkena. Pollinationen utföres dels med
vindens tillhjälp hos många växter, som man
därför kallar anemofiler (af grek. a’nemos,
vind, och fi’los, vän) 1. anemogamer,
"vindblommor". Frömjölet är hos sådana växter
lätt, torrt och ymnigt; pistillernas märken
äro stora och försedda med långa hår eller
tofsar till det med vinden flygande frömjölets
uppfångande. Märkena äro i synnerhet stora, om
blommorna sitta ensamma; hos samlingar af blommor
bli de vanligen mindre. Ståndarknapparna sitta
på långa strängar, som räcka utanför blommorna,
så att vinden lätt kan skaka dem eller ock förmå
skaka hela blomställningen, hvarjämte
pistillernas märken äro i regel lätt åtkomliga,
bl. a. därigenom att många anemofila växter
blomma tidigt på våren, innan bladen slagit ut,
så att bladverket icke kan hindra frömjölets
framförande, såsom hos al, hassel, poppel
m. fl. Vattenväxter äro ofta hydrojiler
1. hydrogamer och få frömjölet till märkena
genom vattnets hjälp. De äro hyphydrogama, om
pollinationen sker under vattnet, ephydrogama,
om den sker ofvan vattnet (se Hy dr of
il). Men de flesta växter äro ento-mofiler
(af grek. e’ntomos, insekt), entomogamer
1. "insektblommor" (jfr Blomma). Dessas
pollination förmedlas af insekter, som hos
blommorna suga honung eller samla frömjöl
(se Pollenblomma och Allotropa blommor) och
därunder med tungan eller andra kroppsdelar
komma i beröring med ståndarnas frömjöl i en
blomma och sedan vid besök i en annan blomma med
moget märke där aflämna detta frömjöl, hvilket så
mycket säkrare kan ega rum, som insekterna alltid
sätta sig på lika sätt på de särskilda likformiga
blommorna och gå till väga på samma vis hos dem,
hvarigenom samma kroppsdelar komma i beröring med
samma organ i blommorna. Hos entomofila blommor
är frömjölet klibbigt, taggigt eller försedt
med ojämnheter, så att det lätt kan fastna vid
insekterna. De vaxlika, tunga pollenmassorna hos
orkidéer ha på foten, med hvilken de lösbrytas
af den besökande insekten, en klibbig vätska,
som genast stelnar och fäster pollenklumpen vid
insektens sugrör eller hufvud. Blomman har ofta
kronan, bikronan, ståndarna eller skärmbladen af
lysande färger för att ådraga sig uppmärksamhet
och utsänder ofta en stark lukt, som redan på
långa afstånd uppfattas af insekterna och lockar
dem till blommorna, hvilka äfven locka dem med
sina honungssafter, afsöndrade i olikartade
honungskörtlar (se d. o.). På vissa blommors
blad finnas ofta "vägledande" teckningar,
såsom streck, fläckar o. d., hvilka visa hän
mot honungsgömmena. Andra blommor pollineras af
flädermöss (kiroptero-fila blommor), fåglar (se O
r n i t o f i 1) eller snäckor (se M a l a k o f
i 1); med ett gemensamt namn kallas alla blommor,
hvilkas pollination förmedlas af djur, zoidiofila
1. zoidiogama. Dikogama, dimorfiska och herkogama
blommor äro hänvisade till pollination genom
djur. Rörande den på pollinationen följande
befruktningen se Befruktning 2.
O. T. S. (G. L-m.)
Pollinëra, bot., öfverföra pollen från ståndare
till märke (se Pollination).
Pollini, Bernhard (hette eg. B a r u c h
Pohl), tysk teaterledare, f. 1838 i Köln,
d. 1897 i Hamburg, var först operasångare, blef
impre-sario för italienska operasällskap och,
efter någon tids verksamhet som operadirektör
i Petersburg och Moskva, 1874 direktör för
Hamburgs stadsteater, som han genom skicklig
ledning bragte till blomst-ring. Han var därjämte
chef för stadsteatern i Altona och Thaliateatern
i Hamburg.
PollinJer, bot. Se Asclepiadaceæ, O r-c h i d
a c e æ och Pollen.
Polllno, Monte. Se Morano-Calabro.
Po’llio, romersk fältherre. Se Asinius Pol-Ho.
Pollock [på’lok]. 1. Sir George P., engelsk
krigare, f. 1786, d. 1872, gick 1803 i engelska
Ost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
