Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parallellteorien - Parallelltonarter - Parallelltrapets - Paralogism - Paralos. Se Paraler - Paralysi - Paramæcium - Paramagnetisk - Paramaribo - Paramatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
39
Parallelltonarter-Paramatta
40
helt och hållet artskilda företeelser som det
fysiska och det psykiska. Och framför allt,
den moderna naturvetenskapen måste förutsätta,
att den fysiska verkligheten är ett inom sig
slutet helt, inom hvilket lagen om energiens
kvantitativa oföränderlighet är undantagslöst
gällande. Denna lag skulle förnekas, om man
antoge, att själen kunde inverka på kroppen, ty
då skulle den materiella energimängden ökas,
eller att kroppsliga intryck förorsakade
företeelser af psykisk art, ty då skulle
energimängden i fråga minskas, i det att
vissa kvantiteter däraf sloge om till något
psykiskt. För-fäktarna af växelteorien anse
ej dessa argument bindande. De förneka, att
orsaksförhållandet förutsätter företeelser
af samma art; det är enligt deras åsikt lika
väl tänkbart mellan fullkomligt olikartade
verkligheter, som dock tillhöra samma värld. Och
med afseende på det från energilagen hämtade
argumentet framhålla de, att naturvetenskapen
alls icke bevisat den materiella verklighetens
energe-tiska slutenhet inom sig. Det är ej
otänkbart, att på vissa punkter den fysiska
energien enligt viss ekvivalens kunde slå om i
psykisk energi och tvärtom, så att energilagen
skulle gälla ej det fysiska universum, utan det
psykofysiska. För öfrigt vore också tänkbart,
att kroppsliga intryck kunde utlösa förnimmelser
utan förlust af fysiskt energikvantum, i
det att man nämligen kunde tänka sig, att
den aktuella fysiska energien funnes kvar i
potentiell form, ehuru den gett anledning till
en viss psykisk funktion; och på samma sätt är
det ej orimligt att tänka, att vår vilja kunde
orsaka vissa kroppsliga rörelser utan något
tillskott till den fysiska energimängden,
nämligen om för rörelsen to ges i anspråk i
hjärnan redan befintlig, potentiell fysisk
energi, som genom viljan bragtes till aktuell
form. Visserligen ger vår erfarenhet inom den
fysiska verkligheten oss intet exempel på en
sådan öfvergång från potentiell till aktuell
energi utan tillsats af något kvantum energi,
men däraf följer icke, att förhållandet ej
kunde vara ett annat vid öfvergången mellan
det fysiska och det psykiska. Framför allt anse
parallellismens motståndare, att denna hypotes
leder till orimlighet genom att söka tillämpa
grundsatsen, att allt fysiskt skall förklaras ur
fysiska orsaker, allt psykiskt ur psykiska. Yåra
sinnesförnimmelser få då ej antagas ha sina
orsaker i de yttre sinnesintrycken, utan
skulle förklaras ur föregående förnimmelser,
hvilket måste leda till ett mycket underligt
föreställningssätt. Och å andra sidan skulle ej
vår vilja kunna leda våra handlingar, utan dessa
skulle vara rörelser hos en kroppslig automat,
som egendomligt nog ändå skulle förverkliga
just vår viljas önskningar. Några anhängare
af parallellismen erkänna, att det psykiska ej
bildar inom sig någon fullständig orsakskedja,
under det att en sådan finnes på det fysiska
området. Därigenom hotar parallellhypotesen att
slå om i materialism, i det att det psykiska
nedsättes till ett osjälfständigt bifenomen till
det fysiska. - Parallellteorien har framställts
af F e c h n e r och omfattats af Paulsen, Wundt,
Höffding, Ebbinghausm. fl. Den har kritiserats
af Sigwart, Stumpf, Erhardt, Busse m. fl. Jfr
W. Wundt, "Über psychische causalitet und das
princip des psychophysischen parallelismus" (i
"Philosophische studien", bd 10, 1894); A. Van-
nérus, "Den psykofysiska parallelteorien"
(s. å.); M. Wartenberg, "Das problem des
wirkens und die monistische weltanschauung"
(1900); C. A. Strong, "Why the mind has
a body" (1903), och L Busse, "Geist
und körper, seele und leib" (1903).
2. S-e.
Parallelltonarter, mus., de tonarter, som ha
samma företeckning, t. ex. c dur och a moll,
g dur och e moll o. s. v. Mollparallellen ligger
alltså en liten ters djupare än durparallellen.
Parallelltrape’ts, mat., en rätlinig fyrsiding,
där två sidor äro parallella, men de två öfriga
icke parallella. Afståndet mellan de parallella
sidorna kallas parallelltrapetsets höjd. Äro
de två icke parallella sidorna lika stora,
kallas parallelltrapetset l i k b e n t. Ytan af
ett parallelltrapets är lika med rektangeln af
höjden och de parallella sidornas halfva summa.
(I. F.)
Paralogi’sm (af grek. para’, bredvid, och
lo’gos, förstånd), filos., oafsiktligt
felslut, i motsats mot s of i sm,
afsiktligt felslut. - Transcenden-tala
paralogismer kallar Kant felslut, som bero på
förståndets natur och leda till illusioner,
nämligen till antagandet af själens
substantialitet, enkelhet och personlighet
samt till den yttre världens idealitet.
S-e.
Pa’ralos. Se P a ra le r.
Paralysf (af grek. paraly’éin, lösgöra,
försvaga), lamhet. Se Förlamning. - Paralysie
générale [-lisi jenera’l], fr. (deme’ntia
para-ly’tica), förlamande sinnessjukdom. Se
Sinnessjukdomar. - Paralysera, göra lam; i
figurlig bemärkelse förlama, göra overksam. -
Paralytisk, träffad af slag, förlamad. -
Para-lytisk spottsekretion, afsöndring från en
spottkörtel, hvars nerver blifvit förstörda.
Paramæcium, zool., ett släkte bland Infusoria,
bildande typen för en egen familj, Paramæcidæ,
som har munnen på buksidan och långa cilier
i den munnen omgifvande insänkningen. Denna
är hos släktet Paramæcium starkt fördjupad,
med sned elliptisk munöppning och svalget
försedt med korta cilier. Om P. aurelia se
Infusionsdjur, fig. 4. En af P. H. Malmsten
upptäckt art, P. coli, lefver stundom parasitiskt
i groftarmen hos människor och förorsakar
då kroniska, svårbotliga diarréer; i svinens
groftarm är denna parasit vanlig. _
O. T. S.*
Paramagnëtisk (af grek. para’, hän till), som
har egenskapen att dragas af magneten. Möts. d
i a m a g n e t i s k. - Jfr Magnet, sp. 485.
Paramaribo, hufvudstad i nederländska Guyana
(Surinam), på vänstra stranden af floden
Surinam, 30 km. från mynningen. Staden är
mycket regelbundet anlagd, med breda, raka,
trädplanterade gator, af hvilka flera äro
genomskurna af kanaler. 34,898 inv. (1911),
hvaraf ett fåtal hvita, men jämförelsevis
många judar. Hela koloniens in- och utförsel
är koncentrerad i staden. Hamnen är säker
och alltid tillgänglig för mindre fartyg;
de, som ligga djupare än 6 m., kunna inlöpa
blott vid springflod. P. anlades af fransmän
1640. Den försvaras af fästena Zeelandia och
Nya Amsterdam. (J. F. N.)
Parama’tta (af staden Parramatta; se
d. o.), ett kypradt, vanligen fyr-(någon
gång tre-)skaftadt halfylletyg af tvinnad
bomullsvarp och enkelt kamgarnsinslag.
G. A. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
