Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
Maneter-Manetho
754
ett följdriktigt luft- och valörstudium, till måleri
i fria luften, följaktligen med mål att återge ljuset
- också solljuset - i dess fulla styrka. M. var nu
medelpunkten i den krets af målare ("Ba-
Le bon bock (Öldrickaren), oljemålning af Manet.
tignolleskolan"), som blef kallad
impressionisterna. M. studerade med största ifver
i fria luften, målade grupper i sol, figurer i
båt i solsken (Argenteuil, 1874, Claude Monet
med familj i trädgården, s. å.), men dessemellan
Nana vid toaletten (1875), porträtt af Faure som
Hamlet (1876) m. fl. Vid världsutställningen 1878
blef han refuserad, 1879 följde I båten, Hos fader
Lathuile och I växthuset (Berlins nationalgalleri),
1881 vann han medalj på salongen för Lejonjägaren
och porträtt af Rochefort (Hamburg, Kunsthalle),
och 1882 utställde han damporträttet Jeanne och
Baren på Folies-Bergére, den sistnämnda med ett
mycket svårlöst belysningsproblem. Bland M:s öfriga
målningar äro flera porträtt, t. ex. Th. Duret
(helfigur), Era Gonzalés vid staffliet (1870),
gravören M. Des-boutin (helfigur med en drickande
hund, 1875), friluftsstudier som Monets familj
från M:s sista tid, öfverlägsna stilleben (fiskar,
fruktstycken, sparris - Louvre). - M. har blifvit
kallad "det moderna måleriets förste man". Hans
inflytande har varit och är ännu mycket stort,
men det eftervärlden studerar i hans målningar är
mindre den impressionistiska tekniken - Glaude Monet
m. fl. genomförde luftstudiet med mera konsekvens
och styrka –, det är snarare färgens känsla,
tonvärdet, pensel-föringens nervösa lif, det måleriska
temperamentets styrka. - M. målade äfven i akvarell
(Olympia, Frukost i det gröna] och i pastell samt
utförde goda raderingar, dels efter egna målningar,
dels efter Velasquez, Tizian och Tintoretto. "30 eaux
fortes originales" utgåfvos i Paris 1905 (ett ex. i
Nationalmuseum, som äfven eger en figurskiss i olja,
porträtt af M:s svåger, 1868). Tack vare donationer
är M. numera bra representerad i Louvrcmuseet.
Jfr monografier af Bazire (1884), Tschudi (Berlin,
1902), Th. Duret ("Histoire d’É. M.", 1902, "M., son
histoire et son oeuvre", 1905), Meier-Groefe, "M. und
sein kreis" (2:a uppl. 1904), E. Moreau-Nélaton,
"M. graveur et lithographe" (1906), och L. Hourticq,
"M." (1911). G-g N.
Maneter, zool. Se Coelen ter a t a, sp. 483- 490.
Manetho (grek. Manethös, Mane’thon), under Ptolemaios
II (omkr. midten af 3:e årh. f. Kr.) öfverstepräst
och arkivarie vid solgudens tempel i Heiiopolis,
härstammade från staden Sebennytos i det egyptiska
deltat. I sin egenskap af arkivarie väl förtrogen med
Egyptens forntid, egde M. tilllika, såsom Josefos
intygar, grundlig hellenisk bildning och befanns
sålunda skicklig att för Ptolemaios’ räkning på
grekiska nedskrifva en historia öfver Egypten. Detta
verk, hvartill materialet lånades hufvudsakligen
från arkiven i Memfis och Heiiopolis, innehöll dels
en framställning af landets öden sedan äldsta tider
intill den persiska eröfringen under Ochos (omkr. 350
f. Kr.), dels en systematiskt ordnad kronologi, i
hvilken de 30 dynastiernas (regenthuscms) inbördes
ställning fixerades. M:s historieverk, som åtnjutit
ett högt anseende hos forntidens lärde, har för länge
sedan gått för-ioradt, och blott mindre fragment
af detsamma finnas nu kvar. Det viktigaste och
dyrbaraste af dessa fragment, upptagande fullständig
förteckning på de särskilda regentätterna samt delvis
äfven på de särskilda faraonerna, existerar i flera
afskrif-ter och räknas med all rätt af forskarna
som den yppersta källan för återställande af den
egyptiska kronologien. Med ledning af uppgifterna i
denna förteckning har vetenskapen lyckats uppställa en
egyptisk kronologi, som åtminstone i sina huf-vuddrag
torde få anses giltig. Fragmenten af M:s historiska
verk återfinnas dels - de rent skildrande - hos den
judiske historieskrivaren Josefos i hans stridsskrift
mot Apion, dels - de kronologiska - hos de kristne
skribenterna Julius Africanus och Eusebius, hvilka
båda bl. a. bevarats oss genom Georgios Synkellos’
kronografiska verk. Den vetenskapliga kritiken har
ådagalagt, att Africanus’ ex-cerpt förtjäna större
trovärdighet än de, som bära Eusebius’ namn, ehuruväl
äfven de förstnämnda stundom innehålla uppgifter,
som stå i strid med dem, som hämtas från de till
vår tid bevarade egyptiska fornlämningarna. - Af
öfriga arbeten, som bära M:s namn, känna vi till
titeln: "Om egypternas forntid och religion",
"Om festerna", "Fysikaliska iakttagelser",
"Om tillredning af Kyfi", "Den heliga boken" och
"Anmärkningar vid Herodotos". Men kvarlefvorna
af dessa verk äro för obetydliga, för att man med
ledning af dem skulle kunna döma om det ursprungliga
innehållet. De under M:s namn omtalade, till vår tid
bevarade skrifterna Söthis och Apotelesmatikå äro
alster af en senare tids (de första århundradena
e. Kr.) skriftställarverksamhet och ha således
ingenting att göra med den berömde egyptiske
författaren. M:s fragment finnas utgifna i "Frag-menta
historicorum grgecorum", II (1848). - Jfr Böckh,
"Manetho und die Hundssternperiode" (1845), Fruin,
"Dissertatio philologica de Mane-thone Sebennyta
librorumque ab eo scriptorum re-liquiis" (1847),
Lepsius, "Chronologie der aegyp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
