Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La Noue, François de - Lanoue, Félix Hippolyte - Lanquart. Se Landquart. - Lans - Lansad - Lansbergen, Philips van - Lansbert. Se Laensbergh - Lansdowne - Lansdowne house. Se Fitzmaurice 1 - Lansett - Lansettbåge - Lansettfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1165 La Noue–Lansettfisken 1166
La Noue [lanō], François de, fransk krigare
och författare, f. 1531 vid Nantes, d. 1591 vid
Lamballe, var en af hugenotternas tappraste
officerare. 1570 miste han sin vänstra arm och bar
därefter en arm af järn, hvarför soldaterna kallade honom Bras-de-fer. Efter freden
i S:t Germain (1570) deltog han i nederländska frihetskriget och tillfångatogs af
spanjorerna 1572, men fick återvända till Frankrike och var 1574–78 hugenotternas
general i La Rochelle. Ännu en gång tjänade han, som fältmarskalk, i nederländska armén,
men föll 1580 åter i spansk fångenskap, i hvilken
han förblef fem år. Han utmärkte sig därefter i
Henrik III:s och Henrik IV:s kamp mot den s. k.
ligan. - L. skref Discours politiques et mililaires
(1587), hvari ingå memoarer, samt religiösa
”meditationer”. Hans Correspondance utgaf s 1854. Jfr
skrifter om L. af Hauser (1889) och Neyret (1897).
Lanoue [lanö], Félix Hippolyte, fransk
landskapsmålare, f. 1812, d. 1872, hade sitt egentliga
område i framställningen af italiensk natur, i
synnerhet bilder från romerska kampagnan.
Framstående är i synnerhet en Utsikt af Tiber från Aqua
Acelosa (utställd 1864).
Lanquart. Se Landquart.
Lans (lat. la′ncea), ett af beridna trupper buret
vapen, motsvarande fotfolkets spjut eller pik.
Lansen består af ett ungefär 26 mm. tjockt och 3m.
långt skaft, lansstången, af elastiskt trä eller stålrör
med en tre- eller fyrkantig stålspets, klingan, på ena
ändan och en järnskoning på den andra. Nedanför
klingan sitter vanligtvis en liten vimpel med landets
färger. Vid lansstången finnes äfven en läderrem,
med hvilken lansen fasthålles vid armen, och lansen
hvilar, då den ej användes, i en lädersko vid högra
stigbygeln. Lansens vikt är ung. 2 kg. Lans eller
pik användes redan af assyrier och egypter samt där-
efter af greker och romare. Hos de gamle germa-
nerna var bruket af lans tillåtet endast för den frie
mannen. Lansen var riddarens vapen och öfver-
gick till de på 1440-talet uppsatta stående kaval-
leritrupperna. Riddaren eller ryttaren med sina,
vanligen fem, följesmän kallades en lans. Till tor-
nering användes en särskild tornerlans med träspets
och med urtagning för handen (se Tornersp el).
I slutet af 1500-talet bortlades lansen, hvarefter den
bärs endast af österländska folk, polacker och ryssar.
Under 1700-talet kom lansen småningom åter i bruk,
och efter 1807 uppsatte Napoleon I lansiärregemen-
ten, väpnade med lans. Efter 1870 bortlades lansen
nästan öfverallt, utom af ryssarnas kosacker, men
har af kejsar Vilhelm II införts vid allt tyskt kaval-
leri, hvarefter den tidtals användts af en del franska
dragonregementen och i nåera andra arméer. - I
Sverige bar Lifsardet till häst (se d. o., med fig.)
lans och ulanuniform till 1879, då detta regemente
fick dragronutrustning. C. O. N.
Lansäd (af fr. lancer kasta), ridk., ett s.k.
skolsprång, hvarvid hästen, efter att ha lyft sig på
bakbenen såsom till pesad (se d. o), kastar sig
framåt och med bakbenen först åter når marken.
Benämningen användes ofta felaktigt om ett vanligt
störsprång, som hästen gör af okynne eller istad-
ighet. B. C-m.
Lansbergen [-berchen], Philips van, holländsk
astronom, f. 1561 i Gent, d. 1632, lefde i många år
som läkare i Antwerpen och Ter-Goes, var i slutet af
sitt lif bosatt i Middelburg och är bekant genom
åtskilliga astronomiska skrifter, särskildt genom sina
astronomiska tabeller, Tabulae motuum coelestium
perpetuae etc. (1633). Hans Opera omnia utkommo
1663. B-d.
Lansbert [lasbär]. Se Laensbergh.
Lansdowne [lä’nsdaun], markis, titel inom den
engelska adelssläkten Fitzmaurice (se d. o.).
Lansdowne house [lä’nsdaun haùs]. Se Fitz
maurice l, sp. 466.
Lanse´tt (fr. lancette, af lat. la’ncea, spjut,
lans), ett bland de allra äldsta kirurgiska instru-
menten, bestående af en mycket tunn klinga, knappt
l cm. bred, och behållande denna bredd intill l
à 1 1/2 cm. från spetsen, där båda kanterna sam-
Fig. 1. Lansett af gamla typen.
Fig. 2. Lansett för vaccinering.
manlöpa i en skarpslipad udd. Vanligen kan klingan
inskjutas emellan 2 skalmar, som bilda skaftet.
Instrumentet har under årtusenden begagnats vid
åderlåtning, en operation, som förr var mycket
vanlig. Denna har under de senare årtiondena kom-
mit alltmera ur modet, likaså lansettens bruk för
detta ändamål. I stället begagnas lansetten nu för
ett annat och bättre, nämligen vaccinering. De lan-
setter, som brukas härtill, äro ofta försedda med
en liten ränna i spetsen. Rsr.*
Lansettbåge, bygnk. Se Båge 4.
 |
| Fig. 1. Lansettfisk. (Nat. storl.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
