Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnosjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
419
Kvinnosjukdomar
420
stadium af täta och långvariga regleringsblödningar
samt riklig tunn flytning från den sjukligt förändrade
slemhinnan. Behandlingen af dessa sjukdomar afser i
främsta rummet att aflägsna allt, som kan inverka
retande på den sjuka slemhinnan. Genom spolningar
bortskaffas sekretet; genom pensling med lämpliga
kauterisationsmedel (lapislcsning, jodtinktur
m. m.) söker man bortskaffa den sjukligt förändrade
slemhinnan. Vid endomctriten utskrapas densamma ibland
med s. k. skarp slef - allt i syfte att underlätta
nybildning af normal slemhinna. Synnerligt stor vikt
fäster man också vid en lämplig stärkande behandling
af kroppen i dess helhet. - M e t r i t i s kallas
en inflammation af hela lifmodern (grek. métra). Akut
uppstår en sådan oftast till följd af svår infektion
i lifmodcrslemhinnan med varbakterier i samband med
förlossning eller missfall. Inflammationen sprider
sig då vanligen också till den lifmodern beklädande
delen af bukhinnan, perimetritis. Äfven kronisk metrit
förekommer understundom.
När en af de vanligaste akuta infektionerna i
kvinnliga genitalkanalen, gonorrén, sprider sig
nedifrån uppåt, hejdas den lyckligtvis oftast vid
inre modermunnen. Öfverskrides emellertid sagda
gräns, sprider sig infektionen ofta ej blott till
hela lifmoderslemhinnan, utan äfven vidare ut
i båda äggledarna (salpinges), framkallande en
dubbelsidig s a l p i n g i t i s. Därmed har
sjukdomsprocessen fått en för kvinnan ofantligt
mycket allvarligare karaktär. På grund af de
anatomiska förhållandena utbreder sig nämligen
infektionen med lätthet vidare till de bäckenets
organ omklädande delarna af bukhinnan (peritoneum),
p e l v e o p e r i t o n i t i s, såväl som till äggstockarna,
o o f o r i t i s (salpingo-oophoritis). Stora, starkt
ömmande svullnader uppstå i bäckenet, och kvinnan
har vanligen under det mest akuta stadiet svår värk
och feber. Genom stillhet och lämplig behandling går
sjukdomen, som dock har benägenhet att recidivera,
vanligen tillbaka, men lämnar ofta länge kvarstående
spår efter sig i form af sammanväxningar och
förtjockningar med däraf följande obehag. Så
t. ex. sammanlödas lätt äggledarsas fransar, fimbrier,
och om dessa sammanväxningar bli bestående, uppstår
sterilitet, alldenstund äggen hindras att komma
in i äggledarna från äggstockarna. En fortgående
afsöndring från de sålunda tilltäppta äggledarnas
sjukligt förändrade slemhinna kan omvandla äggledarna
till säckliknande bildningar, fyllda med tunn,
klar, h y d r o s a l p i n x, eller blodfärgad vätska,
h ae m a t o s a l p i n x. Är infektionen häftigare, alstras
var i äggledarna, hvilka därigenom kunna spännas ut
till varfyllda säckar, p y o s a l p i n x. I svårare fall
sprider sig varbildningen äfven till ovarierna,
p y o v a r i u m, och till bäckenperitoneum, bildande
vanligen en begränsad varsamling, b ä c k e n a b s c e s s.
En sådan kan någon gång försvinna af sig själf,
men ofta banar den sig väg, om den ej operativt
tömmes, ut i angränsande organ (ändtarmen, blåsan,
slidan) eller till huden. Någon gång kan därigenom en
naturläkning ske, men ej sällan framkallas genom sagda
sjukdomsprocesser långvariga svåra lidanden. Operativt
aflägsnande af de sålunda sjukligt förändrade organen
blir ofta nödvändigt för att hindra processens
spridning och gifva mer eller mindre fullständig
hälsa. Undantagsvis bryter sig varbildningen ut till
bukhålan, framkallande en ytterst farlig, allmän
bukhinneinflammation, p e r i t o n i t i s
("maginflammation"). Omkr. 80 proc. af alla
äggledarinflammationer anses bero på gonorré. Omkr.
10 proc. af dem torde uppkomma genom scptisk
infektion (med varbakterier) i samband med
förlossning eller missfall eller mera sällan
efter något operativt ingrepp. Bakterierna
komma i sådant fall till äggledarna ej blott
slemhinnevägen nedifrån-uppåt, utan äfven genom
blod- eller lymfvägarna. Detsamma gäller för öfriga
infektionsbildare i äggledarna, tu-berkelbacillen,
tarmbakterier m. fl. - P a r a m e t r i t i s är en
inflammation af den luckra bindväfven, som under
bukhinnan sammanbinder lifmodern (och slidan) med
bäckenväggarna. Den uppkommer vanligen genom infektion
vid förlossning eller missfall.
Om till följd af någon inflammationsprocess i
bäckenet lifmodern undergått läy e j or ändring
och på samma gång förlorat sin normala rörlighet,
så kan detta bli orsak till sjukliga tillstånd. En
böjning framåt eller bakåt af lifmoderkroppen i
förhållande till lifmodcrhalsen kallas anteflexion,
resp. retroflexion, under det att med a n t e v e r-s
i o n och retroversion menas en stjälpning framåt
eller bakåt af lifmodern i dess helhet. Ända tills
på senare åren har man fäst stor vikt vid hvarje
lägeförändring af lifmodern, äfven vid bibehållen;
rörlighet, t. ex. då afvikelscn från det vanliga läget
varit medfödd. Operationer i enbart lägekorrigerande
syfte ha utförts, där man ej genom lindrigare
medel, t. ex. inläggande af ringar (pessarier),
lyckats förändra lifmoderns läge. På så sätt har
visserligen ett mera normalt läge åstadkommits,
men - symtomen ha förblifvit beståndande i ett
flertal fall och därigenom afslöjat sig som varande
af primärt nervös natur, beroende på neurasteni,
hysteri e. d. I dylika fall såväl som öfver hufvud
taget vid en mångfald subjektiva genitallidanden, där
inga markerade objektiva förändringar kunna påvisas -
och med hänsyn till det kända förhållandet, att många
kvinnor med sjukt nervsystem äro benägna att uppfatta
sina symtom som härledande sig från genital-sfären -,
inskränker man numera lokalbehandlingen och egnar
i stället skärpt uppmärksamhet åt nervsystemets
behandling såväl som åt kroppens i dess helhet.
Sänkning eller framfall (prolaps) af slidan enbart
eller slidan och lifmodern är en ganska vanlig
åkomma hos kvinnor, som genomgått upprepade
förlossningar. Dessa förorsaka nämligen skador
i den muskulösa bäckenbottnen, hvilka efter hand
kunna leda till svaghet eller defekt i densamma,
hvarjämte en bestående förslappning i genitalkanalens
väfnader genom de upprepade tänjningarna mången gång
uppstår. När under sådana förhållanden bukpressen
verkar, äro bäckenbottenmusklerna ej i stånd att
of va verksamt mottryck, något som har till följd,
att till en början slidan, efter hand mer och mer
af lifmodern pressas fram i blygdcn. Sakkunnig vård
vid förlossningarna motverkar för visso uppkomsten
af framfall. Tidig behandling af detta är af
vikt, och denna utföres i lindrigare grader genom
inläggning af ring (pessarinm), i svårare grader
operativt. Principerna för sådana operationer äro
ett så vidt möjligt återställande af bäckenbottnen,
afiä^snande af tänjda öfverflödiga väfnader samt
korrektion af lifmoderns läge. Ett i sistnämnda syfte
gjordt fäst-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
