Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kromat - Kromatgelatin. Se Kromgelatin - Kromatik - Kromatinkorn, bot. Se Cell, sp. 1389 - Kromatinnät, bot. Se Cell, sp. 1389 - Kromatisk 1. Mus. Ett klangsläkte. - Kromatisk 2. Fys. - Kromatisk adaptation - Kromatiska instrument. Se Kromatisk 1. - Kromatisk skala. Se Kromatisk 1. - Kromatoforer - Kromatolys - Kromcinnober. Se bly, sp. 781 - Kromer (Cromer), Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kromat, kem., kromsyrans salter. Se Krom.
Kromatgelatin [-sjelatin]. Se Kromgelatin.
Kromatik (se Kromatisk), färglära; mus., (ymnigt)
användande af kromatiska tonföljder.
Kromatinkorn, bot. Se Cell, sp. 1389.
Kromatinnät, bot. Se Cell, sp. 1389.
Kromatisk (af grek. chroma, färg, modulation),
eg. färgad. - 1. Mus. Ett klangsläkte, hvars
tetrakord bestodo af två halftoner och en liten
ters, t. ex. a b h d, kallades af forntidens greker
kromatisk (chromatiko’n l. chroma). - I den moderna
musiken kallas alla de toner kromatiska, hvilka äro
(med # eller x = tilläggsstafvelserna -iss eller
ississ) höjda, eller (med b, bb = -ess, -essess)
sänkta från grundskalans ursprungliga (diatoniska) toner.
Så är fiss kromatiskt i c-dur-skalan,
men diatoniskt i g-dur-skalan, giss kromatiskt i
g-dur, men diatoniskt i a-dur. - Kromatisk skala
kallas den, som går genom alla halftoner, t. ex.,
utgående från c-dur, stigande: c ciss d diss e f fiss
g giss a aiss h c, och fallande: c h b a ass g gess f
e ess d dess c. Som häraf synes, tecknas i allmänhet
stigande kromatiska toner med höjningstecken,
fallande med sänkningstecken. Ortografien beror
i öfrigt på, hvilken tonart tänkes ligga till
grund. I a-dur t. ex. skulle i den förra skalan c
utbytas mot hiss, f mot eiss och g mot fississ. -
Den matematiska intervallbestämningen skiljer
mellan stort kromatiskt tonsteg 128: 135) och
litet kromatiskt tonsteg (24: 25). - Af forngrekiska
musikteoretiker betecknades kromatiska tonföljder,
i jämförelse med de diatoniska, som vekliga och
gråtmilda. I den nyare musiken uppdyker kromatiken
först omkr. 1300, får betydelse inom vokalmusiken
hos venezianska skolan på 1500-talet, uppträder
i violinmusikens temabildning på 1620-talet och
utvecklas alltmer på grundvalen af den liksväfvande
temperaturen. Hvilken roll ett kromatiskt skrifsätt
spelat under 1800-talet hos t. ex. en mästare
sådan som Rich. Wagner, behöfver endast antydas. -
Kromatiska instrument kallas särskildt sådana
med ventiler försedda bleckblåsinstrument (horn,
trumpeter o. s. v.), som förfoga öfver alla tolf
halftonerna inom oktaven i det tempererade systemet,
till skillnad från motsvarande naturinstrument, hvilka
blott kunna frambringa grundtonen och
dennas öfvertoner. -
2. Fys. Om kromatisk
aberration se Lins, om kromatisk polarisation
se Polarisation. Motsatsen till kromatisk
är akromatisk (se Akromatism).
1. A. L.*
Kromatisk adaptation, bot., vissa algers
(Oscillatoria) förmåga att antaga komplementfärgen
till färgen af det ljus, i hvilket de odlas.
G. L-m.
Kromatiska instrument. Se Kromatisk 1.
Kromatisk skala. Se Kromatisk 1.
Kromatoforer (af grek. chroma, färg, och fo’ros,
bärare), bot. Se Cell, sp. 1390.
Kromatolys (af grek. chroma, färg, och ly’sis,
upplösning), anat., förlust af cellkärnans färgbara
innehåll (kromatin), hvarpå kan följa ett försvinnande
af cellens kärna (karyolys) och cellens död.
E. Hgn.
Kromcinnober. Se Bly, sp. 781.
Kromer (Cromer), Martin, polsk historiker,
f. 1512, d. 1589, studerade vid universiteten i
Krakau, Pavia och Bologna (1537-40). Hans första
litterära arbete efter hemkomsten var en öfv. af
Chrysostomos efter en handskrift i Bologna. I
kyrkliga angelägenheter begaf han sig 1543 till
påfven i Rom och blef sedan konung Sigismund II
Augusts privatsekreterare och arkivarie. I sina
under en följd af år utgifna Rozmowy Dworzanina
z Mnichem (En hofmans samtal med en munk) intog
han en strängt konservativ ståndpunkt i religiösa
frågor. 1558-64 vistades han i Wien som polskt
sändebud; 1565 skickades han till Lybeck och
Rostock och 1570 för att medla mellan svenskarna
och danskarna vid fredskongressen i Stettin, om
hvilken han lämnat en värdefull berättelse (se därom
X. Liske, "öfversikt af den polska literaturen", i
"Hist. bibliotek", II, 1876). 1579 utnämndes han till
biskop af Ermeland. Sin litterära berömmelse vann han
genom De origine et rebus gestis Polonorum (1555) och
Polonia sive de situ, moribus, populis, magistratibus
et Republica regni Polonici (bägge i 5 uppl.). Hans
historiska framställning, som sträcker sig till
1506, utmärkes för samvetsgrant citerande och
värdesättning af källor och för klar form. K. förmodas
ock vara författare af en anonym historia om Katarina
Jagellonicas olycksöden i Sverige. Litt: A. Eichorn,
"Der ermländische bischof M. C." (1868), Hipler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
