Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristlig fornkunskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under tiden för dess tillvaro något mer än 5,200
studerande efter afslutade studier utgått som
missionärer inom skilda missionssällskap och
kyrkosamfund.
I Sverige har en kristlig studentförening
existerat sedan början af 1850-talet, då den
s. k. Lördagsföreningen grundades i Uppsala. 1884
tillkom student-missionsföreningen därstädes och ett
par år senare en motsvarande i Lund. Under intryck
från de kristliga studentmötena i olika länder,
särskildt Amerika och Japan, samt i anslutning
till student-missionsföreningarna i Uppsala, Lund,
Kristiania och Köpenhamn hölls det första studentmötet
med kristligt program i Hilleröd i Danmark 1890. Det
efterföljdes af en rad nordiska möten af samma
slag i de olika länderna under ständigt växande
anslutning. Det senaste, i Sorö 1903, besöktes af nära
500 deltagare. På grund af den politiska spänning,
som inträdde i samband med unionens upplösning,
har intet sådant sedan dess hållits. Representanter
för de kristliga studentförbunden i de 4 nordiska
länderna sammanträdde dock 1908 i Alingsås och
beslöto att 1910 hålla ett nordiskt möte med ett
antal deltagare ej öfverstigande 120, hvilket ock
kom till stånd å Herlufsholm i Danmark. Enligt en
vid mötet i Sorö gifven anvisning om anordnande af
nationella möten hölls det första svenska studentmötet
med kristligt program 1905 å Bjärka-Säby. Sådana
möten ha sedan hållits 1907 och 1909 i Huskvarna,
det sista med omkr. 200 deltagare. Sedan 1901 äro de
olika kristliga, studentorganisationerna i Uppsala
sammanslutna i Uppsala kristliga studentförbund, som
(1911) räknar 227 medlemmar. Motsvarande organisation
i Lund, som daterar sig från 1902, omfattar 140
medlemmar och Stockholms kristliga studentförbund,
grundadt 1904, ett 50-tal. Jämte det i Göteborg 1909
bildade motsvarande förbundet äro dessa sammanslutna
under ledning af Styrelsen för Sveriges kristliga
studentrörelse. – I nära samband med denna står den
Kristliga gymnasiströrelsen, som sedan 1904 har till
organ månadstidningen "Uppåt" (redigerad af filos.
kandidaten K. A. Hallström). Gymnasistmöten med
kristligt program ha hållits sedan 1900, motsvarande
möten för seminarister sedan 1907.
En gren af Uppsala kristliga studentförbunds arbete är
känd under namnet Korstågsrörelsen. Den har uppstått
i samband med de senare årens ökade lifaktighet
inom den svenska kyrkan och under intryck från
Huskvarna-mötet 1907. Mottot "Sveriges folk – ett Guds
folk", vidare utveckladt i broschyren "Kyrkotanken"
(af filos. licentiaten Manfred Björkquist), blef det
tändande och enande ord, som sommaren 1909 förmådde
56 Uppsalastudenter att företaga resor i skilda delar
af landet, hvarunder de, i de flesta fall på inbjudan
af prästerskapet, besökte 245 församlingar och där
höllo föredrag, afsedda att väcka känslan af ansvar
för det svenska folkets, i främsta rummet ungdomens,
vinnande och bevarande åt kristen tro. Ledningen af
detta "korståg", liksom äfven af det, som ett 80-tal
studenter, somliga äfven från Stockholm och Lund,
företogo 1910, hvarunder omkr. 600 församlingar
besöktes, omhänderhafves af en underafdelning
inom Uppsala kristliga studentförbund, Kyrkliga
frivilligkåren, med organ i halfmånadstidningen
"Vår lösen". Rörelsens idéer ha tagit sig uttryck
också i den 1910 inrättade och af M. Björkquist ledda
folkhögskolan i Hampnäs (Själevad, Ångermanland).
K. F–s.
Kristlig fornkunskap, en till kyrkohistorien
hörande disciplin, som emellertid genom
materialets vidlyftighet och vetenskapliga
bearbetningar vuxit ut till en själfständig del
af den teologiska vetenskapen. Olika åsikter råda
såväl om tiden i kyrkans historia, med hvilken den
kristliga fornkunskapen har att sysselsätta sig,
som också om materialet för dess behandling. Den
tyske kyrkohistorikern Walch (d. 1784) inskränker
tidsområdet till de tre första århundradena (till
kejsar Konstantin); flertalet arkeologer har utsträckt
tiden till Gregorius den stores död, 604. Äfven
rörande materialet råder stor meningsolikhet. Somliga
hänföra dit icke blott seder, bruk, gudstjänstliga
handlingar, heliga föremål, klädedräkt o. d.,
utan äfven kristendomsförföljelser, munkväsen
o. d. Å andra sidan inskränker t. ex. Rosenkranz
(d. 1879) materialet endast till kulten. Den
mest gängse meningen är, att till den kristliga
fornkunskapen material höra: 1) den kyrkliga
författningen (prästämbetets uppkomst och utveckling,
skillnaden mellan klerus och laici o. s. v.), 2)
kulten (predikan, bön, sakramentsförvaltning,
sång, kyrkliga högtidsdagar, ceremonier,
kyrkobyggnader och kyrkoprydnader o. s. v.), 3)
den kyrkliga seden (botpraxis, äktenskaps-, dop-,
begrafningsritus o. s. v.). Genom upptäckterna i
katakomberna har utbildat sig en särskild kristlig
konstarkeologi. Det mest betydande äldre arbetet af
arkeologiskt innehåll torde vara Durandus’ (d. 1296)
"Rationale divinorum officiorum". Det är dock först
under den nyare tiden man egentligen kan tala om
dylika arbeten. Bland dem må nämnas
Jos. Bingham, "Origines ecclesiasticæ, or the antiquities of Christian church" (10 bd, 1708–22),
J. Chr. W. Augusti "Denkwürdigkeiten aus der christlichen archäologie" (12 bd, 1817–31),
Otte, "Handbuch der christlichen kunstarchäologie" (5:e uppl. i 2 bd, 1883–84),
Kraus, "Realencyklopädie der christlichen altertümer" (2 bd, 1882–86) och
"Geschichte der christlichen kunst" (afslutadt af J. Sauer, 2 bd, 1896–1908)
och, bland smärre lexikaliska arbeten,
Martigny, "Dictionnaire des antiquités chrétiennes" (1865).
J. P.
Kristlig socialism och Kristligt sociala
sträfvanden äro beteckningar för i öfrigt
skiftande socialekonomiska och socialpolitiska
strömningar. Uttrycket "kristlig socialism" är mindre
lämpligt; de rörelser och partiorganisationer,
som sedan strax före midten af 1800-talet gått
under namnet af "kristligt socialistiska", ha
nämligen endast i undantagsfall förtjänat denna
beteckning, försåvidt man gör begreppet socialism
liktydigt med ett principieillt motstånd mot den
privata eganderätten i allmänhet till förmån för en
kollektivistisk (eller kommunistisk) gestaltning af de
ekonomiska samhällsförhållandena (jfr Kollektivism,
Kommunism och Socialism). För öfrigt kan det ej med
framgång häfdas, att kristendomen vare sig teoretiskt
stödjer eller motsätter sig en sådan omgestaltning. –
Hvad som däremot ganska allmänt utmärkt dessa
kristligt sociala läro- och verksamhetsriktningar,
är, att de gjort front mot den ytterliggående
individualismen, särskildt sådan denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
