Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kreta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aflagringarna från skilda tider, dels också på egyptiska
daterbara fynd på Kreta och kretensiska fynd i
Egypten, hvars historiska kronologi nu för tiden tack
vare Ed. Meyers forskningar med någorlunda säkerhet
kan bestämmas. Hvad den absoluta tidsbestämningen
af de kretensiska fynden angår, har Evans indelat
Kretas förhistoriska tid från stenålderns slut till
järnålderns början i 3 stora perioder: Early minoan
(gammalminoisk), Middle minoan (mellanminoisk)
och Late minoan (senminoisk), af hvilka hvarje
period sönderfaller i 3 underafdelningar. Mot
denna indelning ha de italienske forskarna på
Kreta för sin del icke haft något att invända,
hvarför Evans’ kronologiska beteckningar vunnit
vetenskapligt burskap. Rent praktiskt sedt synas
Evans’ 3 stora perioder lämpligare böra benämnas
den Egeiska (på grund af det nära sammanhanget med
den samtida kulturen på öarna i Egeiska hafvet, den
s. k. cykladkulturen), Kamáresperioden (efter det
första fyndstället, byn Kamares) och den Mykenska
(på grund af sammanhanget med de långt förut bekanta
fynden från Mykenai, Tiryns m. fl. orter). –
Den yngre stenåldern representeras i Knosos af
ett 6–7 m. djupt jordlager, som dock icke medger
någon tillnärmelsevis säker tidsbestämning. I detta
lager ha icke anträffats några spår af byggnader,
ej heller af metallsaker, men däremot talrika
skärfvor af svartgrå, längre fram i tiden polerade
svarta lerkärl med glansig yta, smyckade med en
primitiv ornamentik; ornamenten ha åstadkommits
genom räffling, punktering eller inristning och
förtydligats genom en kalkartad fyllning. – Därpå
följer den Egeiska perioden, som i stort omfattar
det 3:e årtusendet f. Kr. I början af denna period
uppträder bronsen för första gången och likaledes
målade ornament i matta färger på lerkärlen. Jämte
detta dekorationssätt fortsättes emellertid den
neolitiska lerkärlstekniken med inristning och
punktering. Redan under denna period byggdes på
Kreta grafkamrar med bikupsformade hvalf, som ega
sina sista utlöpare och sin högsta fulländning i
de bekanta kupolgrafvarna i Mykenai. Vissa föremål,
som tillhöra denna period, förråda ett egyptiskt
inflytande från 6:e–11:e dynastierna. Å andra
sidan framträder mot periodens slut ett påtagligt
kulturellt inflytande från de grekiska Cykladerna,
särskildt i fråga om marmorbilder och stendosor;
likaledes visa de kretensiska fynden från denna tid
en viss släktskap med fynden från Hisarlik-Trojas 2:a
stad. – Kamáresperioden börjar omkr. 2000 f. Kr. och
slutar ett stycke in på 1600-talet f. Kr. Denna epok
bildar höjden af det förhistoriska Kretas kulturella
glans. Särskildt når den keramiska konsten en rik
blomstring. På en glänsande svartfernissad yta målas
ornamenten i en rik färgskala, varierande mellan
hvitt, gult, orange och högrödt. Ornamenten äro till
en början af s. k. geometrisk natur (se Geometriska
tidens stil), och man synes mest ha haft sin fröjd
i en harmonisk färgverkan, men längre fram i tiden
förekomma äfven härliga naturalistiska målningar
med motiv från växtvärlden (fig. 1), mera sällan
från djurvärlden. Mot periodens slut upphör den
brokiga koloriten på lerkärlen, och man målar dem
enfärgadt, ljust på mörk botten eller mörkt på ljus
botten. Åtskilliga Kamáreslerkärl förråda en lycklig
imitation af bronskärl med
inlagd emalj och ha väggar lika tunna som det finaste
japanska porslin. Omkr. 1800 f. Kr. synes det första
palatset i Knosos ha blifvit uppfördt, och mot
periodens slut blef det förstördt, men efterträddes
snart därefter af ett nytt; det första palatset i
Faistós synes ha existerat samtidigt med det första i
Knosos. Kretas förbindelser med Egypten under denna
tid intygas såväl genom egyptiska fynd i Knosos
som genom förekomsten af talrika Kamáresskärfvor på
olika ställen i Egypten. – Redan under denna tid var
skrifkonsten i bruk på Kreta: man betjänade sig därvid
dels af en ideografisk skrift, som i bild återgaf det
föremål, som skulle betecknas, dels af en förenklad
lineär skrift, som vanligen inristades på lertaflor,
men äfven skrefs med bläck (fig. 2 o. 3).
Huruvida de båda stora furstepalatsens förstöring
mot slutet af Kamáresperioden skett tillfälligt
eller utförts af fiendehand, kan icke med full
visshet afgöras. Säkert är emellertid, att den därpå
följande perioden, den "mykenska", från 1600-talet
till omkr. 1200 f. Kr., inträder utan någon starkare
brytning med Kamárestidens traditioner; hvadan
man icke kan förmoda, att främmande eröfrare
slagit sig ner i de båda fursteborgarna. Den
mykenska perioden fortsätter i sitt första skede
i stort sedt den föregående epokens konstnärliga
traditioner. Vasmåleriet, där man nu vanligen
använder mörk fernissa på ljus botten, öfvergår
småningom från mera naturalistiska motiv till en
präktig stilisering. Denna framträder bäst ungefär i
periodens midt i den s. k. palatsstilen, en pompös,
konventionell stilart, som sträfvar att med ornament
betäcka hela kärlets yttre vägg. På dithörande
vaser kan man stundom iakttaga stiliserade växtmotiv
förvånande lika dem, som den moderna keramiken först
i våra dagar själfständigt har skapat. Den "mykenska"
keramiken hämtar sina dekorationsmotiv dels från
växtriket (särskildt liljor och murgrönsrankor),
dels från hafvets fauna, såsom sjöstjärnor, maneter,
nautilus, snäckor, koraller, bläckfiskar m. m. Från
denna period har man i olika trakter af Kreta funnit
märkliga freskomålningar, som skänka en inblick i den
tidens lif och seder (offerscener, festförsamlingar,
hofdamer med ringlande lockar och i djup dekolleté,
fig. 4) och i fråga om landskapsbilderna röja en
realism, som sedan aldrig återfinnes under antikens
dagar, men som har ett påfallande släkttycke med
den japanska konsten. Äfven inom skulpturen, såväl
rundbilder som reliefer i sten, elfenben, fajans
och stuck, gjorde sig en djärf och kraftig realism
gällande: ett sådant naturtroget återgifvande af den
mänskliga muskulaturen återkommer under den följande
utvecklingen först under renässansen. Den höga
ståndpunkt, som guldtekniken intog, intygas genom
flera fynd såväl från Kreta som från fastlandet:
de yppersta profven på denna teknik utgöras af de
båda guldbägarna från Váfio, som helt säkert kommit
till fastlandet från Kreta. Ej mindre högt stod
stensnidarkonsten, hvars alster äro spridda öfver
hela den mykenska världen. Dessa snidade gemmer ha
f. ö. ett stort kulturhistoriskt intresse, enär de
lära oss känna den tidens lif i fred och krig samt
utsidan af den kretensiska religionen.
Af de kretensiska fynden framgår, att dyrkan af heliga
träd och kolonner, ofta förbunden med religiös ekstas,
var allmänt spridd. Bland heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
