Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 877-878 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstsilke - Konstskåp. - Konstslöjd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verkning af nitrocellulosasilke efter ingenjör
Strehlenerts patent. Jfr Süvern, "Die künstliche
seide" (1900), där en mängd patent för framställning
af konstsilke finnes samlad och beskrifven. R-
S-t. Konstskåp (ty. kunstschrank), prydligare
utförda, med rik fack- och lådinredning försedda,
till förvaring af smärre konstsaker, nipper, kuriosa
o. d. bestämda större eller mindre skåp. Storleken
växlar från något öfver manshöjd till den af ett
vanligt skrin. De små, i regel utan fot, äro afsedda
att uppställas på andra möbler, såsom bord, hyllor,
skåp o. d.; de större äro oftast försedda med ett
särskildt bordlikt fotställ, där kolonner, hermer
eller karyatider göra tjänst som bärande delar. Det
inre är vanligen deladt i tre vertikala fack, af
hvilka de båda yttersta upptagas af små draglådor; det
mellersta öppnar sig med en eller flera dörrar. Det


Konstskåp af ebenholts med elfenbensinläggningar,
gåfva af staden Augsburg till fältmarskalken
K. G. Wrangel.
(Skoklosters slott.)

yttre visar i regel två större dörrar. Anordningen
är f. ö. oftast arkitektonisk, med de vertikala
facken skilda genom kolonner, halfkolonner,
pilastrar eller bärande figurer; de horisontala
huvudindelningarna ske genom arkitektoniska listverk
af olika slag. Konstskåpet eller, som det ofta
benämnes, kabinettsskåpet, är redan till följd af sin
egentliga bestämmelse ett lyxföremål, och de rikare
exemplaren utmärkas af det dyrbaraste material
och det konstnärligaste arbete. Stommen utföres
af fina träslag, med förkärlek af ebenholts. Som
prydnadsmedel användas snideri och inläggningar af
olika slag i marmor och andra stensorter, metall,
sköldpadd, elfenben, pärlemor, trä af olika
slag, stundom drifvet eller graveradt silfver,
t. o. m. fina broderier. - Konstskåpen kommo i bruk
omkr. midten af 1500-talet och användes i synnerhet
under 1600-talet. De undanträngdes sedermera af
andra möbler: byråar, sekretärer, s. k. chiffonjéer
m. m., hvilka senares Öfre inredning i det hela ännu
öfverensstämmer med
de gamla konstskåpens. I våra dagar ha dessa
emellertid ånyo kommit till heders och eftersökas
ifrigt af samlare. Äfven förfärdigas nya. Prydliga
och till en del mycket dyrbara konstskåp finnas
i svenska statens konstslöjdsamlingar, Uppsala
domkyrka (se J. Bottiger, "Ph. Hainhofer und der
kunstschrank Gustaf Adolphs in Upsala", 3 dlr,
1910), äfvensom i privata samlingar i slott
och .på herrgårdar, så t. ex. på Skokloster
(se fig.) och på Sturefors i Östergötland.
Upk.*

Konstslöjd, Konsthandtverk, Konstindustri,
ett handtverk eller en industri, som syftar ej blott
till praktisk nytta, utan ock därjämte vill ge sina
alster skönhetens prägel genom en väldanad form,
en väl afvägd färg och ett känsligt utförande i
fullgodt material. Det är sålunda syftet, som först
och sist bestämmer, hvad som bör hänföras under
begreppet konstslöjd. Graden af rikedom i mönstret,
precision i utförandet och dyrbarhet i materialet
äro af sekundär betydelse. Konstslöjd i denna
mening har funnits alla tider och inom de flesta
yrken, och gränsen mellan den och de fria konsterna
ligger endast däri, att för de senare det praktiska
ändamålet bortfaller eller blir underordnadt det
estetiska. Utöfvarna af konstyrkena voro i äldre
tider, fram till 1600- och 1700-talen, förenade med
konstnärerna i gemensamma skrån och gillen. Först
uppkomsten af de furstliga konstakademierna gjorde
en ändring i ett förhållande, hvilket måste anses
ha ländt båda parterna till gagn. En följd af
handtverkets och konsternas lösryckande från
hvarandra, fullständigt genomfördt under förra
hälften af 1800-talet, blef det förras nedsjunkande i
okonstnärlig slentrian, de senares isolering från det
praktiska och oförmåga att lösa dess problem. Efter
midten af 1800-talet började känslan af handtverkets
konstnärliga vanmakt leda till ett ifrigt studium
af äldre tiders konstslöjdskapelser, hvilka
samlades i konstslöjdmuseer (se Museum) och togos
till mönster för den nya produktionen. Eesultaten
blefvo till en början mer eller mindre lyckade
hämningar af det gamla, en steril öfvergångssmak,
som dock var nödvändig. Sedan några årtionden har
konstslöjdsträfvandet syftat till att med tillämpandet
af det förgångnas lärdomar och de principer,
som kunna härledas af ändamålsenlighet i form och
materialbehandling, skapa en ny riktning, fast rotad
i verkligheten, men tillika fylld af individuellt
lif. England har härvid varit föregångslandet, men
dess uppslag ha på sista tiden ifrigt upptagits
af Tyskland, som i konstslöjdens höjande sett
ett medel för industriellt framåtskridande. För
denna konstslöjdens pånyttfödelse har krafts
medverkan af betydande konstnärer, bland hvilka
engelsmännen W. Morris (se denne) väl gjort den
mest följdrika insatsen. Numera arbeta i alla
länder arkitekter, skulptörer och målare jämte
yrkesmännen på konstslöjdens förkofran. Hos oss ha
målarna A. Wallander och G. Wennerberg helt egnat
sig åt konstslöjden, medan arkitekter som F. Boberg,
L. J. Wahlman, K. Westman - för att endast nämna
ett par af de många - gett den en kraftig hjälp och
målare som K. Larsson, A. Zorn och G. Fjæstad lämnat
medverkan af mera tillfällig och speciell natur. För
fostrandet af goda konstslöjdöfvare arbeta i alla
kulturländer särskilda skolor, hos oss bl. a. Tekniska
skolan i Stockholm och Slöjdföreningens skola i
Göteborg. Ett organ för de svenska konst-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>