Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolbein. 1. K. Tumason - Kolbein. 2. K. den unge, den föregåendes son - Kolberg, Colberg, stad - Kolberg, Oskar - Kolberger hejde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Kolberg- Kolberger hejde
518
bosatt i SkagafjörÖur i nordlandsfjärdingen, var
böndernas anförare mot torparvännen, den orolige
biskop Gudmund Arason på Hölar och dräptes 1208 af
dennes anhängare. K. var en god skald. Han diktade
dråpor till Maria och aposteln Johannes samt en bön på
vers morgonen före sin sista strid. - 2. K. u n g e,
den föregåendes son, invecklades genom giftermål i
Sturlungarnas inbördes fejder samt slöt sig än till
det ena, än till det andra partiet och slutligen till
Sturlungarnas hufvudfiende, Gizurr Thorvaldsson. I
förening med denne fällde han i slaget på örlygsstaöir
(1238) Snorres broder Sighvat och dennes son
Sturla. Sedermera måste K. i flera år kämpa med
Sturlas broder Thord Kakali ("lerkruka") och dräptes
1245. C. R.* ^ Kolberg
[kå’1-], C o l b e r g, stad och fordom fästning
i -preussiska reg.-omr. Köslin (Pommern), fordom
hufvudstad i hertigdömet Kassuben, vid Persante, 2
km. från Östersjön. 22,856 inv. (1905). Staden har
4 förstäder (bland dem Munde och Strandvor-stadty
vid Persantes mynning), 4 kyrkor, bl. a. Mariakyrkan
(byggd 1258-1320), gymnasium med realgymnasium, en
staty af Fredrik Vilhelm III och en minnesvård (med
byster) öfver Ncttelbeck och Gneisenau. Industrien
omfattar järngjuteri och mekanisk verkstad,
tillverkning af farmaceutiska preparat, träsliperi
och tillverkning af tobaksvaror. Dessutom drifvas
fiske och obetydlig sjöfart. - K. är en mycket
besökt kurplats (omkr. 14,000 badgäster) med
varma bad, i synnerhet soolbad och moorbad. -
K. uppstod i 10:e årh. kring ett slaviskt fäste
och upptogs 1284 i hansan. 1276 afträddes det af
Pommerns hertig till stiftet Kammin, med hvilket
det 1648 kom till Brandenburg. I trettioåriga
kriget intogs K. 1627 af de kejserlige, som
ansenligt förbättrade försvarsverken: en tornprydd
ringmur, våt graf och därutanför en italiensk
bastionsfästning. K. blockerades af svenskarna från
hösten 1630 och intogs af dera 2 mars 1631, hvarefter
de istånd-satte de befintliga befästningarna och
tillökade dem med 2 hornverk och 4 raveliner samt
ett större horn-verk på andra sidan bron öfver
Persante. De innehade K. till 1653. De af dem
anlagda fästningsverken jämnades med marken under
1800-talets senare hälft. Under sjuåriga kriget
belägrades K. af ryssarna 1758, 1760, då några
svenska fartyg deltogo i blockaden, och 1761, då
en svensk eskader under Psilandersköld medverkade,
hvarjämte svenska landtrupper under Hesscnstein
gjorde en diversions-rörelse öfver Usedom och Wollin
fram till Kammin; först vid den tredje belägringen
lyckades de genom hungersnöd tvinga kommendanten von
der Heyde att uppgifva fästningen (16 dec.). Lika
tappert försvarade sig fästningen 1807, under
Schills och borgaren J. Nettelbecks, senare under
Gneiscnaus ledning mot fransmännen, hvilka i flera
månader besköto den, utan att komma i besittning af
den. Freden i Tilsit afbröt slutligen belägringen. J-
F- N. Ln. L. W .-son M. Kolberg [kå’l-], Oskar, polsk
etnograf, forn-forskare, f. 1814, d. 1890 i Krakau,
utgaf Piesni ludu polskiego (100 polska folkvisor med
melodier, 1842; ny samling 1857). 1879 hade han hunnit
utgifva 28 delar (8,000 visor), som dock utgjorde
endast hälften af hans samlade material. Särskildt
K:s undersökningar om melodiernas ursprung ega stor
betydelse för den vetenskapliga forskningen. Han
komponerade en opera, Wieslaw, en operett
samt några häften polska nationaldanser
och fantasier öfver folkmelodier.
A-d J. Koluerger hejde, en del af farvattnet
utanför holsteinska kusten mellan Kielfjorden och
Femern, är bekant genom två slag emellan svenska
och danska flottor. Det första stod l juli 1644
mellan svenska flottan under Klas Fleming och
den danska under Kristian IV. Danska flottan var
delad i 4 eskadrar och utgjordes af 40 öiiogsfartyg
förutom brännare och småfartyg. Svenska flottan, i 3
eskadrar, bestod af 34 örlogsfartyg och 7 brännare,
men denna underlägsenhet i antal uppvägdes af
fartygens starkare bestyckning. Besättningarna
på båda flottorna voro litet öfvade; på svenska
flottan funnos inemot 6,000 man sjöfolk och knektar
samt öfver 1,000 kanoner. Fleming själf, flottans
skapare och organisatör, hade på de sista 15 åren
icke varit till sjöss, men han visade sig det oaktadt
vara väl vuxen sitt svåra värf; han förde nu l:a
eskadern, avantgardet; de båda andra eskaderchefcrna
voro amiral Åke Ulfsparre och amirallöjtnant Klas
Biel-kenstierna. Den ställning konung Kristian intog
i sin flotta är ej tydlig: han förde 3:e eskadern,
under det att riksamiralen Jörgen Wind förde, såsom
"generalamiral", l:a eskadern, avantgardet. Det
var första gången sedan Nordiska sjuårskriget och
efter lång tid af danskt välde i Östersjön som
de två rikenas flottor skulle mäta sina krafter
i en större drabbning, l juli låg svenska flottan
(efter Femerns intagande) till ankars utanför och
något ö. om Femerns norra udde, då danska flottan,
kommande från Sundet och styrande för god vind, blef
synlig kl. 9 på morgonen. Fleming gick nu till segels,
men höll sig fortfarande n. om Femern i afvaktan på,
hvad danska flottan skulle göra. Då denna vid 12-tiden
var nära, satte Fleming kurs västvart. Efter hand som
flottan kommit förbi Femerns norra udde, lade han
upp bidevind för babords halsar och pressade sig;
härigenom mellan Femern och ett v. om ön liggande
sandgrund. Danska flottan, som följde efter, vågade
icke styra så nära land, utan gick i lä om (utanför)
grundet. Genom denna djärfva manöver kom Fleming i
lovart om danska flottan. Häraf drog han fördel och
höll af till ett första anfall. Skickligt begagnande
vinden, som småningom drog sig öfver syd till västlig,
behöll han hela dagen lofven af fienden och förde
härunder sin flotta ännu 3 gånger till anfall, men
vid 4:e anfallet upphörde kanonaden af sig själf, enär
mörkret föll på. Under natten ankrade danska flottan
ö. om Femern för att reparera. Fleming sökte följande
dag förgäfves fienden, där striden stått, för att ånyo
erbjuda batalj; därefter gick han till Kielfjorden
för att reparera. I jämförelse med sjö-striderna under
Nordiska sjuårskrigct, hvilka af-gjordes genom blodiga
äntringar, voro förlusterna i detta slag obetydliga:
omkr. 200 man i döda och sårade å danska flottan,
ungefär hälften så många å den svenska flottan;
intet fartyg eröfrades, och inga fångar togos, men
Kristian IV blef lindrigt och Jörgen Wind (chefen
för avantgardet) dödligt sårad. Striden försiggick
uteslutande medelst en primitiv artillerield:
ammunitionsutredningen var (på svenska flottan)
blott 30 skott per kanon. Denna omständighet och
fartygschefernas brist på öfning förklara de ringa
förlusterna, och slaget blef oafgjordt. Men icke
desto mindre är denna sjöstrid den första
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
