Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kina, urgammal kulturstat i östra Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afsöndradt för sig själft. Därtill kommer, att
K. på sin landgräns är omgifvet af öknar eller
väldiga berg. Omkr. hälften af denna cirkel utgöres
af kusten. – Arealen af K. (de 18 provinserna,
utom Schön-djing) beräknades af Strelbitsky till
3,953,597 kvkm., af Trognitz till 3,989,350 kvkm.,
af H. Wagner till 3,970,100 kvkm. samt af Perthes’
geografiska institut (enligt Almanach de Gotha) till
3,877,000 kvkm. De 18 provinserna äro: i Nord-Kina:
Tschi-li (Pet-schi-li),
Schan-tung,
Schan-si,
Schen-si och
Kan-su;
i Mellan-Kina:
Kiang-su,
Ngan-hwéi,
Ho-nan,
Hu-pe och
Sz’-tschwan,
samt i Syd-Kina:
Tsche-kiang,
Fu-kien,
Kiang-si,
Hu-nan,
Kwei-tschóu,
Jün-nan,
Kwang-si och
Kwang-tung.
Folkmängden är mycket växlande: från 68,7 mill.
(Sz’-tschwan) till 5,1 mill. (Kwang-si), likaså
arealen: från 461,000 kvkm. (Sz’-tschwan) till
912,000 (Tsche-kiang). Om den olika folktätheten
se nedan sp. 31.
Ytbeskaffenhet och bevattning. Från
Kwen-lun går en rad berg genom mellersta K., bildande
vattendelare mellan Hwang-ho och Jang-tse-kiang och en
viktig klimatgräns mellan norra och södra K. De bruka
sammanfattas under namnet Tsin-ling-schan och kallas
af kineserna äfven Pe-ling (de norra bergen). De
äro svåra att komma öfver, ehuru de ingenstädes nå
snögränsen; deras högsta topp är 3,350 m. En gång
synes hafvet ha gått fram till deras östra fot, men
de stora flodernas aflagringar ha bildat den stora
slätt, som nu skiljer dem från hafvet. Dessa berg dela
K. i två mycket olika delar, Nord-K. och Syd-K. I
Nord-K. kan man särskilja två regioner, den stora
slätten i ö., innefattande 445,000 kvkm. (= Sveriges
areal), hvilken omfattar äfven Jang-tse-kiangs
delta och är täckt af Hwang-hos och Jang-tse-kiangs
aflagringar, samt berglandet i v. Detta är deladt
i flera områden. Längst i n. v. ligger Nan-schan,
skildt från Kan-sus och Schen-sis platåer genom
en sänka på Lan-tschóus meridan, hvilken utgör
återstoden af en af de många vikarna i Han-hai, det
asiatiska medelhafvet under tertiärtiden, hvilken
vik sträckte sig längs den nuv. floden Tan-hos dal
ända till foten af Kwen-lun. De nämnda platåerna ha
en höjd af 1,300–1,800 m. ö. h. och äro delvis rika
på stenkol. Ännu större stenkolslager hysa Schan-sis
och Tschi-lis berg, hvilka ha en nord-sydlig riktning
och terrassformigt sänka sig till kustslätten. Som
en isolerad ö höjer sig från denna Schan-tungs
bergland i ö. Norra K:s platåer och berg äro täckta af
väldiga lösslager (den s. k. gula jorden; jfr Löss)
af ända till 600 m. djup; äfven norra delen af stora
slätten är ett gult lösslandskap. Lössjorden består
af sand, lera och kolsyrad kalk och är genomdragen
af fina rör, som uppkommit af växtrötter och uppsuga
vatten som en svamp. Därför klyfver sig lössjorden
vertikalt och bildar vid flodstränderna alldeles
tvärbranta väggar. Den fyller dalarna mellan bergen
och nivellerar därigenom landet, som får mjuka
former. Berggrunden är vanligen paleozoisk; blott
Schan-tung och en del af Schan-si ha urberg. Den
viktigaste floden är Hwang-ho (se d. o.) med
den stora bifloden Wei-ho; längre mot n. utflyter
bl. a. Lwan-ho i Gula hafvet och s. om Hwang-ho den
betydliga Hwai-ho, som upprinner i Tsin-lings sydöstra
fortsättning Hwai-jang-schan samt genomströmmar den stora kinesiska
slätten. – Syd-K. är mycket mer bergigt och
högre än det norra samt starkt veckadt. Dess
västligaste del, Sz’-tschwan, är i sin västra
del ett vildt alpland, fylldt af de från n. till
s. gående Jün-ling-bergen med toppar på öfver 5,000
m. höjd. S. om Jang-tse-kiang genomdrages K. af en
stor mängd parallella, från s. v. till n. ö. strykande
bergskedjor, som bestå af gnejs, urkalk, sibiriska
och devoniska skiffrar och sandsten; däröfver
ligga jurabildningar och röd sandsten, sannolikt af
trias-ålder, som ofta kröna bergens högsta delar och
genom sina sönderklufna former förläna landskapet
en pittoresk karaktär. Dalarna mellan bergen äro
instörtningsbäcken, ofta täckta af röd sandsten eller
röd lera. Den största är Sz’-tschwans "röda bäcken"
n. v. om Jang-tse-kiang, en vid, fruktbar slätt,
i hvilken såväl Jang-tse-kiang som dess biflod
Kia-ling gräft sig djupt ned. Af de många bergen
s. om Jang-tse-kiang är Nan-ling (l. Nan-schan,
"södra berget") mest bekant. I Syd-K. förekomma
icke lössbildningar, men däremot har laterit en stor
utbredning där. Hufvudfloden är Jang-tse-kiang (se
d. o.), som upptager vattnet från landets största
sjöar Tung-ting, Po-jang, Tai Hung-tsö, Pau-jing
och Ta-tsun, hvilka utom de båda första mata den
stora Kejsarkanalen. I det sydligaste K. flyter den
stora Si-kiang.
Kusten har en längd af 5,570 km. och är s. om
Jang-tse-kiangs mynning rik på mestadels korta vikar
och små öar. En större vik är Hang-tschóu-viken
s. om Jang-tse-kiang; äfven Kantonviken är
ansenlig. Bland öarna är endast Hainan (se
d. o.) stor. (Formosa hör numera till Japan.) N. om
Jang-tse-kiang, där den stora alluvialslätten
når fram till hafvet, saknas både vikar och öar,
och kusten är alldeles flack. Ett undantag gör
dock den bergfyllda halfön Schan-tung, som har en
sönderskuren kust med bl. a. Kiau-tschóu-viken och
Miau-tau-öarna i Tschi-li-sundet (mellan Schan-tung
och Liau-tung-halfön), som förenar Gula hafvets yttre
del med Tschi-li-viken, hvars kust liknar kusten s. om
Schan-tung. I n. bildar denna vik Liau-tung-viken,
mellan prov. Tschi-li och halfön Liau-tung.
Klimatet. K. ligger mellan årsisotermerna 5° och 23°
C. Oaktadt sitt läge mellan Athos, Menorcas och
Coimbras breddgrad, 40°, och det tropiska bältet har
det ett jämförelsevis kallt klimat. Medeltemperaturen
i England och Belgien, 10°, är densamma som Pekings,
Schang-hais medeltemperatur är ungefär lika med
Marseilles och Genuas, och 20-gradsisotermen, som
går genom södra K:s kust, går genom Peloponnesos,
Sicilien och Andalusien. Men medeltemperaturen för
året ger ej en sann bild af klimatet; man måste taga i
betraktande äfven ytterligheterna af köld och värme. I
detta afseende kan man säga, att K. är på samma gång
nordligare och sydligare än Europa, med större värme
om sommaren och större köld om vintern. Januari månads
isotermer variera på olika orter mellan –18° och
+17°, d. v. s. motsvara dem, som gå genom Spetsbergen
och Kanarieöarna, under det att juliisotermerna
ligga mellan 25° och 29°, temperaturer, som motsvara
Central-Afrikas. Medan Peking i årsmedium har 11,7°
och under den varmaste månaden, juli, 26°, har det
i jan. –4,7°; för Schang-hai äro de motsvarande
siffrorna 15°, 27° och 2° samt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
