Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofbeslag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid sulans sänkning, då djuret stöder på foten,
skall tryckas emot skon eller stenar fastna
emellan hofven och skon. Nedre ytan eller
markytan förses nära yttre randen med en fåra
eller fals, i hvilken 6 till 8 hål göras för
sömmen. Sedan skon passats till hofven, fästes
den med 6—8 söm. Under den årstid, då is ej gör
det nödvändigt att förse hästskon med hakar,
böra sådana ej anbringas, emedan hofven genom
dem får en onaturlig ställning, strålen kommer
på makadamiserade eller stenlagda vägar ej i
beröring med marken, skon ryckes genom hakarna
lättare lös och skorna ega ej den varaktighet
eller prisbillighet som hästskor utan hakar. För
hästar, som användas på stengator, brukar man
stundom begagna inlägg af något elastiskt
material i skon eller under sulan för att
minska stöten och skakningar vid rörelsen,
förekomma halkning, befrämja hofvens utvidgning,
förhindra hornets uttorkning och vintertiden
äfven för att förekomma inklampning af snö
under hofvarna. Som inlägg i skon brukas mest
tjäradt tåg, hvarigenom halkning på sten-
och asfaltgator förhindras, och stöten vid
rörelsen förminskas. Som hofunderlägg användas
mest sulor af gummi, kork, hoprullade filtremsor
och kokosfibrer. Hofunderläggen kunna vara dels
fasta, som fastspikas med skon, t. ex. de franska
gummihästskorna, dels lösa, s. k. hofbuffers,
som kunna växlas, utan att skon fråntages. De
mest använda äro Hartmanns gummihofbuffertar
af vulkaniserad kautschuk, korkbuffertar och
buffertar af rullade filtremsor. Vintertiden
måste beslaget för att hindra halkning på ett
eller annat sätt skärpas. Skärpningen kan ske
genom hakar och grepp, som antingen äro fasta
eller kunna växlas, eller genom skärpta söm,
s. k. broddar. Skärpning genom fasta hakar och
grepp är det äldsta vinterbeslaget och äfven det
lämpligaste för tyngre arbetshästar. Olägenheten
med fasta hakar är emellertid dels den, att
hakarna, då de blifvit slöa, icke kunna skärpas,
utan att skon fråntages, dels att hästarna
i stallet kunna skada sig med de skarpa fasta
hakarna; man brukar därför ofta ha den inre haken
trubbig för att förekomma krontramp. Beslag med
hakar, som kunna växlas, passar i synnerhet för
lättare hästar; sådana hakar kunna vara antingen
kilhakar, vanligen runda med en något konisk
tapp, som slås in i ett motsvarande hål i skon,
och användas vanligen endast i "trakterna"
(se Hof, sp. 897—898), eller skrufhakar,
som äro försedda med en gängad tapp, hvilken
skrufvas in i skon, och utgöra en af de bästa
skärpningsmetoder, som finnas. Fördelen med lösa
hakar är, att beslaget kan skärpas, utan att skon
behöfver brytas ifrån, och att de hvassa hakarna
kunna ersättas med trubbiga, då hästen står på
stall. Skärpta söm, broddar, kunna vara antingen
huggsöm, som fästas i hofven, på samma sätt
som vanliga söm, eller nitbroddar, som fästas i
särskilda hål i själfva skon. Huggsöm användas
mest som tillfällig skärpning och äro därtill
lämpliga, men om broddningen ofta förnyas,
spikas hofven sönder. Nitbroddar äro därför
lämpligare och äro äfven den skärpningsmetod,
som användes inom svenska armén, där det
reglementerade vinterbeslaget utgöres af konkav
sko med 4 nitbroddar, 2 i tån och en i hvardera
"trakten", af hvilka den i inre trakten är
trubbig, de öfriga skärpta. Hur ofta beslaget
behöfver förnyas, beror naturligtvis till stor
del på skornas
slitning, men i allmänhet bör skon ej få ligga
under mer än 6 veckor, emedan hofven eljest blir
för hög och lätt antager felaktig form. — Vid
skoning af dragoxar nyttjas en tunn järnskålla
å yttre klöfvens markyta, hvilken skålla
är försedd med en brodd eller järntagg. Hofväggen
är hos oxen mycket tunnare än hos hästen,
hvarför klingan å sömmen, hvarmed skon fästes,
måste vara fin. Vid oxars skoning brukas en
särskild fängselapparat, s. k. sko-stall, för
att hålla foten uppe på dem.
För att meddela undervisning i hofbeslagskonsten
ha i de flesta civiliserade länder inrättats
s. k. hofbeslagsskolor. Den första öppnades
1847 i Gottesaue vid Karlsruhe, den andra 1849,
i Dresden. Först efter krigen 1864, 1866 och
1870—71 inrättades de flesta af Tysklands
hofbeslagsskolor (f. n. 71 st.). I Tyskland
(sedan 1883) och Österrike fordras för rätt
att utöfva hofslagaryrket aflagda godkända prof
inför en särskild pröfningskommission. I Sverige
inrättades den första hofbeslagsskolan 1864
vid Alnarps landtbruksinstitut, på initiativ af
läraren därstädes O. P. Bendz (se denne), till
en början understödd endast från Malmöhus läns
hushållningssällskap och uteslutande afsedd för
civila lärlingar; men från 1875 är där anordnad
äfven en kurs för manskap ur armén. 1869 började
liknande kurser för utbildande af hofslagare
hållas vid dåv. veterinärinrättningen i Skara
och 1870 vid veterinärinstitutet i Stockholm,
där undervisning i praktiskt hofslageri åt såväl
smeder som kuskar (i Stockholm äfven åt manskap
ur armén) meddelats sedan 1860, dock utan att
eleverna aflade någon examen. Vid dessa tre
hofbeslagsskolor meddelas numera undervisning
åt både civila och militära lärjungar. För de
civila, hvilka vid inträdet skola vara utbildade
smeder, räcker kursen 3 månader, för de militära
eleverna (se Hofbeslagsbeställningsmän)
6 månader. Endast manskap från kavalleriet,
ingenjörtrupperna och trängen utbildas vid dessa
skolor, under det öfriga hofslagarsoldater få
undervisning vid sina respektive regementen.
E. T. N.
Hofbeslagsskola [hω̄v-]. Se Hofbeslagskonst.
Hofbrosk [hω̄v-], veter. Se Hof.
Hofbroskfistel [hω̄v-]. Se Hoflidanden, sp. 923.
Hofbuffers [hω̄v-], veter. Se Hofbeslagskonst.
Hofburg [hå̄f-], namn på kejserliga residensslottet i Wien.
Hofburgteatern [hå̄f-]. Se Burgteatern.
Hofby. 1. Socken i Skaraborgs län,
Kinnefjärdings härad. 1,596 har. 520
inv. (1908). Annex till Norra Härene, Skara
stift, Kållands kontrakt. — 2. Bränneri i Norra
Åsums socken, Kristianstads län. Tillverkning
under året 1907—08 450,500 liter brännvin af
normalstyrka.
Hofceremoniell. Se Hof 2.
Hofdala [hω̄v-], fideikommissegendom i
Kristianstads län, Brönnestads, Matteröds och
Vittsjö socknar, tills. 20 17/48 mtl, tax. till
498,900 kr. (1905), hvaraf 9,500 kr. å annan
fastighet (kvarnar). Hufvudgården ligger i
Brönnestads socken s. om Finjasjön omgifven på
tre sidor af grafvar, på den västra af Hofdalaån,
ett tillflöde till nämnda sjö. Afbränd af
snapphanarna 1678, uppbyggdes gården ånyo i
flera perioder; på ena sidan kvarstår från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
