Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brigitta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brikollera (jfr Brikoll), göra en
brikollstöt. Se Biljard, sp. 381.
Brikolleri, ordenshemligheterna i sällskapet Par
bricole.
Brikollist, medlem af sällskapet Par bricole.
Bril. 1. Mathäus B., nederländsk landskapsmålare,
f. 1550 i Antwerpen, d. 1584 i Rom, begaf sig
redan som yngling till Rom, där han för Gregorius
XIII:s räkning prydde åtskilliga salar i Vatikanen
med freskomålningar (landskapsutsikter och fria
kompositioner). Dock afled han, innan hans arbeten
där blifvit fullbordade.
2. Paulus B., den föregåendes broder och
lärjunge, nederländsk landskapsmålare, f. 1556 i
Antwerpen, d. 1626 i Rom, var i Antwerpen elev af
D. Oortelman och i Rom, dit han tidigt (1574) kom,
af sin bror. I Italien rönte han dock stark påverkan
af Tizian och Annibale Carracci. Han fortsatte sin
brors ofullbordade landskapsfresker i Vatikanen,
utbytte, eftersökt i den eviga staden som han var,
såsom dekorativ målare, sitt stela och petiga
flamska målningssätt mot ett friare, bredare,
"modernare" föredrag och blef så en föregångare
till Claude Lorrain. Han efterlämnade förutom sina
många fresker en mängd, vanligen på koppar målade
små landskap, som återfinnas i museerna i Amsterdam,
Dresden, München o. s. v., de flesta dock tillhörande
hans tidigare, flamska skede. I Sverige finnas ej,
såvidt man vet, taflor af honom - ett honom förr
tillskrifvet "Landskap med andjakt" (nationalmuseum)
är troligen blott kopia. Drottning Kristina egde
emellertid af hans hand en i Prag 1648 tagen tafla,
Flykten till Egypten, som hon vid sin afresa synes
ha kvarlämnat, men hvars senare öden äro obekanta.
O. G-g.
Brilettos, det forntida namnet på berget Pentelikon.
Briljant (fr. brillant, af briller, glänsa, skimra),
ädelsten, som är slipad i form af två stympade
pyramider med förenade grundytor och en mängd
fasetter på sidorna; strålande, lysande; utmärkt. -
Halfbriljant kallas briljant, hvars undre del fattas
eller ersatts genom glas.
Briljantgrönt, tekn., en med
bittermandeloljgrönt mycket närbesläktad anilinfärg.
H. E.
Briljantin (fr. brillantine), ett kosmetiskt
hårmedel, som utgöres af en parfymerad spritlösning
af glycerin eller ricinolja. Under namn af
briljantin förekommer äfven i handeln polerpulver
för metaller och glas, med kalcinerad trippel som
hufvudbeståndsdel.
Briljera (fr. briller), glänsa, prunka, pråla.
Brillante (it.), mus., glansfullt (i föredraget).
Brillantine [brijätm], fr., briljantin (se d. o.).
Brillat-Savarin [brijä-savarä’], Anthelme, fransk
skriftställare, f. 1755, var mär i Belley, då han
1792 såsom "federalist" måste emigrera. Därefter
vistades han i Schweiz och Nord-Amerika till 1796,
då han återvände till Frankrike. Död 1826 såsom medlem
af den allmänna kassationsdomstolen. B. är särskildt
bekant som författare till det snillrika arbetet
Physiologie du goût (1825, nyaste uppl. 1883), som
1883 utkom i svensk öfversättning ("Smakens fysiologi
eller studier i den högre gastronomien").
Brille-dukat (af da. brille, ögonglas). Se Dukat.
Brillonette [brijånä’t], fr., halfbriljant.
Brillor (af grek. beryllos, ädelsten, lat. beryllus,
hvilket ord under medeltiden brukades i betydelsen
glas i allmänhet), glasögon utan skalmar; glasögon
i allmänhet.
Brilon, kretsstad i preussiska regeringsområdet
Arnsberg, vid Möhne, ö. om Arnsberg. 4,802
inv. (1900). B., som är en af Tysklands äldsta
städer, tillhörde fordom hanseförbundet och var
då i blomstrande välstånd. Karl den store brukade
ofta uppehålla sig där. - Brilonplatån,
som innehåller lager af galmeja, bly- och järnmalm,
når en höjd af 636 m.
Brimer (isl. Brimer), nord. myt., dels jättenamn,
binamn på Ymer samt namn på en jätte, hvars dryckessal
står på Okolner, mindre troligt själfva salens namn;
dels svärdsnamn.
Brin, Benedetto, italiensk skeppsbyggare och
marinminister, f. 1832 i Turin. Från ringa ställning
arbetade han sig genom sin energi och sin duglighet
såsom ingenjör och båtkonstruktör upp till en
betydande position inom den italienska industrien. År
1876 blef han marinminister och beklädde under de
raska ministerväxlingarna ytterligare tre gånger
denna post, däraf en gång under den för en italiensk
minister oerhördt långa tiden af sju år. Framför allt
genom hans verksamhet är det, som skeppsbyggeriet i
det moderna Italien tagit ett så vackert uppsving,
att numera Italiens örlogsfartyg kunna byggas på
italienska varf och att därstädes beställningar äfven
för andra stater, såsom Spanien, Argentina och Chile,
kunnat utföras. B. dog 1898. V. Lm.
Brinchmann, Kristofer, norsk skriftställare, f. l
apr. 1864 på Leka, undergick 1889 språklig-historisk
lärarexamen och var 1890-97 knuten till Dagbladet som
litteraturanmälare. Han inträdde 1895 som assistent i
norska riksarkivet och blef 1896 arkivarie. Därjämte
har han sedan 1898 skött redaktionen af tidskriften
"Kringsjaa". Utom flera artiklar i denna har
B. lämnat ett stort antal författarbiografier till
Salmonsens "Konversationsleksikon", skrifvit ett
par öfversikter öfver norska litteraturens historia
(i det på statens bekostnad utgifna "La Norvège" och i
Jul. Clausens "Illustreret verdensliteraturhistorie,
III") samt utgifver f. n. (1905) ärkebiskoparna
Gautes och Olaf Engelbrektssöns jordeböcker.
O. A. Ö.
Brinck, Anders Magnus, politiker, f. 10
maj 1794 i Sandhem, Skaraborgs län, kom vid
unga år till Stockholm, där han 1825 öppnade
kryddkramhandel. Intresserad af allmänna
angelägenheter, togs han snart i anspråk för det ena
förtroendevärfvet efter det andra och valdes till den
stormiga riksdagen 1840 att representera hufvudstaden
i borgarståndet, hvilket förtroende alltjämt förnyades
till och med 1856-58 års riksdag. Med lif och själ
anslutande sig till den liberala majoritet, som
behärskade ståndet, kom B., tack vare sin redbara
karaktär och sitt sympatiska väsen, snart att af
densamma öfverhopas med förtroenden. Redan vid
sin första riksdag invaldes han som fullmäktig
i riksgäldskontoret och fungerade som sådan till
sin död. I öfrigt koncentrerade han som ledamot
af konstitutionsutskottet vid flera riksdagar sitt
arbete på en tidsenlig representationsreform. Vid
riksdagarna 1844-45, 1847-48 och 1853-54 fungerade
han som vice talman, utan att detta på något sätt
inverkade på hans själfständiga hållning. Vid ett
tillfälle lät B. undfalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
