Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 295-296 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomiska instrument

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hela observatoriet. Detta jätteinstrument har ett
objektiv med 1,₀₈ m. diameter och en brännvidd af
omkr. 20 m. Sveriges största refraktor är den i
Uppsala: diameter 0,₃₆ m., brännvidd 5,₃ m. –
På de flesta fullständiga observatorier finnes numera
en fotografisk refraktor, i allmänhet

Fotografisk refraktor (Potsdam).

förenad med den optiska (ekvatorealet). Instrumentet
är då en dubbeltub, hvars ena objektiv är
akromatiseradt för de kemiska, det andra för de optiska
strålarna. I fokus till den fotografiska tuben inskjutes
en kassett med en fotografisk plåt. På plåten är
förut inkopieradt ett nät ("reså") af tvenne system
mot hvarandra vinkelräta linjer, som uppdela plåten
i kvadratiska rutor. Vid mätningarna, som verkställas
med en mätapparat, till konstruktion påminnande om
en delningsmaskin, mätas blott stjärnornas afstånd
från de närbelägna linjerna på resået, hvilkas
inbördes lägen och krökning förut noga bestämts. –
Heliometern är uppställd som ekvatorealet.
Den består af tvenne rör, af hvilka det ena sitter
inuti det andra och kan vridas rundt, hvarvid
vridningsvinkeln afläses på en på det yttre röret anbragt
cirkel. I det inre röret sitter objektivet, som är
skuret i två halfvor, hvilka kunna förskjutas längs
skärningslinjen. Förskjutningen afläses på en
graderad trumma. Konstruktionen är grundad därpå,
att de båda halfvorna ge upphof till hvar sin bild
af en stjärna, och dessa bilder täcka hvarandra,
endast om de båda halfvorna stå precis bredvid
hvarandra. Heliometern användes för bestämning af
distans och position (se Astronomiska
koordinater). Det inre röret vrides, tills
skärningslinjen mellan objektivhalfvorna går genom båda
stjärnorna, och objektivdelarna förskjutas så, att bilden af
den ena stjärnan täcker den andras.

C. Reflexionsinstrument. Sextanten är ett
instrument med en för vinkelmätning afsedd
graderad limb, som omfattar endast 1/6 af 360°. Detta
instrument, som uppfanns af Newton, tjänar till att
uppmäta en vinkel mellan tvenne godtyckliga
föremål. Instrumentets konstruktion är grundad på den
omständigheten att, om en ljusstråle successivt
reflekteras från tvenne plana speglar, vinkeln mellan
den ankommande strålen och den två gånger
reflekterade är dubbelt så stor som vinkeln mellan
speglarna själfva. Konstruktionen är följande. På limben



till en sektorformig metallpjäs, som man medelst ett
handtag kan hålla i handen, är utförd en
cirkelgradering. Vid densamma är ytterligare fäst en tub,
genom hvilken man betraktar det föremål, som skall
observeras. Straxt framför denna tubs objektiv och
vinkelrätt mot sextantens plan sitter ett äfvenledes
fast plant glas, hvars ena halfva är genomskinlig,
hvaremot den andra är en spegel. Man kan alltså
genom tuben samtidigt betrakta dels ett föremål
(D) i tubens direktion genom den genomskinliga
delen af glaset, dels spegelbilden i detsammas andra
hälft af något annat föremål. Man ställer nu så till,
att ljusstrålarna från sistnämnda föremål först träffa
en annan, rörlig spegel, innan de reflekteras från
den fasta spegeln in uti tuben. Bringas nu den
direkta bilden af föremålet D till koincidens med
den sekundära spegelbilden af B, så vet man, att
vinkeln mellan dessa båda föremål är dubbelt så stor
som vinkeln mellan speglarna. Den rörliga spegeln
är, likasom den fasta, vinkelrät mot sextantens plan
och befinner sig just öfver sextantens medelpunkt,
kring hvilken den är vridbar medelst en arm (alidad),
som sträcker sig ända ut till limben A och på
densamma angifver vinkeln mellan de båda speglarna.
För att denna vinkel skall riktigt angifvas, är nödigt,
att alidaden visar på nollstrecket, då speglarna äro
parallella. – Spegelsextanten är ett oumbärligt
instrument till sjöss. De vanligaste mätningar med
spegelsextanten äro bestämningar af solens och månens
höjder öfver hafshorisonten samt direkta vinkelafstånd
mellan himlakroppar, t. ex. s. k. måndistanser.
– Prismacirkeln är till konstruktion och
användning mycket lik sextanten. Sektorn är här ersatt
af en hel cirkel, och i stället för den fasta spegeln
i sextanten sitter framför tuben ett totalreflekterande
prisma, hvars höjd är blott hälften af tubens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>