Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Busch, Klemens August, tysk diplomat - Busche, Hermann von dem (Lat. Buschius) kallad Pasiphilus, tysk humanist. - Busche, Hermann vom, psedvdonym för tyske författaren A. Baumstark (se d. o. Suppl.). - Buschius, H., Se H. von dem Busche, tysk humanist. - Buschmann, J. K. E. afled i Berlin 1880. - Buschmeistern. Se Lachesis 2. - Buschmän, skogsmänniskor - Buseo, stad. Se Buzeu. - Bushel, mått - Bushrangers - Bushy park. Se Teddington. - Busi, liten ö utanför Dalmatien. - Business - Busiri, arabisk skald. Se Arabisk litteratur sp. 947. - Buskerud. 2. Fogderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Kongo-konferensens flesta sammanträden. Han
utnämndes till envoyé 1885 i Bukarest, 1888 i
Stockholm och 1892 i Bern, der han afled d. 25
Nov. 1895.
Busche, Hermann von dem (Lat. Buschius), kallad
Pasiphilus, tysk humanist, f. 1468 af adlig slägt
i Westfalen, idkade universitetsstudier, vistades
1486–91 uti Italien, var derefter flyttande lärare
i klassisk filologi vid de nord- och vesttyska
universiteten, besökte 1516 Holland och England
samt utnämndes 1526 till professor vid Marburgs
universitet. Han tog parti för Reuchlin gent emot
de ljusskygge dominikanerna och slöt sig genast
till Luthers reformation; med Ulrich von Hutten var
han förtrolig vän. B. dog 1534. I sina skrifter,
som afspegla tidens kraftiga anda, framstår han
såsom klassikern bland de tyske humanisterna. Hans
Valium humanitatis (1518; flere uppl.) utgör en
förträfflig försvarsskrift för de af honom med
hänförelse omfattade humanistiska studierna, medan
satiren Oestrum (1507), epigrammen o. a. vittna om
betydande poetisk och språklig talang. Jfr Liessem:
»Hermann v. d. B.» (1884–89).
Busche, Hermann vom, psevdonym för tyske författaren
A. Baumstark (se d. o. Suppl.).
Buschius, H., latiniser. namnform för den tyske
humanisten H. von dem Busche (se denne. Suppl.).
*Buschmann, J. K. E., afled i Berlin 1880.
Buschmeistern, zool. Se Lachesis 2.
*Buschmän (Holl. bosjesmans, skogsmenniskor) kalla
sig sjelfva saan l. sân (sing. mask. sâp, fem. sas;
sannolikt af verbet sâ, hvila), »bofasta», emedan de
anse sig vara och sannolikt äro de äldste innevånarna
i landet, en återstod af Afrikas urbefolkning. Af de
dem närstående kaffrerna kallas de abatua, af basuto
baroa, hvilka uttryck betyda »bågmän», emedan de
äro beväpnade med bågar och pilar, ofta förgiftade
med växtgift, hvaremot kaffrerna använda kastklubba
och spjut. De äro småväxta (omkr. 144 cm.), nästan
dvärglika, med lädergul hy; hufvudet är oformligt,
pannan starkt tillbakalutande, näsan platt, öronen
mycket stora, ögonen djupt liggande, nederkäken starkt
framskjutande (prognater), allt bidragande till att
gifva dem ett aplikt utseende. De äro mycket magra och
spinkiga, med utskjutande och hängande buk på grund
af den dåliga födan. Men trots denna usla kropp äro
de i besittning af stor uthållighet. Genom att blott
i 14 dagar få god och riklig kost blir en buschman
trind och fet; hos qvinnorna samlar sig fettet i
sätet (steatopygi), en egendomlighet, som de hafva
gemensam med qvinnorna hos hottentotter och några
negerfolk. Buschmännen lefva nästan uteslutande af
jagt, men är jagtbytet dåligt, hålla de till godo
med gräshoppor, ormar, ödlor, rötter; mycket omtyckt
är vilda bins honing, som de med beundransvärdt
skarpsinne förstå att leta upp. På grund af sitt
kringflackande lefnadssätt sakna de fasta bostäder;
de nöja sig i allmänhet med hålor i jorden eller
sofva på bara marken med en fäll öfver sig. Någon
stamförfattning känna de icke, knappt ett ordnadt
familjelif; vanligen ströfva de omkring i större
eller mindre horder utan något öfverhufvud. Liksom
hottentotterna hafva de ringa energi och
utpräglad skygghet för arbete samt starkt begär
efter rusmedel; deremot är ingenting att anmärka
mot deras sedlighet, ehuru de oftast gå nakna, på
sin höjd med ett skinn slängdt kring lifvet eller
öfver skuldrorna. Märkvärdiga äro deras sinne för
musik, deras språktalang och begåfning för målning,
hvarom en mängd från dem härrörande afbildningar af
djur och menniskor vittnar, afbildningar, som till
konturerna äro naturtrognare än på många egyptiska
monument. De religiösa begreppen äro föga utvecklade,
dock lära buschmännen hafva en oklar föreställning om
ett högsta väsende. De olika buschmanstammarnas idiom
visa så genomgripande olikheter, att de knappt kunna
betecknas som dialekter. I fonetiskt hänseende utmärka
de sig i synnerhet genom sina smackljud (tungsmällar),
som förekomma i nästan hvarje ord; de synas vara
ursprungliga för buschmännens språk och derifrån
hafva öfvergått äfven till hottentotternas. Med
afseende på byggnaden har språket såväl prefix-
som suffix-bildning. Det synes hafva beteckningar
endast för genitiv och pluralis, hvilken senare
uttryckes genom upprepning af ordet. Karakteristiskt
för folkets bildningsgrad är att det ej har räkneord
längre än till tre. Inom Kapkolonien lefva buschmännen
dels i tjenst hos kolonisterna, dels i otillgängliga
bergstrakter eller på öde stepper. Alla försök att
sammanföra dem i kolonier liksom hottentotterna
hafva misslyckats. De äro på det hela taget ett lågt
stående folk, men man far ej häller förbise, att de
ytterst fattiga och ogästvänliga nejder, hvari de
lefva, så godt som förhindra hvarje utveckling och
hålla dem qvar på deras låga kulturgrad. Sannolikt
äro de tillsammans med akka och andra dvärgfolk
i Eqvatorial-Afrika rester af ett urfolk af små
kroppsdimensioner, som af de kraftigare och mera
i politiska enheter grupperade negerfolken blifvit
sprängda i sär och undanträngda till afsides liggande,
skogrika eller öckenlika trakter af kontinenten.
Buseo, stad. Se Buzeu. Suppl.
*Bushel. Den nu i Storbritannien och Irland samt i
Canada, Kaplandet och Australien lagligen gällande
imperial-bushel (1/8 quarter = 8 gallons) är 36,3487
liter (2,218,19 eng. kub.-tum). I Förenta staterna
och några britiska kolonier gäller den äldre,
något mindre Winchester-bushel = 35,2381 liter. 33
Winchester-bushels äro ungefär = 32 imperialbushels.
Bushrangers [bu’sjrändjörs], Eng.,»buskröfvare»,
kallades i de australiska forbrytarekolonierna sådana
deporterade, som lyckats fly till skogarna och der
lefde af röfveri.
Bushy park [busji park]. Se Teddington.
Busi, liten ö med omkr. 150 innev, utanför Dalmatien,
s. v. om Lissa, 240 m. hög, rik på grottor, hvilka
först i senare tid blifvit undersökta. En af dem,
kallad Blå grottan, 31 m. lång, liknar Blå grottan
på Capri.
Business [bi’nös], Eng. (af busy, sysselsatt, driftig,
af Angelsachs. biseg, göromål), affärer; yrke, syssla.
Busiri, arabisk skald. Se Arabisk literatur, sp. 947.
*Buskerud. 2. Fogderiet uppgifves officielt hafva
en areal af 2,955 qvkm. 38,441 innev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
