Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berno ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
användas endast till tekniska ändamål, framställes
numera genom uppvärmning och tryck en kompakt
bernstensmassa, som fullkomligt liknar den
naturliga bernstenen och äfven kan bearbetas såsom
denna. Jfr Conwentz: »Monographie der baltischen
bernsteinbäume» (1890) och A. G. Nathorst: »Om
bernstenens bildning» (i »Nordisk tidskrift», 1891).
A. G. N.
Bernsten, farmak. (se Succinum), finnes på apoteken
ännu officinel enligt Sv. farmakopén, i allmänhet i
form af tämligen små, gula eller gulbruna stycken,
genomskinliga eller opaka och hårda: de utgöras
mest af affall från fabriker för förädling af
bernsten. Bernsten såsom sådan brukas ej numera i
medicinen, och äfven de deraf framställda preparaten
användas föga. Utom för beredning af de i artikeln
Succinum omnämnda tvänne bernstenstinkturerna
nyttjas bernsten äfven till framställande af
bernstenssyra (se d. o. Suppl.) samt af bernstensolja
(se d. o. Suppl.). C. G. S.
Bernstensolja, farmak. 1. Rå bernstensolja
(pyroleum succini i Sv. farmakopén) erhålles
järnte andra produkter vid torr destillation
af bernsten och är en brun oljeartad vätska med
starkt vidbrändt-tjärliknande lukt. Den består af
en blandning af hartser, vidbrända oljor, flyktiga
syror och kolväten, hvilka dock ej äro närmare kända,
och brukas något utvärtes i liniment eller i salvor
samt till beredning af — 2. renad bernstensolja
(pyroleum succini rectificatum), som erhålles
genom destillation af föregående tillsammans med
vatten och är klar, färglös eller svagt gul med
något mindre obehaglig lukt än den råa oljan. Den
har brukats invärtes i piller eller i spritlösning,
2–5 droppar i dosen, i ändamål att verka upplifvande
och krampstillande (vid hysteriska åkommor) samt
svettdrifvande. C. G. S.
Bernstenssyra, renad, farmak. (acidum succinicum
depuratum i Sv. farmakopén), erhålles i destillatet
vid torr destillation af bernsten och utgöres af
gulaktiga kristaller med lukt af bernstensolja,
lätt lösliga i vatten och sprit. Den har förr
gifvits invärtes i pulver eller piller, 0,3–1 gr. i
dosen flere gånger dagligen, i samma syfte som
den renade bernstensoljan, men dess bruk är numera
föråldradt. Bernstenssyran nyttjas deremot fortfarande
inom kemien (såsom reagens), i fotografien och
vid färgning. C. G. S.
Bernstenstinktur, farmak. Se Succinum.
*1. Bernstorff, J. H. E. På Carlsbergsfondens
bekostnad utgaf P. Vedel 1882 i 2 bd Correspondance
ministériel du Comte J. H. E. Bernstorff 1751–1770
och såsom en inledning dertill s. å. »Den ældre Grev
Bernstorffs ministerium».
*2. Bernstorff, A. P., afskedades 1780 (ej 1781). Han
återkallades 1784.
*4. Bernstorff, A., afled d. 26 Mars 1873 (ej 1874).
*Berntsen, A., blef »byskriver» 1648 (ej 1647).
Bernu. Se Bornu.
Beroë, zool. Se Mareld.
Berquen (Berghem), L. van, diamantslipare. Se Diamant.
Berre [bärr], Étang de, strandsjö i franska
depart. Bouches-du-Rhône, n. n. v. om Marseille,
uppkallad efter den lilla staden B. vid dess nordöstra
strand. Sjön är omkr. 500 qvkm. i omfång
och står i förbindelse med Medelhafvet genom den 6
km. långa Canal de Bouc. Stränderna äro betäckta med
byar samt vin- och olivplanteringar. Sjön, hvilken
i olikhet med andra »étangs» är skild från hafvet
icke genom en sandbarre, utan genom en bergrygg,
skulle vara utmärkt lämplig såsom hamn och lätt kunna
förändras till en sådan, enär den är 3–10 m. djup,
men Canal de Bouc har endast 1 m. djup.
Berri, turkiskt längdmått. Se Agatsch.
Berrichon [-sjång], innevånare i Berry (se d. o.).
Berruyer [-ryijē], innevånare i Berry (se d. o.).
*Berryer, P. A. Hans tal utgåfvos samlade under
titlarna Discours parlementaires (5 bd, 1872–74) och
Plaidoyers (4 bd, 1875–78). 1879 restes i Palais de
Justice i Paris hans staty (modellerad af Chapu). Jfr
Lacombe: »Vie de Berryer») (1895).
Berry-kanalen [bärri’-], i mellersta Frankrike,
utgår från Loires sidokanal nedanför Nevers och går
förbi Bourges och längs Cher till S:t Aignan samt
sänder en sidoarm från Fontblisse till S:t Amand
vid Cher. Den har en längd af 322,5 km., deraf
59,3 km. kanaliserade vattendrag, och fullbordades
1841. Den förenar stenkolslagren vid Allier med Chers
och Loires segelbara vattendrag.
*Bersaglieri. Rörande deras styrka se Italien
(Försvarsväsende).
Bersbo, gruffält i Värna socken, Östergötlands län,
vid B. station å Norsholm–Vestervik–Hultsfreds
jernväg, ingår jämte egendomen Bersbo, på hvars egor
de bekanta koppargrufvorna äro belägna, i baroniet
Adelsvärd (se Åtvidaberg). Ur grufvorna brötos 1893
6,186 ton kopparmalm.
*Bersezio, V., föddes i prov. Coni (ej Cori). Han
uppsatte »Gazzetta piemontese» 1865 (ej 1849). Han har
sedermera uppträdt som historiker med det värdefulla
och välskrifna arbetet Il regno di Vittorio Emanuele
II, trent’ anni di vita italiana (5 bd, 1878–89)
m. m. B:s dramatiska mästerverk, »Le disgrassie
d’monsü Travet», uppfördes 1893 å Dram. teatern i
Stockholm under titeln »Kronans kaka».
Bersier [bärsiē], Eugène Arthur François, fransk
reformert predikant, f. 1831 i Morges i Schweiz
af franska föräldrar, fick sin teologiska bildning
i Genève, der han tog starka intryck af den genom
Alex. Vinet framkallade frikyrkliga rörelsen. 1855–74
var han predikant vid frikyrkan Taitbout i Paris, men
från 1866 verkade han tillika i förstaden Neuilly,
der han småningom samlade en talrik församling,
som 1874 på egen bekostnad byggde den vackra kyrkan
Église de l’Étoile, som både genom sin byggnadsstil och
sin öfriga utstyrsel visade, att B. ej delade den
reformerta kyrkans ovilja mot konstens användning i
kyrkans tjenst. Detsamma framgick ock af gudstjenstens
anordning, i det B. införde en egen liturgi efter
anglikanskt mönster med vexelsång, mässa och
rikare psalmsång än den reformerta kyrkan plägar
tillåta. Hans församling växte så, att kyrkan icke
kunde rymma de skaror, som strömmade till för att
hora honom. Han anses ock för att vara en af nyare
tidens störste predikanter. Hans predikningar, som
äro öfversatta till flere språk, utmärka sig för
djup själskännedom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
