Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östra indiska halfön (Bortre Indien), den östra af de båda stora indiska halföarna, Asien, nu vanligen kallad Indo-kinesiska halfön l. Indo-Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kuststräckan i nedre Kochinkina, och denna trakt är jämte
halfön Malakka den på frukter rikaste trakt af
Asien. Annamiterna odla endast ett fåtal växter,
bl. a. bomull och majs; ris, hvaraf finnes ett
40-tal varieteter, och bambu äro nästan allt hvad de
behöfva för sitt uppehälle. Vilda vinrankor gifva
en dålig frukt, hvaraf man bereder en ännu sämre
dryck. Halfön Malakka eger likaledes en mycket rik
flora; skogarna lemna Indiens och den ostindiska
överldens dyrbara alster, och den odlade jorden
producerar alla den tropiska och tempererade zonens
mångfaldiga växter. — Indiens flesta djurarter träffas
ock i Indo-Kina. Elefanter finnas ganska allmänt, i
synnerhet i Birma; noshörningar, af hvilka man känner
tre species i Birma, tämjas der stundom, liksom i
Assam. Tigern huserar i djunglerna. Annams fauna
omfattar vilda bufflar samt en oxe, dzin, som till
arten måhända är densamma som Kinas mithun. Birmas
hästar äro mycket värderade, men Annams äro små och
svaga som dragare, ehuru goda trafvare. — I Tongking,
Annam, Kambodja hålles mycket fjäderfä (höns, gäss
och ankor) samt svin. Insektverlden är ofantligt rik,
och vattendragen äro rika på fisk, som till väsentlig
del ingår i befolkningens föda. — Bergen innesluta
flerestädes mäktiga minerala skatter: jern, bly,
koppar, tenn, silfver och guld; äfven en och annan
flod är guldförande. Ädla stenar, i synnerhet safirer
och rubiner, samlas till kungliga skattkammaren från
bergen n. ö. om Mandalay. Birma är ett af de få land,
som hafva nefritbrott. I närheten af Songkois delta
har anträffats ett stort stenkolslager. Bergen på
halfön Malakka innehålla guld, men deras förnämsta
rikedom är tennmalm. Saltkällor och petroleumbrunnar
finnas på östra sidan af Arakan Joma.
Innevånarna, som med ett gemensamt namn blifvit kallade
indo-kineser (se d. o.), tillhöra, med undantag af
de malajiska stammarna på Malakka (se d. o.), den
mongoliska rasen och indelas af Fr. Müller i följande
grupper: 1) birmanerna, i Birma, der de underkufvat
urbefolkningen, arakanerna (mag), i kusttrakten vid
Bengaliska viken, samt några af de bergsstammar,
som af Müller, efter Brahmaputras biflod Lohita,
sammanfattas under namnet Lohitafolken, och
af hvilka flertalet tillhör britiska Indien, men
några bo i Indo-Kina, såsom khyeng, i Arakan Joma,
karen, i Arakans berg, i Pegu och södra Birma samt i
Iravadis och Saluens dalar och sporadiskt ända till
Menam, och tunglho i Tenasserim; 2) thaifolken,
hvilka äro birmanernas östra grannar och intaga
större delen af halfön: thai i egentlig mening eller
siameser (af kineser och birmaner kallade sjan),
hufvudbefolkningen i Siam, lao i inre och norra
delen af halfön, khamti, i nordligaste delen af
Siam; 3) annamiter i Tongking och Kochinkina; 4)
flere isolerade folk, rester af halföns urbefolkning,
af de invandrade folken (birmaner, thai och annamiter)
undanträngda till bergen och flodmynningarna samt till
större delen ociviliserade, främmande för buddhaismen
och kinesisk bildning; dit höra mon (talaing),
i Iravadis delta, khamen (khmer, khom),
urbefolkningen i Kambodja, nu hufvudsakligen bosatt i
sumptrakterna, khamendong, s. om Battabong och
sjön Bienho (på gränsen mellan Siam och Kambodja),
tsiampa (lau), sporadiskt i Kambodja, quanto, vid öfre
Mekong, kui, i Siams och Kambodjas gränstrakter,
samt de stammar, som af siameserna kallas kha
(af kochinkineserna moi, af tongkineserna myong,
af kambodjerna puom), vilda bergsstammar, hvilka
bebo längddalarna i de bergskedjor, som ö. om
Mekong skilja Annam från Siam, samt 5) kineser,
hvilka från södra Kina innästlat sig öfverallt och
mer eller mindre satt sin prägel på befolkningen,
äfven den, som är mest aflägsen från kusten. I
socialt och politiskt hänseende är det annamiterna,
hvilka under ett tusenårigt beroende af kineserna
af dem rönt största inflytandet. Alla dessa folk
förete sins emellan alltför stora olikheter för
att göra det möjligt att sammanfatta dem i en enda
beskrifning. De mest utmärkande kännetecknen äro
angifna i art. Indo-kineser. Likaså är det omöjligt
att göra en uppskattning, ens approximativ, af
befolkningens storlek. Icke ens för de delar, som stå
under europeisk förvaltning, äro siffrorna närmelsevis
säkra, men man tror sig kunna anslå hela folkmängden
till närmare 40 mill. De indo-kinesiska språken äro
monosyllabiska liksom kinesiskan, hvilken de likna,
ehuru de upptagit en mängd sanskritrötter, utan att
derför förlora sin ursprungliga karäkter. Denna
invasion af sanskritrötter är märkbar på hela
halfön utom hos annamiterna, hvilka mottagit hela
sin civilisation från Kina. De skilja sig dessutom
från de öfriga folken deri att de begagna sig af
en fonetisk skrift, analog med kinesiskan, medan
de andra folken, för såvidt de skrifva sitt idiom,
använda alfabet af indiskt ursprung (pali). Malajerna
hafva med islam antagit arabisk skrift. Flertalet af
befolkningen bekänner sig till buddhaismen; dock har
äfven kristendomen (katolicismen) vunnit terräng,
och islam räknar många anhängare. De vilda folken
äro rena fetischister.
I politiskt hänseende bildar östra delen franska
Indo-Kina (kolonierna Kochinkina och Tongking samt
skyddsstaterna Kambodja och Annam), omkr. 489,000
qvkm., med 19 mill. innev.; midten af landet upptages
af Siam, omkr. 800,000 qvkm., med 9 mill. innev.,
och vestra delen af britiska områden: Nedre och Öfre
Birma med sjanstaterna, tills. omkr. 748,000 qvkm.,
med omkr. 9,6 mill. innev., hvartill kommer halfön
Malakka, dels britiska kolonier, dels skyddsstater,
sammanlagdt omkr. 90,000 qvkm., med 1,150,000 innev.
Historia. Af alla trakter i Asien ar Indo-Kina den
i Vesterlandet sist kända, I de aflägsnaste tider,
till hvilka traditionen sträcker sig tillbaka,
voro dessa land bebodda af vilda stammar, som lefde
i ett tillstånd af fullkomligt oberoende. Den i
Kinas historia ryktbare kejsaren Tsin-tsji-hoang,
upphofsmannen till den stora muren, sökte utsträcka
sitt välde söderut genom att sända en väldig skara
kinesiska kolonister till dessa stammar. Derigenom
fingo Tongking och hvad som senare kallades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
