Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögonsjukdomar äro af mycket olika art och betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej blifvit behandlad, längre. Genom denna
inflammation, som har sitt säte i bindehinnan,
lider denna ej någon förstörelse, utan faran för
ögat ligger deri att sjukdomen inficierar och
förstör hornhinnan. Hos fullvuxna kan detta gå med
en förfärande hastighet, under det deremot hornhinnan
hos den nyfödde gör betydligt större motstånd mot en
hastig förstörelseprocess. Emellertid dukar äfven den
utan hjelp af behandlingen förr eller senare under i
kampen mot förstörelsen. Det är ej häller att undra
på, att hornhinnan går förlorad, då hon dag ut och
dag in badas uti detta smittsamma var, instängdt som
det är mellan de svullna och hopklibbade ögonlocken,
hvilka aldrig öppnas för rengöring eller behandling
af sjukdomen, utan endast sprängas i sär så mycket af
varet, att detta kan sickra ut. Till förekommande af
sjukdomen hos nyfödda är en ändamålsenlig behandling
af moderns gonorré af stort värde, och hvarje qvinna,
som lider af flytning, bör vid iråkad grossess,
om ej förr, låta grundligt behandla denna. Har
emellertid detta försummats eller på grund af
sociala förhållanden ej kunnat ega rum, måste största
försigtighet iakttagas vid födelsen: barnets ögon
måste, innan de öppnas, väl rengöras med ren bomull
eller linne; de få ej under några omständigheter
komma i beröring med badvattnet eller vidröras af
fingrar, som varit i beröring med detta eller med
moderns könsdelar. Synnerligen lämplig är dessutom en
profylaktisk behandling, bestående uti indrypning af
en droppe 2 proc. lapislösning uti hvartdera ögat
(Credés metod). Efter födelsen bör fortfarande stor
försigtighet iakttagas, att ej smittämne med fingrar
eller klädespersedlar införes uti ögonen, och dessutom
bör dagligen tillses, att dessa ej äro igensvullna
eller lemna någon sjuklig afsöndring. Så snart någon
sådan upptäckes, bör läkarehjelp sökas. Skedde
alltid så, behöfde knappast någon blifva blind af
denna sjukdom. Behandlingen utgöres dels af trägna
rengöringar af ögonen, sköljning med borsyrelösning
en gång i halftimmen dygnet om, dels af pensling med
2 proc. lapislösning å bindehinnan på ögonlockens
insidor och i öfvergångsfållarna. Den senare
behandlingen måste utföras af läkaren sjelf och bör
upprepas dagligen; men erfarenheten visar, att, om
blott sköljningen verkställes samvetsgrant, sällan
någon fara uppstår, om också toucheringen ej kan
verkställas precis hvarje dag. För att skydda
det friska ögat, i fall endast det ena är angripet,
för smitta från det senare, göres hos nyfödda
lämpligen en profylaktisk lapisindrypning dagligen
uti det förra. Hos fullvuxna åter lägges i sådant
fall omedelbart ett hermetiskt slutande förband å det
friska ögat; till det sjuka ögat hålles hos dessa
borsyrelösningen lämpligen iskall, och sköljningen
måste upprepas hvar femte minut eller i lindrigare
fall åtminstone hvar qvarts timma dygnet om —
en högst ingripande behandling. Till toucheringen
användes här utom 2 proc. lapislösning äfven lapis
i substans och, i senare stadier, kopparsulfat. —
En annan inflammation af bindehinnan, som
äfvenledes är smittsam,
fastän smittämnet ännu ej är kändt, och som
likaledes genom öfvergripande på hornhinnan kan
blifva förderfbringande för synförmågan,
är den s. k. egyptiska ögonsjukan, trakomet
(conjunctivitis trachomatosa). Se derom Egyptisk
ögoninflammation.
De nu anförda äro jämte den enkla katarren (se
Ögoninflammation) de vigtigaste sjukdomarna uti
bindehinnan. Att de i många fall genom att
angripa hornhinnan blifva orsaker till vidt
gående synrubbningar, hafva vi sett. Men ej
mindre fara för hornhinnan kan uppkomma från ett
tårsäckslidande. Tårsäcken, som genom tårkanalen
står i förbindelse med näsan, blir ofta genom detta
sammanhang utsatt för infektion med varbildande
bakterier, hvilka vid kroniska lidanden i näsan
ständigt äro till finnandes. Följden blir en katarr
uti tårsäcken (dacryocystitis) med stagnation af
sekretet och tårflöde, hvaraf åter kan resultera
antingen tilltagande förträngning uti tårvägarna
eller, om inflammationen sprider sig till omgifningen,
en flegmonös inflammation med genombrott utåt
och i somliga fall qvarstående kommunikation utåt
hudytan, tårfistel. Om emellertid det smittsamma
stagnerande sekretet från tårsäcken tömmer sig i
bindesäcken i stället för genom näsan, är hornhinnan
ständigt utsatt för inverkan af de varbildande
bakterierna. Dessa kunna dock intet uträtta, så länge
hornhinnans epitellager är oskadadt; men så snart
den allra minsta skada träffar detsamma, t. ex. om
en obetydlig främmande kropp blåser in uti ögat —
något, som under normala förhållanden ej medför
någon risk —, så kan en infektion af hornhinnan
ega rum, hvarvid ett frätsår (ulcus serpens)
uppkommer. Detta sår, som alltid är beläget i de
centrala delarna af hornhinnan och åtföljes af en
varsamling i främre kammaren (hypopyon), utbreder
sig hastigt genom sönderfall vid randen och kan
genom bristning i sårbottnen (något som äfven kan
inträffa med andra hornhinnesår) gifva anledriinng
till smittämnets inträngande uti ögonglobens inre
och på detta sätt medföra ögats förlust, men lemnar
under alla omständigheter, om det ej med det allra
snaraste kommer under riktig behandling, efter sig
ett ärr, som högst betydligt försämrar synförmågan,
så att ofta nog knappast ledsyn återstår. Uppkommer
vid inträffad perforation (genombrytning) ingen
infektion af djupare delar, plägar följden blifva en
sammanväxning mellan hornhinnan och regnbågshinnan,
en främre synechi eller, om ett stort hvitt ärr
uppstår, uti hvilket regnbågshinnan är inläkt, ett
adherent leukom eller, om de sammanväxta delarna
gifva efter för trycket inuti ögat och utbuktas, ett
hornhinnestafylom. Vid denna sjukdom är, om någonsin,
snar och sakkunnig hjelp af nöden. Framförallt måste
tårsäckslidandet behandlas och tårkanalen sonderas,
så att afflöde skaffas åt det infekterande sekretet,
hvilket i motsatt fall oupphörligt på nytt inficierar
hornhinnan. Till behandlingen af sjelfva såret är
i avancerade fall glödhettan, sådan den lemnas af
särskildt för ändamålet konstruerade galvanokauterer,
det verksammaste medlet; dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
