Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vendiskt ursprung (Chytawa) och fick stadsrättigheter
af Ottokar II af Böhmen.
Zittel. 1. Karl Z., tysk teolog af frisinnad riktning,
f. 1802 i Schmieheim, Baden, d. 1871 såsom förste
kyrkoherde och stiftsdekani Heidelberg, invaldes
1842 i badenska Andra kammaren, hvars upplösning
i Febr. 1846 var en följd af hans motion om
religionsfrihet till förmån för tysk-katolikerna. I
tyska nationalförsamlingen i Frankfurt a. M. 1848
var Z. ombud för kretsen Karlsruhe. Han försvarade
samvetsfriheten i Badens unerade kyrka genom sin
skrift Der bekenntnisstreit in der protestantischen
kirche (1852) och medverkade dertill att det med
Rom 1859 afslutade konkordatet förkastades af
landtdagen, hvarigenom det hierarkiska partiet
öfvervanns. Z. inlade äfven förtjenst om den
förträffliga kyrkoförfattningen af 1861 och
stiftandet af protestantföreningen 1863. — 2. Emil
Z., tysk teolog, den föregåendes son, f. 1831,
sedan 1874 dekan i Karlsruhe, har i försonlig anda
verkat för vidmakthållandet och utvecklingen af den
badenska unerade kyrkans frisinnade karakter. Han
har författat bl. a. de smärre skrifterna Entstehung
der bibel (1872; 5:te uppl. 1891), Bibelkunde (1873;
10:de uppl. 1890) och Luther von 1483–1547 (1883)
samt utgifvit »Familien-bibel des Neuen testaments»
(1880–86). — 3. Karl Alfred von Z., tysk paleontolog,
den föregåendes broder, f. 1839 i Bahlingen vid
Freiburg im Breisgau, var först assistent vid
Hofmineralkabinettet i Wien samt blef 1862 professor
i mineralogi i Karlsruhe och 1866 professor i
paleontologi i München. Z. deltog såsom geolog i
Rohlfs’ expedition till Libyska öcknen 1873–74 och har
utgifvit en stor mängd vigtiga arbeten, bl. a. öfver
Gosau-bildningarnas bivalvfauna, Tithon-etagens fauna,
Solenhofens reptilier samt Libyska öcknens geologi
och paleontologi. 1876 började han utgifva en ännu
ej afslutad omfattande Handbuch der paleontologie,
hvaraf nu (1894) 4 band utkommit (ett, af Schimper
och Schenk, behandlar växterna; de öfriga tre äro af
Z.). 3. B. L–n.
Zitter-ring, citter-ring. Se Bottenstock.
Zittra, cittra. 1. Musikt. Se Cittra. —
2. Skeppsb. Se Bottenstock.
Zittwer-rot, rhizoma (l. radix) zedoariae, farmak.,
erhålles af Curcuma zedoaria Rosc., äfven kallad
C. Zerumbet Roxb. (men icke att förvexla med
Zingiber Zerumbet Rosc., som lemnar s. k. »vild
ingefära»), och förekommer i skogarna kring Kalkutta
och på Java. Zittwer-rotens moderväxt hör likasom
ingefärans till Zingiberaceae Rich., den förnämsta
familjen bland de bekanta s. k. »kryddliljorna»
(Scitamineae R. Br.). I droghandeln förekomma 2
slag af zittwer-rot: lång och rund. Den långa roten
erhålles genom klyfning långs efter i 2 eller 4
stycken af de sido-rotstockar, hvilka utväxa från
den lökformiga midtstocken. De klufna styckena
hafva långsträckt och kantig form och förete ärr
efter afskurna birötter. Deras längd vexlar mellan
2 och 5 cm. De äro tämligen tunga, träaktiga, täta
och fasta samt delvis skalade och der visande en svag
ljus-rödaktig anstrykning. De ställen, som hafva den
korkartade barken qvar, förete
invändigt en grå eller brunaktig färg och en nästan
vaxglänsande snittyta. Lukten är kamferlik, smaken
bitter, skarp, kryddartad. De flesta cellerna äro
rika på stärkelse, som består af långsträckta, nästan
spolformiga celler, hvilkas sekundära aflagringar
synas under mikroskopet såsom bågböjda streck,
gående tvärs öfver cellen från den ena kanten till
den andra. Derimellan träffas celler, som innehålla
flyktig olja med brännande, kamferliknande smak och
lukt. Till dessa bidraga äfven ett kryddartadt,
bittert mjukharts och extrakt. Den runda roten
erhålles genom sönderskärande tvärs öfver af
sidorotstockarna i rundade segment, af hvilka de
yttersta hafva en yta kullrig, men mellansegmenten
plana å båda sidor. Ainslies uppgift att rund
zittwer-rot skulle erhållas af Kaempferia rotunda
L. torde icke vara riktig. O. T. S.
Zizania L., bot., benämnes ett till
nat. fam. Gramineae Juss., men kl. Moncecia L. hörande
gräsliknande örtslägte, hvars i vatten eller å
sumpmarker i Nord-Amerika, från Canada ned till
Jamaica, växande ena art, Z. palustris L., bär namnen
»vattenris», »vildt ris» och »vattenhafre». Blomvippan
består af hanblommor i nedra delen och honblommor
i den öfra. Foderfjäll saknas hos båda slagen
af blommor, men kronfjällen äro 2 i hvarje
blomma. Ståndarna äro sex, med korta strängar och
knappar af kronfjällens längd. Honblommans yttre
fjäll är större än det inre och omfattande detta,
kupigt samt utlöpande i ett långt borst. Fruktämnet
är aflångt, med 2 mycket små stift, försedda med
fjäderlika märken. Det innehåller ett ensamt, aflångt,
glänsande och naket frö, som liknar ris, men är
mera välsmakande. Detta »vattenris» är såsom grönt
ett förträffligt boskapsfoder och odlas för detta
ändamål samt sås å kärrmarker till foderskördens
förbättring. Fröna äro ett hufvudsakligt näringsmedel
för indianerna i sydvestra delen af Unionen samt
utgöra en utmärkt föda för tamt fjäderfä. En annan
art. Z. terrestris L., nyttjas i Ostindien på samma
sätt. O. T. S.
Zizichar, stad i Mandsjuriet (se d. o.).
Zizim. Se Djem.
Zizyphus L., bot., farmak. Förutom den i
art. Lotusträd nämnda Z. Lotus Willd. finnas många
andra arter, hvilkas vanligen syrliga frukter
fått användning i medicinen. Z. vulgaris Lam.,
ursprunglig i Orienten, förekommer planterad i södra
Europa och bär der namnet »judetörne»; frukterna,
baccae jujubae l. b. zizyphi, kallas spanska eller
franska bröstbär. Z. spina Christi Willd. säges hafva
lemnat materialet till Kristi törnekrona. Z. jujuba
Lam., »äkta jujubtörne» från Ostindien och Kina,
har äpplesmakande frukter, hvilka såväl omogna som
mogna begagnas inlagda såsom oliver i stället för
verkliga sådana o. s. v. O. T. S.
Zjukovskij. Se Sjukovskij.
Zlatoust. Se Slatoust.
Zlatovratskij, N. Se Ryska literaturen, sp. 143.
Złoczow [ṡulå’tjåff], stad i östra Galizien,
vid en biflod till Bug och jernvägen
Lemberg–Tarnopol. Omkr. 8,500 innev., mest rutener.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
