Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zimmermann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
basunerna och bibehöll sig i stadspiparnas skrå
ännu långt in i 18:de årh. I partitur alltifrån
Gabrieli ända till Seb. Bach finner man »cornetti»
föreskrifna, ja t. o. m. ännu hos Gluck. Svårigheten
i instrumentets behandling i förening med dess
gälla ton, synes hafva orsakat dess försvinnande.
A. L.
Zinkblende. Se Blende och Zink.
Zinkblommor. Se Oxidum zincicurn och Zink.
Zinkeisen, Johann Wilhelm, tysk historieskrifvare,
född i Altenburg 1803, filos. doktor 1826, 1840–51
redaktör af »Preussische staatszeitung» (efter 1848
kallad »Preussischer staatsanzeiger»), död i Berlin
1863, är bekant företrädesvis genom sin för den
Heeren-Ukertska samlingen skrifna Geschichte des
Osmanischen reichs in Europa (1 bd, 1840–63).
Zinketsning. Se Zinkografi.
Zinkgref. Se Zincgref.
Zinkgrått, kem., fint pulver af zink, som erhålles,
när zinkångor hastigt afkylas. Det är ett grått,
tungt pulver, som nyttjas till grå anstrykningsfärg
och till reduktionsmedel. P. T. C.
Zinkhvitt. Se Oxidum zincicum och Zink.
Zinkit. Se Rothzinkerz och Zink.
Zinkjernstapel, fys., är en galvanisk stapel
(se d. o.) sammansatt som Groves, men med jern i
st. f. platina. Den koncentrerade salpetersyrans
specif. vigt bör vara 1,4. A. Bi–n.
Zinkklorid. Se Zink.
Zinklegeringar, blandningar af zink med andra
metaller, hafva stor användning. Till dem höra
mässing, nysilfver och vissa slag af brons.
P. T. C.
Zinkning. Se Förzinkning.
Zinkografi (af zink och Grek. grafein, skrifva,
teckna), en gemensam benämning för flere olika
metoder att med begagnande af zink som tryckplatta
åstadkomma aftryck för illustrativt eller konstnärligt
ändamål. 1. Teckningens linier etsas ned i zinkplåten,
såsom vid vanlig aqvafortegravyr i koppar, och
aftrycken likna vanliga raderingar, ehuru linierna
gerna blifva något gröfre. Sättet är gammalt; det
förekommer åtminstone under 1700-talet och användes
i våra dagar ej sällan, i Sverige t. ex. ofta af
A. T. Gellerstedt i dennes landskapsetsningar. –
2. Teckningen utföres med litografiskt bläck på
zinkytan, och aftryck tages af den släta plåten
såsom af en litografisk sten. — 3. Eller ock utföres
teckningen med något lämpligt, af syror ej angripligt
ämne, hvarefter mellanliggande partier etsas bort, och
de tecknade linierna qvarstå upphöjda. Zinkografien
eller zinkotypien (af Grek. typos, aftryck), som
den egentligen i detta sistnämnda fall här borde
heta, blir då ett surrogat för träsnittet. Ingen
af de olika metoderna synes dock hafva någon
större eller allmännare betydelse, särskildt
efter uppkomsten af de fotokemiska tryckmetoderna.
Upk.
Zinkotypi. Se Zinkografi.
Zinkoxid. Se Oxidum zincicum, Tutia och Zink.
Zinkoxidsalva, unguentum oxidi zincici, farmak.,
med., benämnes en i den svenska
militär-farmakopén upptagen salva, beredd af vanlig zinkoxid
(oxid. zinc. venale), 1 del, och glycerinsalva,
9 delar. Denna salva får icke hållas i förråd
färdigberedd, utan måste beredas för tillfället. Den
verkar sammandragande och torkande samt nyttjas
å hudlösheter, liggsår, ytliga sårnader, ymnigt
vätskande utslag och å ögonlock, som genom en
kronisk körtelinflammation äro förtjockade, o. s. v.
O. T. S.
Zinkspat. Se Galmeia.
Zinkspinell. Se Gahnit.
Zinksulfat. Se Zink.
Zinkvitriol. Se Zink.
Zinn, Johann Gottfried, tysk anatom f. 1727, blef
med. doktor i Göttingen 1749 och kallades 1753 till
e. o. med. professor derstädes. Död 1759. Hans arbete
Descriptio anatomica oculi humani iconibus illustrata
(1755) tillhör anatomiens klassiska arbeten. Han
sysselsätter sig der mycket omsorgsfullt med
ögonhålans och ögats kärl och nerver, beskrifver
den starkare linskrökningen hos barn och lemnar
den första någorlunda riktiga framställningen af
ögonglobens och ciliarkroppens form. Efter honom har
zonula Zinnii fått sitt namn, ehuru han icke är dess
upptäckare, utan endast lemnat en från de tidigare
afvikande beskrifning öfver densamma. Dessutom utgaf
Z. flere andra skrifter af anatomiskt och botaniskt
innehåll. R. T–dt.
Zinna, stad i preussiska reg.-omr. Potsdam
(Brandenburg), 5 km. n. ö. om Jüterbogk. Orten, som
räknar omkr. 1,700 innev., hvilka idka plysch- och
ylleväfveri, anlades som väfvarekoloni af Fredrik
d. store i närheten af det rika klostret Z. Detta
anlades 1170, sekulariserades 1547 och kom 1680
till Brandenburg.
Zinnia L., bot., hortikult., ett till
nat. fam. Synantherae Rich. och kl. Synyenesia
L. hörande örtslägte med fjälligt kronfäste och
frukten försedd med 2 uppräta borst. Holken
är äggrundt cylindrisk af tegellagda
fjäll. Småblommorna äro qvarsittande. Af flere
hithörande arter, hvilka i trädgårdarna odlas för de
vackra blommornas skull, är Z. elegans Jacq. från
Mejico den prydligaste genom sina ofta stora,
lysande blommor i många färgskiftningar, såsom
skarlakans-, karmosin-, koppar- och purpurrödt,
violett, brandgult, gult till hvitt. Dessa många
varieteter lära hafva uppkommit i Ostindien genom
odling. De vexla äfven i storlek och förgrening samt
bilda, väl odlade, verkligen praktfulla grupper,
då de sammanställas med hänsyn till färgerna.
O. T. S.
Zinnober. Se Cinober.
Zinnowitz, by på ön Usedom, omkr. 8 km. från
Wolgast, är en mycket besökt hafsbadort (öfver 2,000
badgäster).
Zinzarer. Se Tsintsarer.
Zinzendorf, österrikisk greflig ätt. 1. Franz
Ludwig von Z. und Pottendorf, grefve, militär,
diplomat, född 1661, deltog i krigen emot fransmän
och turkar i slutet af 1600-talet och utnämndes 1703
till öfverste. Åren 1702–07 var han anställd såsom
e. o. envoyé hos konung Karl XII och afgick 1708 till
Breslau med fullmakt att bringa till verkställighet
den emellan Sverige och kejsaren afslutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
