Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zend-avesta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1881); Darmesteter och Mills: »The Zend-Avesta
. . . translated» (3 bd i Max Müllers »Sacred books
of the East», 1880–87); Darmesteter: »Zend-Avesta,
trad. nouvelie avec commentaire» (3 bd, 1892–93;
bäst). Se för öfrigt den under Zend och Zoroaster
anförda literaturen. H. A.
Zendrini, Bernardino, italiensk lyriker, öfversättare
och kritiker, f. 1839 i Bergamo, uppfostrades i tyska
Schweiz och promoverades 1861 till juris doktor i
Pavia med en mycket uppmärksammad afhandling om »en
fri kyrka i en fri stat», men öfvergaf den juridiska
banan och antog 1862 lärareplatsen i italienska vid
lyceet i Como, hvilken anställning han 1865 utbytte
mot en dylik i Ferrara. Z. utgaf sistn. år sin
framstående öfversättning af Heines »Buch der lieder»
(»Il canzoniere di Enrico Heine; 3:dje förbättrade
uppl. 1879) och beredde derigenom den tyske skalden
ett stort insteg hos Italiens vittra verld. Han
kallades till professor i tyska literaturen vid
universitetet i Padua och öfvertog 1875 en professur
uti italienska språket och literaturen vid Palermos
universitet. Död 1879. 1871 utgaf Z. sina egna dikter,
Prime poesie, som ställer honom i ledet af de mer
betydande bland nutida italienska lyriker. I kritiska
och andra skrifter utmärkte han sig för sin prosastil.
Zengg [senk], Senj l. Segnia, stad i komitatet Fiume
i Kroatien-Slavonien, vid Morlacca-kanalen af
Adriatiska hafvet. Omkr. 3,000 innev. Rom.-katolsk
biskop. Prestseminarium, gymnasium.
Zenit. Se Nadir. — Zenital-linie, lod-linie (se
Tyngd). — Zenit-distans för en himmelskropp (eller
för ett terrestriskt föremål) kallas vinkelafståndet
mellan himmelskroppen och zenit, räknadt utefter
himmelskroppens höjdcirkel. Zenitdistansen är
komplementet till höjden. — Zenitpunkt benämnes
den punkt eller den afläsning på den graderade
vertikala cirkeln (t. ex. på en vertikal- eller
meridiancirkel), som motsvarar tubens eller
instrumentets synlinies (optiska axels) riktning
mot zenit. Man kan bestämma denna afläsning,
såsom det vid meridiancirkeln är öfligt, genom
observationer med s. k. qvicksilfverhorisont, hvarmed
menas ett kärl med qvicksilfver, som ställes under
instrumentet. Instrumentet riktas vid bestämningen
nedåt mot qvicksilfrets horisontala, speglande
yta. Belyses nu instrumentets hårkors, hvilket kan
ske genom en öppning i okularpjesen, så går ljuset
från det belysta hårkorset genom tubens objektiv
till qvicksilfverytan och reflekteras mot denna för
att ännu en gång på återväg passera genom objektivet
samt bildar då i närheten af det belysta hårkorset
en spegelbild af detsamma. Man inställer nu tuben
så, att denna spegelbild sammanfaller med hårkorset
sjelf. Afläsningen på instrumentets höjdcirkel för
detta läge af tuben, eller den s. k.
nadir-punkten, skiljer sig med 180° från zenitpunkten. —
Zenitsektor. Se Sektor 2. K. B.
Zenker, Julius Theodor, tysk orientalist, f. 1811
nära Zittau, studerade österländska språk vid tyska
universitet och (från 1840) i Paris, vistades en tid
i Ryssland, föreläste 1846 som
docent vid Rostocks universitet och bosatte sig
1847 i Leipzig såsom privatman. Död i Jena 1884. Hans
vigtigaste arbeten äro Bibliotheca orientalis (2
bd, 1845–61) och Dictionnaire turc-arabe-persan (2
bd, 1862–76). Z. öfversatte från ryska Kasem-Begs
»Grammatik der türkisch-tatarischen sprache» (1848)
och från engelska åtskilliga lärda arbeten af Lane,
Layard, Vaux m. fl.
Zenker, Friedrich Albert von, tysk patol. anatom,
f. 1825 i Dresden, blef 1855 professor i patologisk
anatomi derst. och 1862 professor i samma ämne
i Erlangen. Han är den egentlige upptäckaren
af trikinförgiftningen (se Trikiner). Utom
den uppseendeväckande afhandlingen Über die
trichinenkrankheit des menschen (i Virchows »Archiv»,
1860) har han publicerat bl. a. Beiträge zur normalen
und pathologischen anatomie der lunge (1862),
Krankheiten des oesophagus (i Ziemssens »Handbuch»,
1877) samt Über den cysticercus racemosus des gehirns
(1882). Sedan 1865 utgifver han, tillsammans med
Ziemssen, »Deutsches archiv für klinische medizin».
Zeno, grekiska filosofer och en östromerk kejsare. Se
Zenon.
Zeno, veneziansk adlig ätt. 1. Renier Z.,
veneziansk doge. Efter att genom vackra bragder
(bl. a. eröfringen af Zara) hafva utmärkt sig
blef Z. såsom podestà af Ferrno vald 1252 till
doge. Kort derpå afslutade han med Manfred, Neapels
konung, ett för Venezia förmånligt handels- och
allians-fördrag samt vann åtskilliga framgångar i
ett krig mot Padua. På grund af stridiga handels-
och politiska intressen i Orienten råkade Venezia
i krig med bysantiner och genueser; det segrade i
4 stora sjöslag: vid Tyrus och vid Ptolemais under
Laurentio Tiepolo, vid Morea under Gilberto Dandolo
och vid Val di Mazaro (Trapani) under Marco Gradenigo
och Jacopo Dandolo. Fred slöts derpå med Bysans, och
stora handelsförmåner utverkades åt Venezia. Z. var en
af Venezias mest framstående doger; han icke allenast
främjade handeln, utan förskönade staden och befäste
ordningen. Död 1268.
2 och 3. Nicolò och Antonio Z., tvänne bröder,
ryktbara i geografiens historia, voro söner af
Pietro Z., Sinyrnas eröfrare, och Agnes Dandolo. Mot
slutet af 14:de årh. företogo de en resa till
norra Atlanten, en resa, som gifvit upphof till en
vidlyftig literatur. Nicolò Z. begaf sig antagligen
1390 eller 1391 (icke 1380, ty man vet, att han
ännu var qvar i Italien 1388) efter ett flerårigt
ansträngande arbete i republikens tjenst med ett af
honom utrustadt fartyg ut på en rekreationsresa för
att lära känna främmande nationers seder och språk
och närmast för att besöka England och Flandern,
men led skeppsbrott under vägen och fann skydd hos
en »Zichmni», höfding öfver ett par mindre öar,
»Porlanda», liggande i närheten af »Frislanda»
i norra Atlanten. Genom sin oförskräckthet och sin
sjömannaduglighet vann han Zichmnis förtroende och
blef befallningsman öfver hans skepp och krigsfolk,
dels ensam, dels i förening med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
