Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zander ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Z., det keltiberiska Salduba, förstördes 45 f. Kr. af
Caesar och blef 27 f. Kr. romersk koloni med namnet
Caesar Augusta Salduba l. Caesaraugusta. Inga
ruiner af den gamla staden hafva bevarats. År
409 intogs den af vandalerna, 452 af sveverna,
475 af vestgoterna. Sin nuvarande storlek nådde
staden först genom morerna, som intogo den 715 och
gjorde den 1017 till hufvudstad i ett särskildt
rike, Saragostha. Eröfrad af Alfons I 1118 efter
en lång belägring, blef den i st. f. Huesca
Aragoniens hufvudstad och inom kort det kristna
Spaniens förnämsta stad, men efter Aragoniens och
Kastiliens förening (genom Karl I) upphörde den
att vara hofvets residens och sjönk till följd af
den genom Amerikas upptäckt förändrade riktningen
af Spaniens handel småningom ur sitt välstånd. De
minnesvärdaste tilldragelserna i stadens nyare
historia äro belägringarna Juni–Aug. 1808 och d. 20
Dec. s. å.–20 Febr. 1809, i hvilka befolkningen
under Palafox med tapperhet och sjelfuppoffrande
fosterlandskärlek trotsade Napoleons skickligaste
generaler. Då fransmännen i Maj 1808 bemäktigade sig
Madrid, utnämndes Palafox till generalkapten i Z. och
ståthållare i hela Aragonien, och denne förberedde
försvaret af Z. med största ifver. Sedan franske
generalen Lefebvre slagit Palafox’ trupper d. 13, 14
och 23 Juni, inneslöts staden och började beskjutas
d. 3 Aug. Redan d. 4 inträngde fransmännen i klostret
San Eugracia. Men trots alla ansträngningar var det
fienden, som saknade ingeniörtrupper, icke möjligt
att under tiden d. 4–14 Aug. intaga mer än fyra hus,
och då samtidigt konung Josef flytt från Madrid och
franska hären dragit sig tillbaka norr ut, såg sig
general Verdier, som efterträdt Lefebvre, nödgad att
natten till d. 15 Aug. upphäfva belägringen. Denna
skall hafva kostat fransmännen 15,000, spaniorerna
10,000 man. Under de följande månaderna blef staden
å nyo befäst, och besättningen ökades till 30,000
man. Den ungefär lika starka belägringshären, anförd
af Moncey och Mortier, ankom efter fransmännens seger
vid Tudela (d. 22 Nov.) d. 20 Dec., och belägringen
började på nytt. Den 2 Jan. 1809 öfvertog Junot i
Monceys ställe befälet, och Mortier bortkommenderades
åt annat håll med 9,000 man. Den 22 Jan. blef Lannes
belägringshärens befälhafvare. Den 26 Jan. började
breschbatterierna spela mot stadsmuren, och d. 28
trängde fienden genom tre brescher in i staden,
men kunde hålla sig qvar endast i vallöppningarna
och några hus. Så högt nöden än steg i staden,
afslog Palafox hvarje uppfordran till kapitulation,
som Lannes gjorde. Striderna bland husen fortgingo
dag och natt; först d. 7 Febr. kunde fienden rikta
sitt angrepp mot stadens medelpunkt. Striden pågick
der både öfver och under jord. Slutligen lyckades
fransmännen d. 17 Febr. genom minor störta en del
af universitetsbyggnaden, och d. 18 bemäktigade
de sig förstaden på Ebros venstra strand, hvilket
afgjorde stadens fall. Den 20 Febr. afslöts en för
staden ärofull kapitulation. Öfver 54,000 pers.,
deraf 14,000 soldater, hade omkommit under de 60
dagar belägringen varat; en
tredjedel af stadens byggnader var grusad och de andra två
tredjedelarna mer eller mindre förstörda. Aragoniens
berömda arkiv uppgick i lågor.
Zaragoza, hertig af. Se Palafox y Melzi.
Zarate. 1. Agustin de Z., spansk historieskrifvare,
död omkr. 1566, var först sekreterare i k. rådet i
Kastilien, förordnades 1528 till finanskontrollör,
skickades 1543 af Karl V såsom generalskattmästare
till Perú och utnämndes efter återkomsten till
öfverintendent för finanserna i Flandern. Han
skref då sitt verk Historia del descubrimiento y
conquista del Perú (1555; 3:dje uppl. 1729 o. följ.),
en lidelsefull, men sanningskär skildring af Pizarros
bragder. Den öfversattes på italienska och franska. —
2. Francisco Lopez de Z., spansk skald, född
omkr. 1580, var i sin ungdom militär och anställdes
såsom sekreterare vid utrikesdepartementet under
Filip III:s regering, men drogs med i hertig Lermas
fall och lefde derefter i tillbakadragenhet. Död
1658. Z. är bäst i sina lyriska dikter, Varias
poesias (1619; ny uppl. 1651), en samling romanser,
idyller, oden, canzoner, sonetter och gnomiska
dikter. Hans tragedi Hercules jurente (1651) är
förfelad, och hans epos La invencion de la santa
cruz por Constantino el grande (i 22 sånger, 1648)
företer en tämligen torr efterbildning af Tassos
»Gerusalemme liberata». — 3. Antonio Z., spansk
dramatiker. Se Gil y Zarate.
Zarathuštra. Se Zoroaster.
Zarev. Se Tsarev.
Zarevitj och zarevna. Se Tsar.
Zargrad (Zaregrad, Zarigrad). Se Tsargrad.
Zarina. Se Tsar.
Zarizýn. Se Tsaritsyn.
Zarizyno. Se Tsaritsyno.
Zarkolokol (Tsarjkolokol). Se Kolokol.
Zarlino, Gioseffe, italiensk musikteoretiker,
f. 1517, d. 1590, studerade teologi och inträdde
i minoritorden 1539, men lärde samtidigt musik
för Willaert och blef 1565 Cipriano di Rores
efterträdare såsom kapellmästare vid Markuskyrkan i
Venezia. Af republiken fick han flere gånger uppdrag
att musikaliskt illustrera dess stora fester, men af
hans kompositioner finnes ingenting i behåll annat än
ett band Modulationes sex vocum samt några strödda
stycken. Sin stora betydelse har Z. vunnit genom sina
trenne teoretiska verk Istituzione harmoniche (1558),
Dimostrazioni harmoniche (1571) och Sopplimenti
musicali (1588), i synnerhet det förstnämnda, som
blifvit epokgörande derigenom att det en gång för
alla fastställt Ptolemaios’ bestämmelser för den
diatoniska skalans intervall, nämligen tre stora
och två små heltoner med förhållandena 8/9 och 9/10
samt två stora halftoner med förhållandet 15/16. Ehuru
häftigt angripet af Vincenzo Galilei, som ville
fastslå den pytagoreiska läran att alla heltoner äro
stora och halftonerna endast hafva förhållandet af
ett »limma» (d. v. s. 2/2 4/5 3/6), blef Z:s system stadfäst
af efterverlden. Praktiskt hade det sin betydelse
hufvudsakligen derigenom att den förut såsom en
dissonans betraktade tersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
