Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väg- och vattenbyggnadskåren, en 1851 bildad, under Civildepartementet hörande och af endast officerare bestående kår - Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ett till Civildepartementet hörande centralt ämbetsverk - Vägsenap. Se Sisymbrium - Vägskatt. Se Väghållningsskyldighet - Vägstyrelse. Se Väghållningsskyldighet - Vägsyn. Se Väghållningsskyldighet - Vägtal. Se Väghållningsskyldighet - Vägtistel. Se Tistel - Vägtorn. Se Get-apel - Vägvisare. 1. Ett märke (vanl. en med armar försedd stolpe), som enligt lag skall vara anbragt vid vägskäl för att upplysa vägfarande om hvart de särskilda vägarna leda - Vägvisare. 2. Sjöv., i riggen anbragta kauser, block, genomborrade klot o. dyl. - Vägvårda. Se Cichorium intybus - Vägört. Se Polygonum - Väinämöinen, Finsk mytol., i de finska fornsångerna Kalevalas förnämste hjelte, »den gamle trygge», »den evärdelige siarn»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Väg- och vattenbyggnadskåren, en 1851 bildad,
under Civildepartementet hörande och af endast
officerare bestående kår, som har till ändamål
att tillhandagå Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i dennas befattning med allmänna arbeten. Enligt
reglemente af d. 22 Dec. 1851 kunna officerarna
under krig kommenderas till ingeniörstjenstgöring
vid armén, och samma reglemente gaf kåren plats näst
efter Fortifikationen. Kåren består f. n. af 65
officerare; af dessa äro 1 öfverste (och tillika
chef i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen),
1 öfverstelöjtnant (och tillika byråchef i
samma styrelse), 9 majorer (af dem 6 tillika
distriktschefer och 1 tillika byråingeniör),
32 kaptener (af dem 1 tillika byråingeniör och
5 tillika distriktsingeniörer) och 22 löjtnanter
(af dem 1 tillika distriktsingeniör). De efter
d. 12 Juni 1885 gällande bestämmelserna för
inträde i kåren äro: dels att hafva genomgått
den fyraåriga lärokursen i fackskolan för väg-
och vattenbyggnadskonst vid Tekniska högskolan och
derifrån erhållit fullständigt afgångsbetyg, dels
att hafva genomgått en 5–6 månader lång praktisk
och teoretisk kurs i artilleri och befästningskonst,
dels ock att hafva, efter slutad kurs vid Tekniska
högskolan, tjenstgjort minst 3 år vid något allmänt
arbete eller undersökningsförrättning, äfvensom att
hafva ådagalagt egenskaper, som fordras för ledningen
af större arbetsföretag. Högst tre aspiranter
om året få föreslås till inträde i kåren. – 1889
utgaf J. Marcks von Würtemberg en »Matrikel öfver
officerare vid K. Väg- och vattenbyggnadskåren
1851–1889». J. M. v. W.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ett till
Civildepartementet hörande centralt ämbetsverk, hvars
befattning, enligt den nu gällande instruktionen
(af d. 28 Sept. 1888), omfattar handläggning af
tekniska och administrativa ärenden angående 1)
anläggning och förbättring af «vägar, broar, färjor,
kanaler, slussar, hamnar och andra dylika företag, 2)
sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart,
flottning och andra industriella behof och i samband
dermed nödiga anläggningar, 3) arbeten för beredande
af större odlingsföretag, skydd mot öfversvämning
och minskning af frostländighet samt 4) enskilda
jernvägar, afsedda för allmän tafik. Dessa arbeten
äro dels sådana, som utföras af enskilda personer
eller bolag antingen på egen bekostnad eller med
statsunderstöd, försåvidt till arbetenas verkställande
fordras K. M:ts tillstånd eller arbetenas utförande
och vidmakthållande äro ställda under styrelsens
kontroll, dels sådana, som antingen utföras af staten
genom styrelsens omedelbara försorg eller fortfarande
äro ställda under styrelsens förvaltning. I afseende å
de förstnämnda arbetena åligger det styrelsen: att i
rådgifvande egenskap lemna biträde, anvisa lämpliga
undersökningsförrättare eller arbetsledare samt
i öfrigt öfvervaka dem; att granska och omarbeta
förslag till arbeten, till hvilka K. M:ts tillstånd
erfordras; att, då statsbidrag äskas, tillse att
derför stadgade vilkor äro fullgjorda, att med
utredning af frågan om statsbidrag underställa den
K. M:ts pröfning, att derefter underrätta
vederbörande om beslutet och vidtaga åtgärder för
arbetets verkställande; att tillse det arbetena
utföras i enlighet med fastställda planer; att anmäla
om arbete ej blifvit utfördt inom bestämd tid; att
vaka öfver underhållet å redan utförda anläggningar;
att låta verkställa besigtning och afsyning af
enskild jernväg samt lemna tillstånd till densammas
upplåtande för allmän trafik; att vidtaga de på
styrelsen enligt gällande flottningsstadga ankommande
åtgärder m. m. Derjämte åligger det styrelsen att
på K. M:ts befallning verkställa undersökningar,
utarbeta ritningar och upprätta kostnadsförslag till
arbeten för statens jernvägar; att förvalta och
redovisa under styrelsens vård ställda medel, äfvensom
uppgöra förslag till fördelning af statsmedel, som
af riksdagen till allmänna arbeten anvisats, samt
att årligen afgifva berättelse om utförda arbeten
och förrättade inspektioner. Styrelsen utgöres af
en öfverdirektör och chef samt såsom ledamöter
en byråchef (för tekniska ärenden, med undantag
af dem, som röra jernvägar) och en kamrerare
(föredragande för administrativa ärenden), hvarjämte
en byråingeniör är föredragande för ärenden angående
enskilda jernvägar. Vid styrelsen äro dessutom
anställde en byråingeniör, en registrator samt en
revisor och bokhållare, hvarjämte 3 extra biträden
tjenstgöra å de tekniska afdelningarna. Efter
öfverdirektörens förslag utnämner K. M:t byråchef
och kamrerare samt förordnar föredragande för
jernvägsärenden; de öfrige tjenstemännen tillsättas
af styrelsen. – De allmänna arbetenas förvaltning
utöfvades 1819–27 af Kungl. Strömrensningskomitén,
1828–40 af Storamiralsämbetets tredje afdelning,
1840–41 af Styrelsen för allmänna vattenbyggnader
och 1841–82 af Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader samt omhänderhafves från 1882 af Väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen. J. M v. W.
Vägsenap. Se Sisymbrium.
Vägskatt. Se Väghållningsskyldighet.
Vägstyrelse. Se Väghållningsskyldighet.
Vägsyn. Se Väghållningsskyldighet.
Vägtal. Se Väghållningsskyldighet.
Vägtistel. Se Tistel.
Vägtorn. Se Get-apel.
Vägvisare. 1. Ett märke (vanl. en med armar försedd
stolpe), som enligt lag skall vara anbragt vid vägskäl
för att upplysa vägfarande om hvart de särskilda
vägarna leda. – 2. Sjöv., i riggen anbragta kauser,
block, genomborrade klot o. dyl., genom hvilka tåg
ledas i afsedda riktningar för att hindra skamfilning
(nötning). 2. R. N.
Vägvårda. Se Cichorium intybus.
Vägört. Se Polygonum.
Väinämöinen, Finsk mytol., i de finska fornsångerna
Kalevalas förnämste hjelte, »den gamle trygge»
(d. v. s. den allvarsamme, erfarne och vördnadsvärde),
»den evärdelige siarn» (d. v. s. den vise, sång-
och trollkunnige, med det öfver allt mäktiga ordet
begåfvade mannen). I V:s karakter har det finska
folket älskat sammanföra alla de egenskaper, som
det skattat högst, hvarigenom V. blifvit likasom den bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
