Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vladimir-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wildenfels), likaså i den grefliga Einsiedelska
familjegruppen (på slottet Wolkenberg) och naturligen
i Ganymedes, i Gossen med kanariefogeln och Gossen
med bok och fogelbur. Men hans mest berömda tafla är
ett dubbelporträtt af hans bada söner (i Dresdens
galleri), som hör till de bästa tyska taflorna
från slutet af 18:de årh., utmärkt för naturlig och
älskvärd uppfattning samt för klar färg och säker
penselföring. V. var fader till målaren K. Chr. Vogel
von Vogelstein. – 2. Johann Philipp Albert V., tysk
träsnidare, f. 1814 i Berlin, blef 1831 elev i
akademien och ville blifva kopparstickare och målare,
men måste af brist på existensmedel öfvergå till
det mera lönande träsnittet. Han lemnade akademien
1834 och sysselsatte sig med illustrationer till
ett illustreradt »magasin». Han har sedan skurit
blad till en illustrerad Shakspere-upplaga, bidragit
till Raczynskis »Geschichte der neueren deutschen
kunsf», Dullers »Geschichte des deutschen volks»,
Kuglers »Geschichte Friedrichs des grossen», Musäus’
»Volksmärchen» m. in. – 3. Johann Friedrich V.,
tysk kopparstickare, f. 1828 i Ansbach, var 1845–52
lärjunge hos Reindel i Nürnberg och begaf sig
sedan till Leipzig, der han arbetade till 1863, och
Düsseldorf, der han bodde i flere år. Han vistades
äfven en längre tid i Paris och bosatte sig slutligen
i München. V:s förnämsta blad anses vara Hos en ung
enka (efter Lasch), Spelare (efter Knaus), hvarmed
han grundlade sitt rykte, Seni inför Wallensteins lik
(efter Piloty), Henrik VIII förskjuter Anna Boleyn
(efter Piloty) och S. Justina (efter Moretto).
Vogel [fågel], Ludwig, schweizisk målare, f. i
Zürich 1788, d. 1879, började teckna och måla hos
Füssli och Gessner, studerade sedan i Wien och reste
1810 med Overbeck till Rom, der Thorvaldsen, Koch och
Cornelius utöfvade inflytande på honom. Han utförde då
Schweizarnas hemkomst efter slaget vid Morgarten, en
tafla, som genom poetisk uppfattning af det nationella
ämnet gjorde ett starkt intryck på samtiden (raderad
af honom sjelf 1851). Han återvände hem 1813 och
egnade sig åt studiet af fosterlandets historia och
folkseder. Frukten deraf blef en mängd bilder ur
landets häfder, såsom Zwinglis afsked från sin familj
före slaget vid Kappel, Wilhelm Tell efter skottet och
Winkelrieds död. Han målade äfven en del landskap.
Vogel [fågel]. 1. Johann Karl Christoph V., tysk
pedagog, f. 1795 i Thüringen, blef 1823 rektor vid
högre stadsskolan i Krefeld och 1832 föreståndare
för allmänna borgareskolan i Leipzig, hvilken
han fullständigt omorganiserade. Död i Leipzig
1862. V. inlade framstående förtjenster om såväl
realskoleväsendet som elementarundervisningen, för
hvars räkning han införde och förbättrade Jacotots
metod. För flere undervisningsämnen, i synnerhet språk
och geografi, utarbetade han läro- och läseböcker
(på svenska finnes bl. a. hans »Naturbilder», 1853;
ny uppl. 1863). Han utgaf från 1852 tillsammans med
Körner tidskriften »Die bürgerschule». V. var fader
till författarinnan Elise Polko och V. 2. – 2.
Eduard V., den föregåendes son, tysk
Afrikaresande, f. 1829 i Krefeld, studerade
naturvetenskaper, i synnerhet astronomi, i Leipzig
och Berlin och var Hinds assistent i London, då
engelska regeringen 1853 uppdrog åt honom ledningen
af en expedition till Central-Afrika för att
understödja och fortsätta Richardsons, Barths och
Overwegs forskningar. Från Tripolis gick färden den
vanliga vägen öfver Mursuk till Kuka i Bornu, som han
nådde i Jan. 1854. Derifrån gjorde han under detta
och följande år uflykter mot v. till Sinder, der
han träffade tillsammans med Barth, och mot s. till
Jakoba i Sokoto och Binue. I Jan. 1856 lemnade han
Kuka för att genom Sudan nå Nillanden, men om hans
öden under denna resa har man underrättelser endast
genom andra, ty i Febr. s. å. mördades han i Vara på
sultanens i Wadai befallning. Ehuru någon utförlig
reseberättelse af honom ej finnes, inlade V. genom
orts- och höjdbestämningar samt andra iakttagelser
erkännansvärda förtjenster om det inre Nord-Afrikas
geografi. Den långa ovissheten om hans öde framkallade
flere expeditioner för hans uppsökande, men först
Nachtigal kunde under sin resa genom Wadai 1873
inhemta bestämda upplysningar om hans slut. V:s
syster Elise Polko utgaf hans biografi under titeln:
»Erinnerungen an einen verschollenen». (1863).
Vogel [fågel], Jakob, schweizisk skald, f. 1816
i Glarus, sattes åttaårig i fabriksarbete, men
förvärfvade sig på egen hand vitter bildning och
samlade för sina besparingar ett aktningsvärdt
bibliotek. Vid 21 år, under en fotvandring genom
Schweiz och Frankrike, började han dikta. Han uppsatte
1843 i hemorten ett boktryckeri och förenade dermed
en bokhandelsaffär. V:s stämningsfulla och behagliga
lyriska Gedichte (1861) tillökades med nya samlingar
och utkommo i 14:de uppl. 1890. Han har vidare
uppträdt med epigram-samlingar (Taranteln, 1868;
Raketen, 1871; Wilde rosen, 1888, m. fl.), Bilder aus
den Alpen (1874) och Stille lieder (1875). Mån om sitt
fäderneslands literära berömmelse, har han planlagt
det på hans förlag utgifna arbetet »Die poetische
nationallitteratur der Schweiz von Haller bis auf
die gegenwart» (1866–76).
Vogel [fågel, våge’l], Charles, tysk-fransk
statsekonomisk skriftställare, f. 1818 i Baden,
studerade juridik i Paris och fick 1843 anställning
vid franska handelsministeriet. 1868–73 var han
kabinettssekreterare hos furst Karl af Rumanien. Bland
V:s originalarbeten märkas Le Portugal et ses colonies
(1860), Du commerce et des progrès de la puissance
commerciale de l’Angleterre et de la France (2 bd,
1864–65) och Le monde terrestre au point actuel de
la civilisation (3 bd, 1876).
Vogel [fågel], Karl, tysk kartograf, f. 1828 i Hessen,
var först landtmätare, men har sedan 1850-talet
varit anställd som kartritare vid Justus Perthes’
geografiska anstalt i Gotha, der han bl. a. ritat en
mängd kartor i Stielers handatlas. Hans förtjenst
ligger i första rummet i en klar och genomarbetad
generalisering af terrängen, en samvetsgrann
användning af föreliggande källmaterial samt god smak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
