Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wittkamp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derst. 1573. V. var en af de mest framstående
representanterna för Palestrinastilen, och
hans verk äro ofta svåra att skilja från
Palestrinas. Hans bästa arbete är Officium
defunctorum 6 vocum (1605), intaget i Eslavas
»Lira sacrohispana». Dessutom skref han en mängd
psalmer, hymner, mässor, motetter m. m., af hvilka
åtskilliga äro samlade i Proskes »Musica divina».
A. L.
Vittorio, den ital. namnformen för Viktor.
Vittorio, stad uti italienska prov. Treviso,
landskapet Venezia, vid Meschio, en biflod till
Livenza, och jernvägen till Venezia. Omkr. 17,000
innev. Staden bildades 1879 genom sammanslagning till
en kommun af Ceneda och Serravalle och har flere
ansenliga palats och villor samt en 1882 aftäckt staty
af Viktor Emanuel II. Ceneda (i forntiden Ceneta)
tillhörde republiken Venezia 1339–1797.
Vittring. 1. Kem. Många salter, som innehålla
kristallvatten, afgifva detta, när de ligga i luften,
och blifva derigenom ogenomskinliga eller sönderfalla
till pulver, t. ex. soda, glaubersalt. Man
kallar detta vittring. – 2. Geol. Se Förvittring.
P. T. C.
Wittrock, Veit Brecher, botanist, född i Holms
socken, Elfsborgs län, d. 5 Maj 1839, student i
Upsala 1857, filos. doktor och docent i botanik 1866,
var 1865–78 lärare i naturalhistoria och engelska
vid Upsala privata elementarläroverk, förestod
professuren i botanik läsåret 1875–76 och blef
e. o. professor i botanik 1878. Sistn. år blef han
ledamot af Vetenskapsakademien, och 1879 utnämndes
han till dennas professor bergianus samt till
intendent för Naturhistoriska riksmuseets botaniska
samlingar. W. höll på uppdrag af Högskoleföreningen
i Stockholm botaniska föreläsningar derst. 1873
samt var lärare i botanik vid Stockholms
högskola 1879-83, kommissarie för Sverige vid
internationella landtbruksutställningen i Budapest
1885 och riksdagsman i Andra kammaren för Stockholm
1888–90. Han har företagit åtskilliga vetenskapliga
resor, bl. a. 1861, 1865 och 1869 till Norge,
1872 till England och Irland, 1873 till Österrike,
1874 till Tyskland och 1885 till Ungern. 1885–86
ledde han flyttningen af Bergianska trädgården i
Stockholm från Karlbergsallén i Vasastaden till
Haga-Frescati vid Brunsviken samt uppgjorde och
genomförde 1886–91 plan för en botanisk afdelning
af denna trädgård (Bergielunds botaniska trädgård),
enligt hvilken plan växterna anordnats ej blott efter
systematiska, utan äfven efter växtgeografiska och
biologiska grunder. Sedan 1890 redigerar han ock
»Acta Horti bergiani». – Bland W:s arbeten märkas
Försök titt en monografi öfver algslägtet Monostroma
(gradualdisputation, 1866), Algologiska studier
(18G1), Om fanerogam- och thallogamvegetationen
i Skandinaviens Ilex-region (1868), Anteckningar
om Skandinaviens desmidiacéer (1869), Dispositio
Oedogoniacearum svecicarum (1870), Om Gotlands och
Ölands sötvattensalger (1872), Prodromus monographiae
Oedogoniacearum (1874), On the development and
systematic arrangement of the Pithophoraceae, a new
order of Algae (1811), On
the sporeformation of the Mesocarpeae and
especiatty of the new genus Gonatonema (1878),
Om Linnaea borealis L. (1878 och 1879), Några
bidrag till det hypokotyla internodiets samt
hjertbladens morfologi och biologi (1882), Om
snöns och isens flora särskildt i de arktiska
trakterna (1883), Om rotskott hos örtartade växter
med särskild hänsyn till deras olika biologiska
betydelse (1884), Om könsfördelningen hos
Acer platanoides L. och en del andra Acerarter
(1886), Om Binuclearia, ett nytt Confervacé-slägte
(s. å.), Skandinaviens gymnospermer (1887), Några
bidrag till Bergianska stiftelsens historia (1890),
Om planen för Bergielunds botaniska trädgård samt
om trädgårdens tillstånd (1891), tillsammans med
H. O. Juel: Catalogus plantarum perennium bienniumque
in Horto botanico bergiano annis 1890 et 1891 sub
divo cultarum, adjectis adnotationibus botanicis
nonnullis (1891), Linaria Reverchonii nov. spec.,
dess morfologi och lefnadshistoria (s. å.), Biologiska
ormbunkstudier (s. å.), exsickatverken Erythrceae
exsiccatae fasc. 1–-4 (1884-90) och tillsammans med
C. F. O. Nordstedt: Algae aquae dulcis exsiccatae,
praecipue scandinavicae, adjectis algis marinis
chlorophyllaceis et phycochromaceis fasc. 1–21
(1877–89). Derjämte har W. utgifvit åtskilliga
mindre afhandlingar samt skrifvit uppsatser
i bl. a. tidskriften »Botaniska Notiser» och
»Nordisk Familjebok». W. är sedan 1877 ledamot af
Vetenskapssocieteten i Upsala och sedan 1884 af
Landtbruksakademien.
Vittsjö, socken i Kristianstads län, Vestra Göinge
härad. Areal 15,645 har. 2,245 innev. (1892). Annex
till Norra Åkarp, Lunds stift, Vestra Göinge
kontrakt. – Under sin nattrast vid V. kyrka
d. 12 Febr. 1612 blef Gustaf II Adolf, på
återvägen från sitt härjningståg in i Skåne,
öfverraskad och kringränd af danskarna under
Breide Rantzau. Svenskarna bröto sig igenom, men
striden fortsattes i mörkret på Vittsjöns is. Isen
(antagligen på den å, som förbinder Vittsjön med den
lilla Pickelsjön) brast under konungen. Häst och vapen
gingo förlorade, men han sjelf drogs upp ur vattnet
af kammarjunkaren Per Banér och ryttaren under
Uplands fana Tomas Larsson från Romfartuna socken i
Vestmanland. Den förre slogs 1617 för sin bragd till
riddare, den senare fick genast konungens silfverbälte
och d. 23 Dec. 1613 för sig och efterkommande ett
konungens arf- och eget hemman Igelstad i ofvannämnda
socken under frälsemannarätt. Svenskarna förlorade
i striden enligt konungens uppgift 300 man, enligt
danskars 1,400 man.
Wittstock, stad i preussiska regeringsomr. Potsdam
(Brandenburg), vid Havels biflod Dosse. 6,849
innev. (1885). Klädesfabriker och trävaruhandel. Den
24 Sept. (g. st.) 1636 vunno svenskarna vid W. under
Johan Banér en glänsande seger öfver de kejserlige
under Hatzfeld och sachsarna under kurfursten Johan
Georg. Med omkr. 16,000 man (7,000 man till fots och
9,000 till häst) angrep Banér fiendens omkr. 23,000
man (11,000 till fots, 12,000 till häst) starka
armé i dess fördelaktiga ställning på en mot ån Dosse
sluttande sandås s. ö. om W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
