Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ridley ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riedmüller [rid-], Frans Xaver von, tysk målare,
f. 1829 i Konstanz, började studera konst först år
1856 under Schirmer i Karlsruhe och slog sig 1864 ned
i Stuttgart. Han målar hälst sjöar i månbelysning,
skogsdälder och högt liggande bergstrakter. Till
hans bästa arbeten höra Die heidenlöcher vid
Ueberlingensjön, Kolarhydda, Parti från Königssee,
från Wallensee, från Bodensjön, Berchtesgaden,
Schwarzwald och Maderandalen. Han är äfven berömd
för sina kolteckningar och aqvareller. Sedan 1873
är han hofmålare hos storhertigen af Baden.
Riefstahl [rif-], Wilhelm Ludwig Friedrich,
tysk målare, f. 1827, kom 1843 till akademien
i Berlin, der han slöt sig till Schirmer. Han
gjorde först en studieresa till Rügen och började
redan då måla landskap, med figurer i harmoni
med omgifningen. Derefter reste han i Schweiz och
Ober-Bajerns bergstrakter och fattade tycke för den
torftiga naturen i de högt liggande Alperna. Ett
af hans bästa verk af denna art är Passeyr-herdars
andaktsstund ute i det fria (1864, i Berlins
Natiorialgalleri). Dessutom må nämnas Alla själars
dag i Bregenz (1864), en kyrkogård i bergstrakt
med besökande. År 1869 reste han till Rom, der han
målade flere bilder med romerska prester och munkar
i arkitektonisk omgifning, såsom Pantheon och Forum
romanum med procession. Efter sin återkomst blef han
professor i Karlsruhe och 1875 direktör, men efter
några år tog han afsked och återvände till Rom. Död
i München 1888.
Riegels [rigels], Niels Ditlev, dansk författare,
f. 1755, var 1781–84 lärare för enkedrottning
Juliana Marias pager, men flyttade sedan till
Falster och dog der 1802. Hans förnämsta skrifter
äro Forsög til Femte Christians historie (1792),
Udkast til Fjerde Frederiks historie (2 bd, 1795–99)
och Smaa historiske skrifter (3 bd, 1796–98),
hvilka senare bl. a. innehålla ett Skilderi af
Christian VI. Som författare är R. opålitlig,
ensidig och bitter i sin framställning, uppfylld af
hat mot kyrka, adel och ämbetsmän, hvarför också
hans arbeten knappast kunna kallas historiska,
men hans förtjenst är att hafva framdragit många
dittills icke beaktade fakta och skingrat många
fördomar. Ej häller följde han det vanliga bruket
att ständigt prisa konungarnas handlingar, om
han ock såg genom fingrarna med deras personliga
fel. Som polemiker utgaf han en mängd småskrifter
i hvarjehanda ämnen och 1786–89 månadsskriften
»Kjöbenhavns skilderi». Hans ännu senare flygskrift
Fornuftens og menneskeheds-rettighedernes arkiv (1–8,
1796–97) röja tydligt hans revolutionära sinnelag.
E. Ebg.
Rieger [riger], Georg Konrad, en af den lutherska
kyrkans yppersta predikanter, f. 1687 i Kannstatt,
blef 1721 professor vid öfvergymnasiet i Stuttgart,
1733 stadspastor och 1742 dekan dersammastädes. Död
1743. R. tillhörde den ur pietismen framgångna
bibelteologiska skola, som i würtembergska kyrkan
uppblomstrade kring J. A. Bengel. Han var den
eldigaste och vältaligaste bland denna skolas predikanter,
och man har icke utan skäl om honom yttrat, att
han efter Luther varit den evangeliska kyrkans
störste predikant. Hans friska och kärnfulla
kristendomsförkunnelse utmärker sig genom ganska
sinnrik och äkta praktisk skriftutläggning samt
djup insigt uti och träffande teckning af den inre
kristliga lifsprocessens företeelser. Dispositionen
i hans predikningar är klar och bestämd. Bland
R:s många af trycket utgifna och delvis på svenska
språket öfversatta uppbyggelseskrifter må nämnas
hans större Herzenspostille och hans mindre Herz- und
handpostille. . H. W. T.
Rieger [riger], Franz Ladislaus, friherre,
tsjechisk politiker, f. 1818, juris doktor i Prag
(1846), tog ifrigt del i 1848 års revolution och
de panslavistiska rörelserna i Prag samt var på
Kremsier-riksdagen 1848–49 slavernas förnämste
talare, då det gällde att häfda en mera sjelfständig
ställning för dem inom österrikiska monarkien, men
han var på samma gång en af de ifrigaste förfäktarna
af den konstitutionella friheten. Efter riksdagens
sprängning begaf R. sig på resor och egnade sig
derefter åt kommunala och literära värf. Han skref
populära dikter och började 1859 utgifva den stora
encyklopedien »Slovnik naucny» (fullb. 1874). År
1861 fick R. plats i det då nybildade riksrådet
(riksdagen) i Wien, bekämpade i federalistisk
riktning Schmerlings centraliseringspolitik, men
lemnade 1863 såsom »abstinenspolitiker» riksrådet och
höll sig i 16 år borta från representationen. 1879
inträdde han åter i riksrådet och blef då ett stöd
för regeringen. Han upphöjdes 1881 i friherrligt
stånd. R. är ledare för det »gammaltsjechiska»
klerikala och feodala partiet (jfr Böhmen, sp. 1461).
Kj.
Riego y Nuñes [i nu’njeds], Rafael del, spansk krigare,
f. 1785, deltog i sina landsmäns frihetskrig emot
Napoleon och var 1819 öfverstelöjtnant vid ett af de
i Cadiz då samlade regementena. Svärmande för franska
revolutionens idéer, drömde han om konstitutionel
frihet för sitt eget land, om återställande af
1812 års författning. Just som hans kår skulle
inskeppas till Syd-Amerika, höjde han d. 1 Jan. 1820
upprorsfanan i den lilla byn Cabezas-de-san-Juan med
lösen »Lefve konstitutionen!» Han vann på sin sida
sin förman Quiroga och några andra regementen, och
under tonerna af »Riegos hymn» (antagl. författad af
S. Miguel, musiken af Huerta) tågade truppen ut att
befria Spanien från Ferdinand VII:s despotism. Men
garnisonen i Cadiz förblef trogen, och upproret
qväfdes der. R. drog med sin skara omkring i
Andalusien för att tända upproret på andra ställen,
men hans folk mötte motstånd och skingrades, och
allt syntes forloradt, då Ferdinand, skrämd af
revolutionära rörelser i norra Spanien, plötsligt gaf
sitt erkännande åt 1812 års konstitution. Nu blef
R. dagens hjelte. Han utnämndes till generalkapten
öfver Aragonien, men återkallades i Sept. 1821 på
Frankrikes begäran, emedan R. misstänktes att gynna
upproriska planer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
