Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarnsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1858 ledamot af danska konstakademien samt 1866
ordförande inom juryn för 5:te klassen vid samma års
skandinaviska utställning. Under detta års förra hälft
upptogs han i hög grad af bestyren för den storartade
konstutställning, som akademien föranstaltade. Vid
denna var han särdeles väl representerad och erhöll
också varmt erkännande såsom konstnär. Men tidigare
s. å. träffades han af en motgång, som, efter hvad som
uppgifves, gick honom djupt till sinnes. Han deltog
nämligen i den då utlysta täflan till en minnesstod
öfver Karl XII med två utkast. Vid den offentliga
uppvisningen af de täflande skisserna ansågs af
många Q:s ena öfverlägsen medtäflarnas, och han
sjelf hade gjort sig tämligen säker på majoritet
inom den tillsatta juryn, på grund af flertalets
otvungna uttalanden. Vid omröstningen visade likväl
meningarna sig ändrade, och Molins enda utkast
erhöll öfvervägande majoritet. En vacker upprättelse
för detta tillbakasättande och ett nytt bevis på
det anseende Q. åtnjöt öfver hela Norden blef den
inbjudning han erhöll af komitén för Karl Johans
ryttarestod i Kristiania att deltaga i täflingen
för densamma, hvilken inbjudning utom Norge utgått
endast till Bissen, Molin och honom. Men innan några
vidare åtgöranden med anledning deraf förekommo,
hade Q. plötsligt bortryckts. Efter blott en timmes
illamående afled han i Stockholm d. 5 Mars 1867. –
Af hans många arbeten utom de ofvan omtalade må
ytterligare nämnas statyetter af Erik Segersäll,
Birger Jarl, Magnus Ladulås, Kristina Gyllenstierna,
Gustaf II Adolf, Karl X G ustaf, Karl XII (1848),
Linné, gruppen Martyrerna (1866, Nationalmuseum),
Fredrika Bremer (byst), basreliefmedaljongen
Valkyrior föra en fallen kämpe till Valhall
(konstnärens sista arbete) samt frånsidan till 13
medaljer. Åtskilliga af Q:s arbeten hafva flerfaldt
afbildats i gips och parian samt återgifvits i
litografier och träsnitt.
Q. blef den förste och en af de förnämste företrädarna
i Sverige af de tankar och åskådningar, hvilka den
moderna skulpturen söker förverkliga. Främst bland
hans konsts uppgifter står för honom den historiska
monumentalbilden, för hvilken också hans utvecklade
stilkänsla, framstående teknik och moderna riktning
gjorde honom synnerligt lämpad. Stoderna af Tegnér
och Engelbrekt erkännas också såsom mästerverk
i både uppfattning och utförande, hvaremot den
öfver Berzelius lider af en viss tyngd och brist på
karakter. Statyetterna visa i sin mån huru lifligt
konstnärens fantasi sysslade med de historiska
ämnena och redan tidigt sökte form för uppgifter,
hvilka först en senare tid fått se lösta, eller
som ännu vänta på en afgörande lösning. Mindre
alsterrik blef Q. i Fogelbergs fornnordiska riktning,
ehuru äfven i det slaget betydande arbeten af honom
förefinnas. Hans mästerstycke här är gruppen Loke
och Had, »full af den finaste och mest utpräglade
karakteristik i kroppar, hufvud och ställning»
samt förträffligt komponerad (se fig. i art.
Balder). Af porträtt fick han egentligen blott utföra ett,
nämligen Agardhs, som också utmärker sig genom storslagen och
kraftig karaktersteckning. Den klassiska myten har
verkat på Q:s konstnärskap endast under hans elevtid,
hvaremot han flitigt och med framgång egnade sig åt
allegoriska framställningar, i synnerhet i form af
basreliefer, en genre, der han med Thorwaldsen har
gemensamma behag, ädelhet och en fin formkänsla,
men saknar sin store föregångares naiva friskhet
och geniala ursprunglighet. Slutligen må ej
förbigås de genreartade, rent moderna element,
som tillhöra Q:s konstnärslynne, och på hvilka den
neapolitanske fiskaregossen utgör det mest anslående
och yppersta profvet. Man må beklaga, att detta verk
blef nästan det enda, som konstnären fick utföra
i marmor, det material, som kanske bäst egnade
sig för hans något veka, fina och mjukt stilfulla
skapelser; derför stannade också flere af hans
bästa arbeten vid blotta utkast. Åtskilliga
af dessa förvaras nu i Nationalmuseum.
-rn.
Qvarntull, afdrag å mald eller afgift, som den,
hvilken låter vid saluqvarn förmala spanmål,
får vidkännas såsom ersättning för förmalningen;
en konsumtionsskatt, som af Rikets ständer 1625
beviljades, sedan den tre år förut åtagna »lilla
tullen» och accisen visat sig otillräckliga. I
afseende på ordet i dess senare betydelse märkes,
att enligt riksdagsbeslutet d. 2 April 1625 skulle en
tull kronan tilläggas af all den säd eller spanmål,
som fördes till qvarn att malas. Såsom skäl för
denna skatts påläggande anfördes, att förut varande
skatter icke mycket ville förslå, äfven om de ökades,
eftersom de förnämsta stånden och rikaste i landet
med sina hjon, landbönder och folk derifrån voro
fria. Denna skatt, hvaruti alla stånden skulle i
jämlikt förhållande deltaga, bestämdes till att utgå
af hvarje tunna hafre eller blandkorn med 2 öre, af
korn eller malt 3 öre, af blandadt korn och råg 4 öre,
ärter eller bokhvete 6 öre, råg 8 öre och af hvete 12
öre. För dem, som malde säd på handqvarnar, bestämdes
afgiften för år efter uppgift om myckenheten och
slaget af den säd, som hvar och en om året ärnade
och förmådde att mala på handqvarn. Med hänsyn till
det underslef, som egde rum särskildt vid skattens
utgörande för den säd, som förmaldes på handqvarnar,
utbyttes småningom qvarntullen mot en personlig
skatt, de s. k. mantalspenningarna (se d. o.). Jfr
Femmarkshjelpen. H. L. R.
Qvarsebo (förut Kristine kapell), socken i
Östergötlands län, Östkinds härad. Areal 7,080
har. 777 innev. (1887). Q. utgör ett konsistorielt
pastorat af 3:dje kl., Strengnäs stift, Nyköpings
Vestra kontrakt.
Qvarstad, jur., ett slag af handräckning, som af
öfverexekutor meddelas till förmån vare sig för en
fordringsegare, hvars anspråk icke är till fullo
utredt, eller för den, som påstår bättre rätt till
visst gods. Genom qvarstad vinnes säkerhet derför
att gäldenären ej genom att förskingra sin egendom
må betaga fordringsegaren möjlighet att utbekomma
sin rätt, då hans anspråk hunnit pröfvas och
fastställas. Angående qvarstad gifvas stadganden i
7:de kap. Utsökningslagen. - Vid begäran om qvarstad hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
