Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pontoppidan. 3. Henrik P. - Pontormo, målare. Se Carrucci - Pontos (Lat. Pontus), Grek. mytol., ett af den grekiska gudalärans urtidsväsenden - Pontos (Lat. Pontus). 1. P. evxeinos (Lat. P. euxinus), ofta äfven endast Pontos, var den forntida benämningen för det nuvarande Svarta hafvet - Pontos. 2. Forntida namn på Mindre Asiens nordöstligaste, vid Svarta hafvet belägna landskap - Pontremoli, stad uti italienska prov. Massa e Carrara - Pontresina, by i schweiziska kantonen Grisons - Pont-Saint-Esprit, stad i franska depart. Gard - Pontus euxinus. Se Pontos 1 - Pontypool, stad i engelska grefksapet Monmouth - Pontypridd, stad i engelska grefskapet Glamorgan, Wales - Pony, plur. ponies, engelskt namn (af gaeliskt ursprung) på de små hästslag, som finnas i skotska höglanden och på Shetlands-öarna - Ponzaöarna, en i Tyrrhenska hafvet utanför Gaëtabukten belägen ögrupp - Poole, stad i engelska grefskapet Dorset - Poona. Se Puna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefnads- och tänkesätt, men med en ytterlig naturalism
och en så pessimistisk uppfattning af allmogens
sedliga ståndpunkt, att han väckt förargelse och
harm: Stækkede vinger (1881), Sandinge menighed
och Landsbybilleder (1883; »Från landsbygden»,
1885), Ung elskov (1885), Spögelser (1888) m. fl.
E. Ebg.
Pontormo, målare. Se Carrucci.
Pontos (Lat. Pontus), Grek. mytol., ett af den
grekiska gudalärans urtidsväsenden, representerande
det oändliga verldshafvet, var enligt Hesiodos en son
af Gaia (jorden), hvilken sedan blef hans maka och åt
honom födde sönerna Nerevs, Thavmas och Forkys samt
döttrarna Keto och Evrybia, alla hafsgudomligheter
och representerande olika sidor af hafvets väsende.
A. M. A.
Pontos (Lat. Pontus). 1. P. evxeinos
(Lat. P. euxinus), ofta äfven endast Pontos, var
den forntida benämningen för det nuvarande Svarta
hafvet. Ursprungligen skall det hafva hetat axeinos
(d. v. s. det ogästvänliga) med anledning af de vilda
och rofgiriga folkslag, som bodde kring dess kuster,
men sedan det genom grekiska koloniers anläggning
vid kusterna öppnats för samfärdseln, utbyttes detta
tillnamn mot evxeinos (d. v. s. det gästvänliga). –
2. Forntida namn på Mindre Asiens nordöstligaste,
vid Svarta hafvet (P. evxeinos) belägna landskap,
hvilket begränsades i v. af Paflagonien och Galatien,
i s. af Kappadocien, i ö. af Armenien och Kolchis. Det
betecknas stundom såsom en del af Kappadocien och
heter då »Kappadocien vid P.». Östra och södra
delarna fyllas af vidt förgrenade bergskedjor,
men kuststräckan utmed Svarta hafvet och hela
den vestra delen äro ett jämförelsevis öppet och
synnerligen bördigt land. Landets hufvudfloder voro
Halys (nu Kisil-Irmak) på gränsen mot Paflagonien
och Iris (nu Jesjil-Irmak) med dess biflod Lykos
(nu Germily). Vid Iris lågo hufvudstaden Amaseia och
längre mot s. Komana Pontika (nu Gymenek) samt utmed
kusten åtskilliga af nybyggare från Miletos och
Sinope grundlagda städer, bland hvilka de förnämsta
voro Amisos (nu Samsun), Polemonion (nu Bulemon),
två med namnet Kerasus, af hvilka den vestligare
sedermera hette Farnakeia (nu Kerasonde), Trapezus
(nu Trabezon). De i P. boende folken (mosynoiker,
tibarener, chalyber m. fl.) styrdes i äldre tider af
furstar, hvilka stodo i ett slags vasallförhållande
till Persien, till dess det år 363 f. Kr. lyckades
den persiske satrapen Ariobarzanes att der stifta ett
oberoende rike. Detta pontiska rike utvidgades af
hans efterträdare, af hvilka de fleste buro namnet
Mithradates l. Mithridates, och vann sin största
utsträckning under Mithradates VI med tillnamnet
den store (se Mithradates). Efter dennes besegrande
förenade Pompejus (65 f. Kr.) den del af P., som låg
v. om floden Iris, med den romerska provinsen Bitynien
och utskiftade det öfriga bland asiatiska furstar. Åt
Polemon, en afkomling af Mithradates den store,
skänkte sedermera Antonius (37 f. Kr.) den mellersta
delen af P., hvilken med anledning deraf fick och
länge behöll namnet P. Polemoniakos. Dertill
lades ytterligare Lill-Armenien och slutligen det
Bosporanska riket (14 f. Kr.). Hans son, den svage
Polemon II, måste åter afträda dessa besittningar.
A. M. A.
Pontremoll, stad uti italienska prov. Massa e
Carrara, vid floden Magra och jernvägen mellan Parma
och Spezia. Omkr. 4,000 innev.
Pontresina, by i schweiziska kantonen Grisons,
i öfre Engadindalen, vid foten af Piz Languard och
vägen öfver Berninapasset, 1,802 m. öfver hafvet.
Pont-Saint-Esprit [pång sängt espri], stad i
franska depart. Gard, på högra sidan af Rhône,
öfver hvilken der går en 918 m. lång stenbro, och
vid Paris–Lyon–Medelhafs-banan. Omkr. 4,000 innev.
Pontus euxinus. Se Pontos 1.
Pontypool [på’ntipoul, stad i engelska
grefskapet Monmouth, mellan floden Avon Lwyd
och Monmouthshire-kanalen samt vid Great Western
railway. 5,244 innev. (1881). Jernverk.
Pontypridd [på’nti-], stad i engelska
grefskapet Glamorgan, Wales, vid floden Taff och
Glamorganshire-kanalen, 19 km. n. v. om
Cardiff och 19 km. s. om Merthyr Tydfil. 12,317
innev. (1881). Jerngjuterier, ankarsmedjor etc.
Pony [på’ni], plur. ponies [på’nis], engelskt
namn (af gaeliskt ursprung) på de små hästslag, som
finnas i skotska höglanden och på Shetlands-öarna
samt motsvaras af de små hästar, som i Sverige
benämnas »ölänningar». De hafva erhållit sin
lilla kroppsbyggnad derigenom att de under många
slägtled åtnjutit en knapp föda och varit utsatta
för vanvård. Goda ponies finnas, utom å redan nämnda
orter, äfven på Gotland, Öland och Corsica.
Ponzaöarna, en i Tyrrhenska hafvet utanför Gaëtabukten
belägen ögrupp, af de gamle kallad Pontiae insulae
och derför, eller emedan den ligger i närheten
af Pontinska träsken, nu äfven benämnd Pontinska
öarna. De äro af vulkaniskt ursprung, nästan endast
nakna klippor, som på grund af sin porösa substans
äro utsatta för hafvets förstörande inverkan, och
endast till en mindre del odlade. Största ön är
Ponza (Lat. Pontia), 6 km. lång, men endast 500
m. bred, hvilken jämte den sydligare Ventotene
(Lat. Pandataria) under romerska kejsaretiden var en
förvisningsort, dit äfven medlemmar af det kejserliga
huset skickades. Öfriga större öar äro Palmarola
(Lat. Palmaria) och Zannone (Lat. Sinonia). Öarna
höra till prov. Caserta (Ventotene till Napoli)
och hade 1881 3,779 innev.
Poole [poul], stad i engelska grefskapet Dorset, vid
en vik af Kanalen, som bildar en utmärkt hamn. 12,310
innev. (1881). Liflig handel med de britiska
kolonierna och Förenta staterna. Betydande kusthandel,
i synnerhet med spanmål, som afsättes på London, och
Purbeck-lera, som levereras till lergodsfabrikerna
i Staffordshire. Stor tillverkning af fisknät och
segelduk, lergods, maskiner och landtbruksredskap.
Poona. Se Puna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
