Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kantemir. 1. Dimitrij K. - Kantemir. 2. Antioch Dmitrievitj K. - Kantilj, guld- eller silfvertråd, tätt korkskrufformigt vriden till ett ytterst fint, tänjbart rör - Kantin, flaskfoder - Kantkrum, skeppsb. Ett krumtimmer säges hafva kantkrum, då dess kanter äro dubbelböjda kroklinier - Kant-Laplaces hypotes, den af Immanuel Kant redan 1755 till sina grunddrag uppställda och af franske astronomen Laplace år 1796 fullständigade, ännu gällande hypotesen rörande solsystemets, således också jordens, uppkomst - Kantlinie. Se Kant - Kantnål, zool., benämning på ett par till fam. Syngnathidæ hörande fiskar af tofsgälarnas ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
persiska och turkiska språken, medföljde 1722 Peter på
tåget till Persien samt tryckte under färden utför
Volga Peters proklamationer på nämnda språk. Hans
andra gemål, furstinnan Trubetskij, var uppfostrad i
Sverige. K. dog 1723. Han författade en Historia de
ortu et defectione imperii turcici. – 2. Antioch
Dmitrievitj K., rysk författare och diplomat, den
föregåendes son, föddes i Moldau 1708, men kom redan
vid 3 års ålder med sin fader till Ryssland. Hans och
syskonens första uppfostran leddes hufvudsakligen
af modern, en grekinna af Kantakuzenernas slägt,
och han förvärfvade sig en på den tiden i Ryssland
ovanlig bildning. K. är Rysslands förste vittre
profanförfattare af någon betydenhet. Han skref nio
satirer, med Horatius och Boileau till föredömen. De
fem första af dessa, skrifna i Ryssland, äro
hufvudsakligen riktade mot det gammalryska partiet
samt teckna icke blott typer ur detta, utan äfven
tämligen igenkänligt framstående personer inom
detsamma. Partiet hade så vetat ställa till, att
Dimitrij K:s stora förmögenhet odelad tillföll den
äldre sonen, Konstantin, furst Golitsyns måg, så att
Antioch, då officer vid preobrasjenska regementet,
och de öfriga syskonen stodo utblottade. Genom
kejsarinnan Annas tronbestigning ändrades emellertid
ställningen. Antioch K. var den, som uppsatte
moskva-adelns petion om att kejsarinnan skulle
bryta den henne af några ryske magnater afpressade
förbindelsen att inskränka enväldet; någon del af
förmögenheten lemnades åt K., som 1730 utnämndes,
22 år gammal, till rysk minister i London. 1738
förflyttades han till Paris. Ryssland återsåg
han aldrig. Ehuru hans diplomatiska befattning
tog största delen af hans dag och under dåvarande
förhållanden var förenad med många svårigheter
och obehag, fick han dock tid att fortsätta sina
matematiska studier (hvilka han redan tidigt börjat
i Petersburg under Bernoullis ledning) och att läsa
sina greker och romare. Han öfversatte Anakreon
och Justinus, Montesquieus "Lettres persanes",
Fontenelle, Algarotti m. fl. Han dog 1744. Satirerna,
som blott cirkulerat i handskrift, hade han året
förut samlat för utgifning, men de trycktes först
1762. För nutida läsare äro de föga njutbara, ej
minst derför att K., utan att sluta sig till
Trediakovskis metriska reform, fortfarande byggde
sin vers hufvudsakligen efter stafvelsen med blott
föga hänsyn till accenten. K:s samlade arbeten,
jämte lefnadsteckning, äro utgifna af Stoiunin.
2. Lll.
Kantilj (Fr. cannetille), guld- eller
silfvertråd, tätt korkskrufformigt vriden till
ett ytterst fint, tänjbart rör. Kantiljer nyttjas
inom gulddrageriet till brodering af uniformer; ett
slags gröfre kantiljer användas till epålett-fransar
(bullioner). Snörmakare benämna äfven allahanda ganser
och finare (knypplade eller drejade) snören af silke
o. s. v. kantiljer.
Kantin (Fr. cantine), flaskfoder; äfven en
för fältbruk och resor afsedd låda, inrymmande
såväl kökspersedlar och bordsservis som mat- och
dricksvaror. O. A. B.
Kantkrum, skeppsb. Ett krumtimmer säges
hafva kantkrum, då dess kanter äro dubbelböjda
kroklinier, d. v. s. då de hafva bukt både
i horisontal och vertikal riktning. En planka
eller en bräda säges hafva kantkrum, då dess båda
motstående smala sidor, eller "kanter", såsom dessa
ytor i dagligt tal benämnas, äro buktiga ytor.
J. G. B.
Kant-Laplaces hypotes (äfven endast Laplaces
hypotes), den af Immanuel Kant redan 1755 till sina
grunddrag uppställda och af franske astronomen
Laplace år 1796 fullständigade, ännu gällande
hypotesen rörande solsystemets, således också jordens,
uppkomst. Enligt denna hypotes skulle ur en i början
formlös, ytterst förtunnad och starkt upphettad,
omätligt stor gasmassa (en nebulösa eller ett
kosmiskt moln) hafva, till följd af afsvalning och
rotation, uppstått hela vårt planetsystem med sin
centralsol, alla sina i samma riktning och ungefär
samma plan kretsande planeter, dessas drabanter,
Saturnus’ ringar o. s. v. (se Jorden, sp. 1332). –
För redogörelser rörande denna hypotes se äfven
D. G. Lindhagen, "Astronomiens grunder" (1861),
E. Erdmann, "Populär geologi" (1874 och 1876) och
A. E. Nordenskiöld, "Om den geologiska betydelsen
af kosmiska ämnens nedfallande till jordytan,
särskildt med afseende på den kant-laplaceska
teorien" i "Studier och forskningar" etc. (1883).
E. E.
Kantlinie. Se Kant.
Kantnål, zool., benämning på ett par till
fam. Syngnathidae hörande fiskar af tofsgälarnas
ordning. Den ena, Stora kantnålen (Syngnathus
acus L.), har, åtminstone i sitt utvuxna tillstånd,
sällan anträffats vid Sveriges kuster, men förekommer
deremot tämligen allmänt vid norska kusten äfvensom
vid Englands och Frankrikes kuster samt har för öfrigt
ganska vidsträckt utbredning och går söderut ända till
Goda-Hoppsudden. Yngre individer, hvilka af Nilsson
m. fl. betraktas såsom en egen art (S. rostellatus),
anträffas ganska allmänt vid vestra kusten ända ned
till Kullen. – Den andra i Sverige förekommande
arten, Lilla kantnålen (Siphonostoma typhle L.),
är allmän såväl vid vestkusten som i Östersjön samt
vid öfriga europeiska kuster. Slägtet Syngnathus,
af hvilket några och 50 arter äro kända, skiljer
sig från Siphonostoma, som räknar blott två arter,
hufvudsakligen derigenom att sistnämnda slägte har
skulderringen rörlig, hvilket deremot icke är fallet
hos Syngnathus. Nosen är hos sistnämnda slägte mera
smal och mindre hoptryckt från sidorna, pannan försedd
med en tydlig sänkning framom ögonen. För öfrigt
likna de hvarandra ganska mycket till kroppsform och
lefnadssätt. Samtliga hithörande fiskar lefva bland
algvegetationen nära stränderna; de simma tämligen
dåligt och kunna derför af strömmarna drifvas ut
långt från land. Simningen sker genom en vibrerande
rörelse hos ryggfenan. Deras fortplantning, som
först närmare iakttogs af den svenske fiskkännaren
C. U. Ekström, visar den egendomligheten att honan
afsätter rommen uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
