Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalem l. den heliga staden, Palestinas hufvudstad och jordens märkligaste stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeln af ett antal fristående rum, oregelmässigt
och i olika nivå grupperade kring gården med dess
cistern. Hvart rum har kupolformigt tak och mellan
de särskilda rummen löpa gångar och trappor ute i
det fria. I rummens väggar äro nischer, hvilka tjena
till skåp. Glasfönster äro icke allmänna och kaminer
sällsynta; under vintern (Dec.-Febr.) värmas rummen
med glödande kol i stora kopparfat (mánkal). Den
kallaste månaden är Jan., med en medeltemperatur af
8,5° C. Årets medeltemperatur är 17,5°, men frost och
snö äro icke alltför sällsynta. J:s äldsta byggnad,
den enda qvarstående från Kristi tid, är det gamla
Hippikus-fästet, som nu utgör ett af de fem torn,
af hvilka den vid Jafa-porten belägna och med en graf
omgifna s. k. Davids borg (El-kálaa, "citadellet")
består. Men det största intresset fäster sig vid
Heliga grafvens kyrka och Haram-esj-sjerif.
Att den nu midt i det kristna qvarteret belägna
plats, der Heliga grafvens kyrka står, verkligen
är det forna Golgata (se d. o.) är, såsom ofvan
antyddes, högst osannolikt. Vi hafva intet intyg
om att under kristendomens första århundraden
grafplatsen varit föremål för någon särskild vördnad
eller ens till sitt läge bekant. Tvärtom visa de
med en mängd under utsmyckade berättelserna om de
heliga orternas återfinnande under Konstantin, att
alldeles ingen lefvande tradition hade bibehållit
sig inom J. om dessas läge. Emellertid invigdes
redan 336 på det ställe, som antogs vara Golgata,
en praktfull kyrka. Under stadens vexlande öden
blef denna flere gånger, delvis eller helt och
hållet, förstörd, åter uppbyggd och tillbyggd;
den i början af 12:te årh. af korsfararna uppförda
kyrkan qvarstod med alla senare tillbyggnader ända
till 1808, då den till största delen nedbrann. 1810
började man åter uppföra det hela efter ritningar af
Komnenos Kalfa, på ett sådant sätt, att man ännu i
de moderna byggnaderna kan se många spår af den gamla
korsfararekyrkan. Heliga grafvens kyrka ligger så tätt
kringbyggd, att den från tre sidor är alldeles osynlig
och utifrån oåtkomlig. Blott från en liten öppen plats
på södra sidan kan man erhålla en utsigt öfver dess
icke synnerligen anslående hufvudfasad. Utom flere
med kyrkan sammanbyggda kloster och smärre kapell
består denna af tre delar. Hufvudbyggnaden, som till
stor del sammanfaller med den gamla korsfararekyrkan,
utgöres af ett rektangelformigt midtparti, hvars
kortsidor i ö. och v. ersatts af halfcirkelformiga
apsider. Dertill sluter sig i n. med gemensam
långsida en rektangelformig byggnad, som
innehåller Epifania-kapellet och den s. k. latinska
sakristian, och i ö., förmedelst en trappa genom
östra apsidväggen, det betydligt lägre liggande,
stora, qvadratiska Helena-kapellet, uppkalladt efter
Konstantin den stores moder, Helena. Då man inträder
genom den nyss nämnda södra portalen, befinner man sig
i ett af korsfararekyrkans sidoskepp, der turkiska
soldater ständigt äro posterade. Midt framför sig
har man det s. k. Katholikon, det grekiska,
af guld lysande, rektangelformiga kapellet, som bildar
hufvudbyggnadens centrum. Till höger ansluter sig
Katholikons halfrunda kor, som med sin der bakom
löpande korgång och de i denna anbragta små kapellen
fyller den östra apsiden. Till venster om Katholikon
befinner sig den stora cirkelrunda, af 18 kolonner
omslutna graf-rotundan, hvars ena hälft fyller
hela vestra apsiden. I midten af denna rotunda, som
täckes af en storartad kupol, står Heliga grafven,
en föga imponerande byggnad af 8 m. längd och 5 1/2
m. bredd. Den består först af "Englakapellet", der den
från Jesu graf bortvältrade stenen förvaras, och sedan
af det lägre liggande "grafkapellet", ett litet, lågt,
helt och hållet med marmor klädt rum (2 m. långt, 1,8
m. bredt), der Jesu grafsten (af marmor!) nyttjas som
altare vid den der dagligen hållna mässan. Inom Heliga
grafvens kyrka äro vidare att märka de små kapell, som
hafva sina namn efter de antagna särskilda stationerna
på Kristi väg till Golgata. Man räknar 14 sådana
stationer, af hvilka de 5 sista: "försmädandet",
"gisslandet", "klädningsfördelandet", "korsresandet"
och "fastnaglingen", ligga inom kyrkan, och de 9
första på vägen från Pilatus’ palats till Golgata,
eller den s. k. Via dolorosa, såsom ännu i dag
den gata kallas, hvilken n. om Grafkyrkan går åt
ö. bort till Stefans-porten. Eganderätten till denna
kyrka är af den mest invecklade art. Icke blott de
många särskilda kapellen och hufvuddelarna, utan
äfven hvarje liten plats, vid hvilken en legend
är fäst, hvar och en af de tallösa lamporna och
ljusstakarna kring de särskilda heliga platserna
eges af en viss af de här representerade fyra kristna
religionsbekännelserna: latiner (romersk-katolska),
greker l. ortodoxa, armenier och kopter. Detta gifver
anledning till ständiga tvister och strider, i hvilka
de vid de stora festerna och särskildt vid påsken
tillströmmande pilgrimsskarorna ofta deltaga. Mer
än en gång har kyrkan fläckats af deras blod och
muhammedanska soldater måst träda emellan för att
hämma de kristnes kif på fridsfurstens graf, ja
stridigheter om de heliga orterna voro en medverkande
orsak till Krim-kriget (1853-56).
Haram-esj-sjerif ("den ädla oantastliga"; se
Harem 1) heter numera den ofvannämnda, på alla
sidor af murar omgifna platån i sydöstra J., som en
gång uppbar templet, fästet Baris, Antoniaborgen
och Salomos palats. De vestra och norra murarna
äro genom byggnader osynliga från stadssidan; och
fram till Haram kommer man blott genom de gator,
som leda upp till dess 11 portar (8 på vestra,
3 på norra sidan), af hvilka den förnämsta är den
ofvannämnda "Kedje-porten" (Bab-es-silsele). Utanför
södra och östra murarna har man blott de delvis till
muhammedanska grafplatser använda branta sluttningarna
mot Hinnom- och Kidron-dalarna, hvarför äfven alla
portar på dessa sidor äro tillmurade. På denna terrass
reser sig nu, utom flere mindre byggningar, två stora
moskéer af stort arkeologiskt och arkitektoniskt
intresse. El-Aksa-moskén, som ansluter sig till
södra muren, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
