Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jayadeva, fornindisk skald - Jazygien, förr ett sjelfständigt distrikt i Ungern - Jeaffreson, John Cordy - Jean Charlier. Se Gerson - Jean Jacques I, kejsare af Haïti. Se Dessalines - Jeanne d'Albret. Se Johanna, drottning af Navarra - Jeanne d'Arc l. J. Darc, kallad Orleanska jungfrun, fransk hjeltinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Sången om Govinda, d. v. s. Krishna: öfvers. till
tyskan af Fr. Rückert, 1837), som skildrar guden
Krishnas lif som herde bland herdinnorna. Denna
kärleksdikt, som påminner om "Höga visan", har
likt denna rönt det ödet att blifva tolkad såsom en
mystisk-teologisk allegori. J. författade äfven det
retoriska verket Chandraloka.
Jazygien (Magyar. Jaszság), förr ett själfständigt
distrikt i Ungern, v. om Teis, numera förenadt med
det 1876 bildade komitatet Jasz-Nagy-Kun-Szolnok. Det
bebos af jazygerna, hvilka enligt inhemska krönikor
skola hafva erhållit detta område under Bela
IV:s regering (1235-70), hvaremot latinska
historieskrifvare berätta, att i början af
2:dra årh. en skara jazyger, kallade metanastae
(omflyttade), blifvit förflyttade till den del af
Dacien (nuv. Ungern), som nu kallas J. Jazygerna äro
sannolikt ett blandfolk, närmast beslägtadt med
kumanerna, och hafva liksom desse för länge sedan
antagit det magyariska språket. Deras antal beräknas
till 60,000.
Jeaffreson [djäfförsön], John Cordy, engelsk
skriftställare, f. 1831, blef 1859 advokat i
London. J. har sedan 1854 författat en mängd romaner
och kulturhistoriska monografier, bland hvilka må
nämnas Olive Blake’s good work (1862), Sir Everard’s
daughter (1863), Not dead yet (1864) samt A book
about doctors (1860), A book about lawyers (1866)
och A book about the clergy (1870). J. har äfven
författat en mycket ansedd skildring af Stephenson,
Life of Robert Stephenson (1864).
Jean Charlier [sjang sjarlie]. Se Gerson.
Jean Jacques I [sjang-sjack], kejsare af Haiti. Se
Dessalines.
Jeanne d’Albret [sjann-dalbrä]. Se Johanna, drottning
af Navarra.
Jeanne d’Arc l. J. Darc [sjann dark], kallad Orleanska
jungfrun (Fr. La Pucelle d’Orleans), fransk hjeltinna,
föddes omkr. 1412 af fattigt bondfolk i byn Domremy
i Champagne, nära gränsen till Lothringen. Vid 13
års ålder började hon se himmelska syner och höra
öfverjordiska röster, hälst när klockorna ringde
till bön, eller när hon lyssnade till vindens
sus i skogen. Ärkeängeln Mikael samt den heliga
Katarina och den heliga Margareta uppenbarade sig för
henne. De talade vid henne om det stora medlidande,
som Frankrikes elände borde ingifva (Frankrike var
vid den tiden skådeplats för ett förhärjande krig
med engelsmännen), samt om hennes pligt att skynda
till dess räddning. Hon företog snart ingenting
af vigt, som ej blifvit henne anbefaldt genom dessa
uppenbarelser, om hvilkas verklighet hon var förvissad
och från hvilka hon hemtade en nästan öfvermensklig
kraft. Så kom i början af 1429 underrättelsen att
engelsmännen, hvilka redan eröfrat Paris och norra
Frankrike, med fruktansvärd makt belägrade Orléans,
den förnämsta af de städer, som ännu lydde Frankrikes
rättmätige konung, Karl VII. De himmelska röster, som
redan länge uppmanat J. att skynda till Frankrikes
räddning, lemnade henne nu ingen ro. Lydande deras
befallningar begaf hon sig
till den några mil från Domremy belägna staden
Vaucouleurs, hvars slottshöfding, Robert
de Baudricourt, slutligen gaf vika för hennes
enträgna böner samt lät henne, iklädd karldrägt och
åtföljd af sex väpnade män, afresa till Chinon,
der Karl VII höll sitt hof. Den 9 Mars 1429 fick
J. första gången företräde hos konungen, hvilken hon,
utan att förut hafva sett honom, genast igenkände
och till hvilken hon sade: "Ädle dauphin! himlarnas
konung förkunnar Er genom mig, att Ni skall krönas i
staden Reims". Karl VII visade sig från denna stund
öfvertygad om sanningen af J:s uppenbarelser. Men
först underkastades hon en pröfning af universitetets
i Poitiers professorer, till hvilka hon sade: "Fören
mig till Orléans med så få soldater som hälst,
och jag skall göra underverk." Hennes hänförelse
ryckte alla med sig. Professorerna afgåfvo ett
utlåtande, som innehöll, att konungen ej borde draga
i betänkande att mottaga den hjelp, som så enträget
erbjöds. Från Poitiers begaf sig J. till Tours,
der hon under förberedelserna för tåget till Orléans
lät förfärdiga ett standar, som sedan följde henne i
alla strider. Den 29 April 1429 höll hon sitt intåg
i det belägrade Orléans, och d. 4 Maj skred man till
anfall mot Saint Loup, ett af de starka fästningsverk
(s. k. bastiljer), som engelsmännen uppfört rundt
omkring Orléans. J. deltog icke i detta utfall,
utan qvarstannade villrådig i staden. På aftonen
lade hon sig att sofva, men väcktes plötsligen af
sina himmelska röster, iklädde sig sin rustning,
grep sina vapen och sitt standar, kastade sig på
en häst och red i fyrsprång till bastiljen Saint
Loup. Fransmännen, som efter en misslyckad stormning
voro stadda på återtåg, utstötte vid åsynen af henne
jubelrop och störtade med den underbara flickan i
spetsen ännu en gång mot bastiljen. Anfallet var
oemotståndligt, och efter en ursinnig strid var
Saint Loup i fransmännens våld, sedan den engelska
besättningen blifvit nedhuggen nästan till sista
man. Den 6 Maj togs ännu en bastilj, och kl. sex
på morgonen den 7 Maj började fransmännen anfallen
mot Les Tourelles, den starkaste af de engelska
bastiljerna. Fransmännen stormade gång på gång,
men förgäfves. Då fattade J. sjelf en stormstege,
ställde den mot muren och sprang raskt uppför,
men plötsligen såg man henne, träffad af en pil,
vackla och derefter falla ned i löpgrafven. Hennes
följeslagare buro henne ur stridsvimlet. J., som i
början gråtit och jämrat sig, drog nu sjelf leende ut
pilen. Sedan hon blifvit förbunden och tillbragt en
stund under bön, steg hon åter till häst och skyndade
tillbaka till stridsskådeplatsen, der efter 13 timmars
strid fransmännens anförare, grefven af Dunois
("Bastarden af Orléans"), just låtit blåsa till
reträtt. Men J. gaf genast befallning om stormningens
förnyande och störtade med sitt standar i handen fram
mot bastiljen. Hennes åsyn injagade en vidskeplig
skrämsel hos de uttröttade engelske soldaterna, som
för ett par timmar sedan sett henne halfdöd bäras
bort och nu trodde hennes återuppståndelse vara ett
verk af satan. Les Tourelles togs med storm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
