Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jamaica - Jamaicin - Jamb - Jambografer - Jamburg (Jama l. Jamagorod) - James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordom, äro ännu ganska tryckande. Bland
utförselprodukter träffas hårdast socker, kaffe, rom
och timmer. Mynt, mått och vigt äro de engelska. Sam
färdsmedlen äro ganska goda; landsvägarna äro väl
hållna, och en 40 km. lång jernväg förenar Kingston
med Spanishtown. Telegrafkablar gå till Cuba, Puerto
Rico och Colon. Hufvudstad är Kingston.
J. upptäcktes i Maj 1494 af Columbus, hvilken
kallade ön Santiago, och togs 1509 i besittning
af spaniorerna. De ursprunglige innevånarna gingo
snart under. Ståthållareskapet tilldelades 1545
Columbus’ ättlingar och, sedan desse utdött, huset
Braganza. Redan 1655 eröfrades ön af engelsmännen
(under Penn och Venables) och afträddes till dem
formligen 1670. Från denna tid blef J. hufvudsätet
för britiska väldet i Vestindien och erhöll
stark tillförsel af negerslafvar: åren 1700-1786
omkr. 600,000. Desse blefvo orsaken till många
uppror och strider, hvilka slutade först 1795. År
1807 upphörde neger-importen, och 1838 förklarades
alla svarta för fria mot en ersättning åt deras
egare af 350 kr. för hvarje slaf. Den derigenom
framkallade omstörtningen af alla ekonomiska och
sociala förhållanden bragte ön i djupt förfall, ur
hvilket den ännu icke arbetat sig upp. Ett blodigt
uppror utbröt 1865, hvarvid en mängd negrer tillsatte
lifvet. En bättre tid synes hafva randats genom
införandet af en ny författning, 1866. S. A. L.
Jamaicin, kem., en alkaloid ur Geoffroyabark (se
d. o.) från Jamaica, till sammansättningen identisk
med berberin (se d. o.). O. T. S.
Jamb (Grek. iambos), metr., versfot, bestående af en
kort (obetonad) och en lång (betonad) stafvelse
([metr. tecken]). Äfven verser, sammansatta af dylika versfötter,
eller skaldestycken, författade på sådana versmått,
benämnas ofta jamber. Det i den forngrekiska
poesien mest begagnade och tillika äldsta jambiska
versmåttet är sammansatt af sex jamber och kallas
med anledning deraf dels senar (af Lat. sex, sex),
dels trimeter (af Grek. treis, tre, och metron,
mått), det senare emedan jamberna bruka afdelas
och mätas efter dubbelfötter l. dipodier
([metr. tecken]). Den dipodiska indelningen framträder äfven i
versens byggnad, så till vida som den första, tredje
och femte jambens korta stafvelse kan ersättas af
en lång, enligt schemat
[metr. tecken]
Ytterligare omvexling i versens bildning uppkommer
derigenom att hvar och en bland de ursprungligen
långa stafvelserna, utom den sista, kan upplösas
eller utbytas mot två korta ([metr. tecken]), äfvensom en
anapäst ([metr. tecken]) under vissa förhållanden kan inträda
i stället för en jamb. En genom ordslut åstadkommen
takthvila l. cesur (se d. o.) anbringas i de flesta
fall antingen i tredje eller fjerde foten. Den
jambiska trimetern, hvars uppfinning tillskrifves
den omkr. 700 f. Kr. lefvande skalden Archilochos,
nyttjades först i ett eget slag af satiriska dikter,
hvilkas författare med anledning deraf kallades
jambografer (se d. o.). Den upptogs derefter af
grekernas dramatiska poesi, der den är det för
dialogen nästan uteslutande begagnade
versmåttet. Från grekernas drama öfvergick den till
romarna, hvilka dock, särdeles under äldre tider, i
versens bildning tilläto sig långt större friheter än
de grekiska mönstren. Bland nyare jambiska versmått
äro i synnerhet att märka den under den akademiskt
franska smakriktningens tidehvarf nästan enväldigt
herskande alexandrinen (se d. o.), hvilken skiljer
sig från trimetern hufvudsakligen genom den efter
tredje jamben strängt iakttagna cesuren, samt den i
det moderna dramat allmänt begagnade och vanligen med
stor frihet behandlade femfotade jambiska versen,
hvilken såsom orimmad äfven brukar kallas "blankvers".
A. M. A.
Jambografer (Grek. iambografoi) kallas inom den
forngrekiska literaturen en egen klass af skalder,
som på jambiskt versmått (se Jamb) författade
dikter af satiriskt innehåll, hvilka dels såsom
bittra och hatfulla smädeskrifter angrepo vissa
namngifna personer, dels i allmänhet riktade sig mot
samtidens lyten och dårskaper. Såsom uppfinnare af
den jambiska diktarten, hvilken ungefär samtidigt med
elegien frigjorde sig från den förut allena rådande
episka skaldekonstens form, prisas Archilochos
från Paros (omkr. 700 f. Kr.). Bland hans närmaste
efterföljare märkas Simonides från Amorgos (i 7:de
årh.), Hipponax från Efesos (omkr. 540), hvilken
i parodiskt syfte utbildade en afart af jambisk
trimeter (s. k. choliamber eller "haltande jamber"),
Ananios m. fl. Äfven Solon författade jambiska dikter,
hvilka dock i öfverensstämmelse med hans fredälskande
lynne synas hafva varit afsedda mera till försvar
än angrepp. Till den senare literaturperiodens
jambografer höra Aischrion, Foinix, Parmenon, Babrios
m. fl. Den jambiska diktarten bildar i viss mening en
öfvergång och förberedelse till den grekiska lyriken;
och till den rika metriska formbildning, som utmärker
denna senare, göres början redan af jambograferna,
så till vida som desse icke blott använda jambiska
verser af olika omfång och byggnad, utan äfven ofta
sammansätta dessa med andra versslag, företrädesvis
daktyliska. Af jambografernas dikter finnes ett
betydligt antal större och mindre fragment. De äro
utgifna af Bergk i samlingen "Poetae lyrici graeci"
(1866). Bland romerske skalder hafva Catullus,
Horatius (i epoderna), Martialis m. fl. idkat denna
diktart. A. M. A.
Jamburg (fordom Jama 1. Jamagorod), kretsstad i ryska
guvern. S:t Petersburg, är beläget vid Ljuga samt
har omkr. 9,000 innev. Flere fabriker. J. var i äldre
tider en vigtig fästning. Det eröfrades 1581 af Pontus
de la Gardie, men återtogs 1590 af ryssarna. Är 1612
föll J. åter i svenskarnas händer, och genom freden
i Stolbova, 1617, afträddes fästet jämte det öfriga
Ingermanland till Sverige. Efter freden i Kardis,
1661, raserades J:s förborg, och blott den inre borgen
fick qvarstå. Sedan tsar Peter 1703 eröfrat staden,
förändrades dess namn från Jama till J. 1783 blef
J. kretsstad.
James [djäms], engelska formen för namnet Jakob. Den
judiske patriarken heter dock äfven på Eng. Jacob
[djäkob].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
