Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Fredrik Edvard Stuart (Jakob III af Storbritannien), pretendenten, Chevalier de S:t George - Jakob, Ludwig Heinrich von - Jakobæa - Jakob af Jüterbogk - Jakob af Mies (Jacobellus) - Jakob an der Birs, S:t - Jakob Erlandssön - Jakob Evangelisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Annas plötsliga död (1714) och J:s vägran att afsvärja
sin katolska tro omintetgjorde tories’ plan att
omstörta den hannoveranska tronföljden. Väl sökte en
del af J:s anhängare, med grefven af Mar i spetsen,
med härsmakt genomdrifva J:s uppsättande på tronen
(1715), och sjelf infann sig J. i Skotland (1716),
men de engelska vapnen kufvade inom kort upproret,
åt hvilket kardinal Alberoni sökte bereda framgång
genom att egga Karl XII till en landstigning i
Skotland. "Pretendenten" måste fly. Han framlefde
sina återstående dagar, i bekymmersamma ekonomiska
omständigheter och med aftagande anseende,
hufvudsakligen uti Italien, der han afled d. 12
Jan. 1766. J. var sedan 1719 förmäld med Klementina af
Polen, Johan Sobieskis dotter, samt efterlemnade två
söner, "pretendenten" Karl Edvard och kardinal Henrik.
Jakob, Ludwig Heinrich von, tysk universitetslärare,
filosofisk och statsvetenskaplig författare,
f. 1759, blef 1791 ordin. professor i filosofi i
Halle. Han gjorde sig vid denna tid känd som en
nitisk anhängare af Kant, hvilken han i en mängd
arbeten dels uppenbarligen plagierade, dels sökte
framställa i en för den stora allmänheten fattligare
form. Från år 1800 behandlade hans skriftställarskap,
liksom hans föreläsningar, nästan uteslutande
nationalekonomiska ämnen. Sedan universitetet i
Halle 1806 blifvit upphäfdt genom Napoleon I:s
maktspråk, mottog han 1807 en statsvetenskaplig
lärostol vid universitetet i Charkov. 1809 kallades
J. till Petersburg, der han under några år deltog
i behandlingen af finansärenden och i utarbetandet
af förslag till ny kriminallag. 1816 återvände han
till det återupprättade universitetet i Halle såsom
professor i statsvetenskaperna. Död 1827. Bland J:s
arbeten märkas: Grundriss der allgemeinen logik und
metaphysik (1788; 4:de uppl. 1800), Grundriss der
erfahrungsseelenlehre (1791; 4:de uppl. 1810),
Antimacchiavell (1794; 2:dra uppl. 1796),
Grundsätze der nationalökonomie (1805; 3:dje
uppl. 1825). Grundsätze der polizeigesetzgebung
und polizeianstalten (1809; 2:dra uppl. 1837),
Entwurf eines criminalgesetzbuches für das
russische reich (utarb. 1810, tryckt 1818) och Die
staatsfinanzwissenschaft (2 bd, 1821; ny uppl af
Eiselen 1836).
Jakobaea, hertiginna af Holland och Hainaut, dotter
till Vilhelm VI af Bajern och Holland, f. 1401,
efterträdde sin fader 1417 i regeringen öfver Holland
och Hainaut, hvilka då söndersletos af striderna
mellan partierna hoeks och kabeljaouws. Hennes
ställning såsom hertiginna försvårades ännu mera
derigenom att Filip den gode af Burgund framställde
arfsanspråk på hennes land. Men efter långa tvister
erkände denne slutligen J:s rätt till de båda landen
under vilkor att hon, som redan varit gift tre gånger,
ej skulle utan hans samtycke ingå nytt äktenskap. Då
hon dock 1432 i hemlighet förmälde sig med Frans von
Borschen, lät Filip tillfångataga denne, och för
att rädda sin makes lif måste J. 1433 till Burgund
afträda sina arfland. Död 1436. J:s historia har
flere gånger blifvit dramatiskt behandlad.
Jakob af Jüterbogk, en af reformationens förelöpare,
f. omkr. 1381 i närheten af Jüterbogk i nuv. provinsen
Brandenburg. d. 1465 (l. 1466) i kartusianklostret
i Erfurt. Såsom munk bar han namnet Jakob, men hans
egentliga namn var Benedikt Stoltzenhagen. Redan som
yngling ingick han i det polska cisterciensklostret
Paradisus, hvaraf han äfven kallas Jacobus de
Paradiso. Vid universitetet i Krakov förvärfvade
han sig både filosofisk och teologisk grad och
anställdes som professor. Vid sextio års ålder
utträdde han ur cisterciensorden, hvars regler
syntes honom vara för milda, och inträdde i den
strängare kartusianorden, i hvars kloster i Erfurt
han framlefde sina sista tjugofem år. Anställd
som professor i rättsvetenskapen vid Erfurts
universitet och som universitetsrektor från 1455,
vände han sig i föreläsningar och skrifter mot det
sedliga förfallet i kyrkan och yrkade särskildt
på en sedlig reformation i klosterväsendet. I
dogmatiskt afseende var han rättrogen katolik,
men i kyrkopolitiskt afseende var hans ståndpunkt
densamma som de tre s. k. reformatoriska kyrkomötenas:
kyrkomötet är kyrkans representation, icke påfven,
som blott är kyrkans förste ämbetsman; ofelbarheten
genom den hel. andes ledning är åt kyrkan gifven,
icke åt påfven. I en skrift, tillegnad påfven
Nikolaus V vid hans tronbestigning: Avisamentum
ad papam pro reformatione ecclesiae, utvecklar han
sina reformationstankar. Då intet afseende fästes
vid densamma, klagade han i en annan skrift, De
septem statibus ecclesice, öfver kyrkans hopplösa
tillstånd, förtviflande om möjligheten af en kyrkans
reformation. J. P.
Jakob af Mies [mis], äfven kallad Jacobellus, var
en af Hus’ verksammaste vänner och medarbetare. Han
studerade i Prag samt blef sedermera professor i
filosofi vid universitetet derstädes och kyrkoherde
vid Mikaelskyrkan. Redan 1410 uppträdde han i
akademiska disputationer med ifver till försvar
för Wycliftes åsigter. Då konung Venceslav ville
åstadkomma en förlikning mellan Hus och den böhmiska
kyrkans målsmän, inlemnade J. tillsammans med Hus
på en provincialsynod i Prag ett aktstycke, hvari
han uttalade sig med den största frimodighet och
afrådde från "att köpa fred på bekostnad af Jesu
Kristi sanning". Efter att i slutet af 1414 i en
disputation hafva försvarat nattvardsfirandet under
både bröd och vin räckte han en dag ej långt derefter
under en nattvardsgång i Mikaelskyrkan kalken äfven åt
lekmännen, och detta blef signalen till en brytning
med det traditionella nattvardsfirandet äfven i
hufvudstadens andra kyrkor. J. uppträdde till försvar
för barnkominunion 1417. Han dog d. 9 Aug. 1429
såsom en af utraquisternas anseddaste teologer.
J. P.
Jakob an der Birs, S:t. Se Birs.
Jakob Erlandssön. Se Erlandsson.
Jakob Evangelisten, den för öfrigt okände författaren
till Protevangelium Jacobi (inledning till den
evangeliska historien), ett af de s. k. apokryfiska
evangelierna, antagligen från 2:dra eller 3:dje
årh. Denna skrift skildrar Marias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
