Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Förvaltningen är bildad efter mönstret af den
franska. Högsta statsförvaltningen är delad
mellan 9 ministerier: inrikes-, utrikes-,
undervisnings-, finans- och skattkammare-, krigs-,
sjöministerierna, ministeriet för benådnings-,
justitie- och kultusärenden, ministeriet för
allmänna arbeten samt ministeriet för åkerbruk,
industri och handel. Ministrarna, af hvilka en
är konseljpresident, till- och afsättas af
konungen, hafva rätt att bevista öfverläggningarna
i kamrarna och äro inför dem ansvarige.
Jämte ministerrådet finnes ett konsultativt och
i vissa administrativa frågor dömande "statsråd"
(motsv. det franska "conseil d’état"), bestående
af en president, 3 vicepresidenter och 24
statsråd.
– För landtregeringen är I. indeladt i 69
provinser, hvilkas underafdelningar äro circondari
(i Mantua och Venezia kallade distretti), mandamenti
(af betydelse endast för lagskipningen) och
communi. Provinsen styres af en prefekt (prefetto),
som vid sin sida har ett prefekturråd af 3-5
medlemmar, hvarje circondaro af en underprefekt
(circondari och distretti, i hvilkas hufvudstäder
prefekterna bo, förvaltas direkt af dem).
I kommunerna fungerar kommunalnämndens ordförande
(sindaco) äfven såsom statstjensteman. Enligt 1865
års provins- och kommunalförfattning finnes i I. en
vidsträckt sjelfstyrelse. Provinsens angelägenheter
handhafvas af ett på 5 år valdt provinsråd om 20-60
medlemmar, hvilket i regeln sammanträder en gång om
året, och hvilket har ungefär samma befogenhet som
det svenska landstinget. Det utser inom sig ett
utskott (deputazione provinciale) af 6-10 medlemmar,
hvilket under prefektens ordförandeskap sköter de
löpande ärendena under tiden mellan provinsrådets
sammankomster. Inom hvarje kommun utses för en
tid af 5 år en representation (consiglio communale)
på 15-80 personer, alltefter folkmängden, och denna
väljer inom sig en giunta municipale (motsv.
svenska kommunalnämnden), bestående af den af
konungen utsedde sindaco, som är ordförande, och
högst 10 medlemmar. – I:s hufvudstad är sedan
1871 Rom. - Liksom förvaltningen äro lagarna
och lagskipningen uti I. bildade efter franska
mönster. Gällande lagar äro 1859 års strafflag
(omarbetad 1865), 1865 års civillag, civil
och kriminal processordning och handelsordning samt
1869 års strafflagar för armén och flottan. Lägsta
rättegångsinstansen är freds- l. förlikningsdomaren
(conciliatore), hvilken skall i främsta rummet söka
förlika tvistemål och eger domsrätt i mål
rörande mindre värde än 30 lire. De egentliga
domstolarna äro: pretorerna (för både civil- och
brottmål), civil- och korrektions-tribunalen,
assis-domstolarna, vid hvilka jury användes (för brott
och pressförbrytelser), appellationsdomstolarna
samt kassationsdomstolarna i Rom, Turin, Florens,
Neapel och Palermo.
Budgeten för finansåret 1882 upptog statsinkomsterna
till 2,197,904,028 lire (hvaraf grundskatt 125,8
mill., inkomstskatt 192,5 mill., tullafgifter 143,4
mill., salt- och tobaksmonopol 190,5 mill., accis
78,3 mill., inkomster af lotteri 72,5 mill., post-,
telegraf- och jernvägstrafikmedel
95 mill. samt nya lån 668 mill.) och
statsutgifterna till 2,179,403,868 lire (hvaraf
till skattkammarministeriet 1,426,7 mill.,
finansministeriet 135,5. mill., justitie- och
kultusministeriet 28,7 mill., utrikesministeriet
6,6 mill., undervisningsministeriet 29,2 mill.,
inrikesministeriet 59,5 mill., ministeriet för
allmänna arbeten 208 mill., krigsministeriet 225,3
mill., marinministeriet 49,7 mill. samt åkerbruks-,
industri- och handelsministeriet 10 mill.). –
Statsskulden har sedan konungariket I:s bildande,
1861, då den uppgick till 3,131 mill. lire, mer är
tredubblats, men förtroendet till de italienska
papperen har likväl vuxit, sedan tvångskursen
afskaffades (1881). Räntor och amorteringar på
statsskulden uppgingo 1882 till 522,570,229 lire,
nämligen 433,6 mill. för den konsoliderade skulden
(allra största delen löpande med 5 proc.), räntan till
påfliga stolen 3,2 mill., räntor på öfriga, icke till
den löpande skulden hörande lån 74,9 mill. och på den
löpande skulden 10,75 mill. – Kommunernas inkomster
och utgifter utgjorde 1874 397,8 mill. samt skulder
535,1 mill.; provinsernas inkomster och utgifter
s. å. 83,8 mill. och skulder 56,4 mill.
I:s vapen är ett bredt silfverkors i rödt fält,
omgifvet af Annunciataordens kedja samt en
gyllne eklöfs- och lagerkrans. – De italienska
nationalfärgerna äro grönt, hvitt och rödt. Flaggor
och fanor bära dessa i vertikala fält, det mellersta
försedt med ett hvitt kors på röd sköld. – I. har fem
ordnar: Annunciataorden, den förnämsta, S. Mauritius-
och Lazarus-orden, Savojiska militärförtjenstorden,
Savojiska civilförtjenstorden och Italienska
kronorden. De fyra förstnämnda äro ursprungligen
kungliga sardinska ordnar; endast den sista har
stiftats (1868), sedan I. blef en enhet.
Historia. Gamla tiden. I. en del af romerska riket
(till 476 e. Kr.). Det är ett icke osannolikt
antagande, att I:s äldsta befolkning utgjordes
af japyger (se d. o.), efter hvilka funnits
minnesmärken i södra I. Redan i den förhistoriska
tiden beboddes emellertid hela mellersta och norra
I. af italiska folk (se d. o.), hvilka tillhörde
den indo-europeiska språkstammen och voro delade i
tvänne grenar, den latinska (söder om Tibern till de
volskiska bergen samt troligen äfven i Kampanien)
och den umbrisk-sabelliska (I. norr om Tibern). Norr
ifrån invandrade sedermera etruskerna (se d. o.),
undanträngde umbrerna från trakterna på ömse sidor om
Po samt slogo sig ned företrädesvis i det efter dem
benämnda landskapet Etrurien. I nordöstra I. bodde
illyriska stammar (se Illyriska folk), i nord-vestra
liguriska. I en senare tid nedsatte sig grekiska
nybyggare i sydöstra I. (och på Sicilien) till så
stort antal, att landet erhöll namnet Graecia magna
(Stor-Grekland). Omkr. 400 f. Kr. trängde galler
öfver Alperna och kufvade eller fördrefvo etruskerna
ifrån nejderna kring Po, hvarefter det af dem intagna
landet, kallades Gallia cisalpina. I. var i äldre
tider söndradt i en mängd stater och statsförbund,
hvilkas historia är höljd i dunkel, men efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
