Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Island, en med särskilda rättigheter utrustad, oskiljaktlig del af den danska staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hedarna, mera ofta på de lägre fjällsluttningarna
samt på ängarna och "tunen" vid gårdarna, der
gräset blifver synnerligen tätt och närande. Vilda
näringsväxter äro, utom islandslafven, angelika
och "söl" (ett slags ätbar tång) samt strandråg
("melr"), hvars frön kunna torkas och malas till
mjöl. En specielt isländsk näringsväxt är "njóli",
hvilken begagnas som kål; införda äro kålrötter och
potates. Alla försök till sädesodling, som i forntiden
förekom här och der, hafva i senare tid fullständigt
misslyckats. – Djurverlden är, om man bortser från
husdjuren (hästar, hornboskap, får, hundar, kattor,
några getter, men inga svin), ytterst fattig hvad
landtdäggdjuren angår. Det enda för I. egendomliga
däggdjuret är snömusen (Mus islandicus), och det enda
rofdjuret är polarräfven; isbjörnar komma stundom
till ön med polarisen. Renar infördes på 1770-talet,
men de flydde till bergen och förvildades. Dess
rikare är fogelverlden. Bland landfoglar märkas
falken, korpen, ripan (som lemnar en icke obetydlig
afkastning), ljungpiparen ("lóa") och fiskgjusen. En
ännu större rol spela sjöfoglarna, först och främst
svanen, I:s mest karakteristiska fogel, och ejdern
samt vidare tejsten, lunnefågeln, tärnan och flere
måsarter; geirfogeln är utdöd. Vigtigast äro dock
fiskarna, framförallt torsken, hvilken, beredd
som klippfisk ("salt fisk"), är I:s vigtigaste
utförselartikel (näst ull och fårkött), dernäst den
tranrika hå-skerdingen och hälleflundran, hvilken
lemnar den bästa torrfisken ("hård fisk"). Många
åar äro rika på lax (derför är namnet Laxå vanligt),
och förträffliga foreller finnas i flere insjöar. Vid
kusterna anställes själfångst.
Befolkningsförhållanden. Innevånarna tillhöra den
germanska stammens skandinaviska gren och äro till
största delen af norsk börd. Deras antal uppgick 1880
till 72,442 (38,289 män och 34,153 qvinnor). 1870
var folkmängden 69,800; tillväxten utgjorde således
ej mer än 0,38 procent om året, hvartill dock i
väsentlig mån bidrog en ganska betydlig utvandring
(till Canada), hvilken beröfvade landet omkr. 2
till 3 tusen menniskor. Isländarna tillhöra den
evangelisk-lutherska bekännelsen.
Materiel kultur. Bland I:s näringskällor är
landtbruket vigtigast. Omkr. 54,000 personer hafva
sitt uppehälle deraf. En isländsk landtegendom
(jörð) består dels af inegorna (tún), som gödslas
och lemna ett vanligen förträffligt hö (taða),
hvilket förbehålles åt nötboskapen samt moder- och
mjölktackorna, dels af ängarna (engjar), hvilkas
mindre kraftiga hö (úthey) gifves till vinterfoder
åt hästarna och fåren i allmänhet. Hvarje gård har
dessutom del i ofta aflägse belägna betesallmänningar
(afrjettir) på fjällhedar och gamla svedjeland. Till
de flesta gårdarna höra äfven mer eller mindre
vidsträckta myrmarker, hvilka på många ställen kunna
genom afdikning och öfvervattning förvandlas till
bördiga ängar. Myrarnas utdikning, inegornas och
trädgårdarnas rikliga gödsling, borttagande af de
tufvor, som frosten bildar, samt förbättring af
husdjursraserna äro f. n. de isländske jordbrukarnas
förnämsta sträfvanden. Gården (bær) består af dels
boningshuset (hús), en sammanbyggd rad af låga,
smala hus (tre, fem eller sju, sällan flere),
ställda så, att gaflarna bilda framsidan, dels stall,
lador o. s. v., som ligga spridda omkring. Närmast
boningshuset ligga "kålgården" (trädgården) och
"högården" (höstackarnas plats). Byggnaderna äro
i allmänhet "jordhus" (de mycket tjocka murarna äro
byggda af rå, på sin höjd tuktad, sten och torf, i
st. f. murbruk; taken äro täckta med tjock torf och
gaflarna af bräder). Timmerhus äro sällsynta, utom
på handelsplatserna och i städerna; stenhus äro ännu
ovanligare. Till bränsle begagnas torf, ris, drifved
eller torkad fårspillning. 1876 funnos på I. 31,000
hästar, 20,000 nötkreatur och 415,000 får, deraf
178,000 moder- och mjölktackor. Hästarna – hvilka
användas särdeles mycket, emedan alla transporter
ske på hästryggen – äro små, men mycket starka,
kloka och förnöjsamma. Under de senare tiderna hafva
omkr. 1,000 islands-hästar årligen för höga pris
sålts till England. Nötboskapen, som är af en god,
tämligen stor ras, underhålles endast till så stort
antal, som är behöf-igt för att förse huset med
mjölk och smör (som fortäres i stor myckenhet). De
vigtigaste utförselvarorna och betydande bidrag till
hushållet lemnar fåret, I:s förnämsta husdjur, af en
stor ras, med förträfflig ull. – Näst landtbruket
är fisket den förnämsta näringen och sysselsätter
omkr. 7,000 personer. Vigtigast är torskfisket, som
är mest betydande i Faxaflói och merendels drifves med
krok, från öppna båtar (3,200 år 1876). Dernäst kommer
hå-skerdingfångsten, hvartill nu i allmänhet användas
däckade båtar (omkr. 60 st.). – Handeln är ännu till
största delen passiv. 1875 besöktes I:s hamnar af 160
fartyg, hvaraf 89, om tillsammans 7,538 tons, från
Danmark och 71, om 15,215 tons, från utlandet. Den
isländska handeln från Köpenhamn är numera till en
stor del i händerna på infödde isländingar. Bönderna
på I. hafva bildat handelsaktiebolag, af hvilka det
s. k. "gránufjelag", stiftadt 1870, arbetat sig upp
till en stor affär och eger flere fartyg. Utom i de
tre städerna drifves handel å 29 handelsplatser, af
hvilka dock endast tvänne ligga på södra kusten. De
vigtigaste införselvarorna voro 1874 (senare uppgifter
saknas): spanmål, mjöl och bönor, 58,000 tnr, kaffe
och kaffesurrogat, 244,000 kg., socker, 308,000 kg.,
bränvin, 2,120 hl., andra dryckesvaror (mest vin),
920 hl., tobak (mest snus), 63,000 kg., kläde, lärft
o. s. v., 250,000 m., salt, byggnadsmaterial, kol,
fiskredskap och lyxartiklar (hvaraf införseln är i
ständigt stigande). De vigtigaste utförselvarorna
voro 1881: rå ull, 925,000 kg., talg, 220,000
kg., salt fårkött, 9,300 tnr, fisk (mest saltad),
7 mill. kg., tran, 10,000 hl., ejderdun, 2,700 kg.,
fårskinn, förarbetad ull – en utförselartikel,
som ständigt sjunker, då deremot rå ull stiger –,
svandun, ripor, hästar och dubbelspat. – Industrien
utgöres hufvudsakligen af hemslöjd, i synnerhet
ullspinning, stickning, sömnad (bl. a. förfärdigas
utmärkt vackra broderiarbeten) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
