Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Investera - Investigera - Investitur - Investiturstrid - Inveterera - Invidia gloriæ comes est - Invigning - Invincibel - In vino veritas - Inviolabel - Invisibel - Invisning - Invit - Invita Minerva - Invitation, invitera - Invocavit - Invokation - Involuta - Involution - Involvera - Invändning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Investera (Lat. investire, egentl. påkläda), insätta
i en förläning eller i ett ämbete. – Investitur,
den högtidliga handling, då på ett sinnebildligt
sätt en person "bekläddes" med, insattes i ett
kyrkligt ämbete eller ett län; i allm. insättning i
ett ämbete. Under medeltidens tidigare århundraden
blef det en allmän sed att andlige (biskopar och
abboter), då de tillträdde sina ämbeten, undfingo
de till ämbetet hörande kyrkogodsen såsom län
af landets regent och i likhet med andra vasaller
medelst investitur "bekläddes" med länet. Investitur
meddelades dem under den form att länsherren till
dem öfverlemnade ring och staf, hvaremot de svuro
länsherren trohet. Påfve Gregorius VII, som ville
frigöra kyrkan från allt beroende af den verldsliga
makten, förbjöd emellertid år 1075 alla andlige att
af lekmän mottaga investitur. Derigenom förorsakades
långvariga strider, s. k. investiturstrider, mellan
påfvarna och regenterna i flere stater. Mest
omtalad har den häftiga kampen, den företrädesvis
s. k. investiturstriden, mellan påfvarna och de
tyske kejsarna blifvit. Den begynte redan under
Gregorius VII (d. 1085) och Henrik IV (d. 1106)
samt fortsattes af i synnerhet påfvarna Urban II,
Paschalis II och Calixtus II mot Henrik IV och
hans efterträdare, Henrik V. 1122 åvägabragtes
förlikning genom ett mellan Henrik V och Calixtus
II i Worms afslutadt konkordat. Enligt dettas
bestämmelser skulle påfven gifva den nyvalde prelaten
stadfästelse i det andliga ämbetet genom att till
honom öfverlemna ring och staf, men kejsaren genom
öfverräckande af en spira beläna honom med hans
verldsliga besittningar. Genom Henrik V:s efterträdare
kejsar Lothars släpphändthet nedsjönk den kejserliga
belåningen likväl snart till en blott formalitet.
Fr. W.
Investigera (Lat. investigare), uppspåra, utforska. –
Investigation, efterforskning, efterspaning, noggrann
undersökning.
Investitur. Se Investera.
Investiturstrid. Se Investera.
Inveterera (Lat. inveterare, af vetus, gammal),
blifva gammal, åldras; inrota sig.
Invidia gloriae comes est, Lat., "afunden är
ärans följeslagarinna". Uttrycket förekommer
i Cornelius Nepos’ "De vita excellentium
imperatorum". Chabrias. III, 3.
Invigning, teol., hvarje kulthandling, hvarigenom
under iakttagande af vissa rituella bruk någon
eller något göres till föremål för kyrkans
särskilda välsignelse. Inom den romersk-katolska
kyrkan hafva såväl de flesta sakramenten som en
mängd s. k. benediktioner (se d. o.) en sådan
karakter. Lutherska kulthandlingar af samma art
indelas (jfr U. L. Ullman, "Evangelisk-luthersk
liturgik", 1879) i två slag: initiationsakter,
genom hvilka vissa individer sättas i ett nytt
förhållande till kyrkan, såsom dopet, konfirmationen,
prestvigningen, installationen samt, på sitt
sätt, invigningar af kyrkor, kyrkokäril m. m., och
benediktionsakter, i hvilka kyrkan möter enskilda
af sina medlemmar med sin välsignelse vid vissa
betydelsefulla tillfällen i deras naturliga och
borgerliga lif, såsom brudvigsel, barnqvinnors kyrkogång,
jordfästning, kröning af regenter. P. F.
Invincibel (Lat. invincibilis, af vincere, besegra),
oöfvervinnelig.
In vino veritas, Lat., "i vinet finnes sanningen",
vinet lossar tungans band.
Inviolabel (af Lat. nekande in och violare, kränka),
okränkbar, oantastlig.
Invisibel (af Lat. nekande in och videre, se),
osynlig.
Invisning, det samma som Anvisning (se d. o.).
Invit (af Lat. invitare, inbjuda), inbjudning, maning,
vink. – Invitation, inbjudning. – Invitera, inbjuda,
gifva en vink.
Invita Minerva, Lat, "mot Minervas
(vetenskapsfrämjerskans) vilja". Personer, som
utan erforderlig naturlig fallenhet egna sig åt
vetenskapliga eller literära sysselsättningar, sägas
göra det "invita Minerva". Uttrycket förekommer i
Ciceros "De officiis" (anfördt som ordspråk) och i
Horatius’ "De arte poetica".
Invitation, invitera. Se Invit.
Invocavit, Lat., "han har anropat", inom den
romersk-katolska kyrkan benämning på första söndagen
i fastlagen, emedan gudstjensten på den dagen plägar
inledas med orden invocavit me, et ego exaudiam eum
(han har anropat mig, och jag skall bönhöra honom),
hemtade ur Davids 91:sta psalm, v. 15.
Invokation (Lat. invocatio), åkallan (se d. o.).
Involuta (af Lat. invdlvere, inveckla). Se Evoluta.
Involution (af Lat. inodlvere, inveckla), patol.,
återgångsprocess, till skilnad från evolution
l. utveckling, framåtskridande. Hela organismen
befinner sig i involution under ålderdomsstadiet,
lifmodern efter en slutad grossess o. s. v.
F. B.
Involvera (Lat. involvere), inveckla, innesluta i sig,
innefatta, innebära.
Invändning, jur., i vidsträckt mening hvarje i
rättegång framstäldt bestridande af bifall till
ett anspråk eller yrkande. Vänder sig parten med
anmärkning mot det sätt, på hvilket motparten i
rättegången förfarit, t. ex. stämningstid, domstols
behörighet e. d., kallas invändningen formel eller
invändning "i rättegången"; invändning i sjelfva saken
betecknas såsom materiel. I inskränktare mening kallas
dock icke hvarje materielt bestridande invändning,
utan denna beteckning sättes såsom motsats till
nekande; den förra beteckningen användes endast
då, när parten, under medgifvande af riktigheten af
motpartens uppgifter eller utan afseende på om de äro
sanna eller falska, uppgifver någon omständighet,
på grund hvaraf yrkandet i alla händelser är
oberättigadt, t. ex. betalning, preskription eller
dylikt. Så länge parten inskränker sig till att
bestrida riktigheten af den grund motparten åberopar
– vare sig han alldeles förnekar förhållandet eller
framställer det på annat sätt, t. ex. uppgifver,
att en utfästelse varit endast vilkorlig –, behöfver
han i allmänhet till sitt försvar ingenting bevisa;
men erkänner han grunden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
