Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indigopurpur l. fenicin är ett handelsnamn för indigopurpursvafvelsyran - Indigorödt. Se Indigo - Indigotin. Se Indigoblått - Indikan. Se Indigo - Indikation, med., hvarje omständighet, som föranleder en bestämd terapevtisk åtgärd - Indikativ l. Indicativus, näml. modus, språkv. - Indikator, mek. ett instrument, som begagnas för uppmätning af trycket - Indikatris, matem., kallas en kroklinje - Indiktion l. romerskt skattetal kallas det tal, som utmärker ett gifvet års ordningsnummer inom indiktionscykeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(indigomonosulfonsyran) och dess salter. Denna syra bildas
i första hand vid inverkan af koncentrerad
svafvelsyra på indigo; vid fortsatt inverkan
uppstår indigoblåsvafvelsyra (indigodisulfonsyra),
och produktens lösning i vatten får då en blå färg
i st. f. den mörkvioletta, som utmärker den rena
indigopurpurn. Jfr Indigo-karmin. S. J-n.
Indigorödt. Se Indigo.
Indigotin. Se Indigoblått
Indikan. Se Indigo.
Indikation (af Lat. indicare, påpeka, anmäla),
med., hvarje omständighet, som föranleder en bestämd
terapevtisk åtgärd. Hemtas anledning till ingrepp från
sjukdomens orsaker, så blir det en orsaksindikation
(indicatio causalis); finnes anledning att
söka förekomma en sjukdom, uppstår en indicatio
prophylactica (se Profylax). Bestämmes åtgärden af
sjukdomens art i allmänhet, så är det en indicatio
morbi, hvaremot ett enstaka symtom lemnar en indicatio
symptomatica. Finnes deremot anledning att undvika
en viss åtgärd, så kallas deri en kontraindikation.
F. B.
Indikativ l. Indicativus, näml. modus (Lat.,
af indicare, påpeka, anmäla), språkv., egentl.
"angifvande modus", kan i största allmänhet bestämmas
såsom en serie af verbalformer, hvilka bestämdt
utsäga ett ifrågavarande tempora och personer
tillkommande betydelseinnehåll, utan att dervid
- såsom fallet är vid de andra modi - i dessa
former såsom sådana ligger någon hänsyftning på den
talandes egen subjektiva stämning (vilja, önskan,
tvekan o. s. v.) gent emot nämnda innehåll. Så är
t. ex. han talar indikativ af presens, men han tale
konjunktiv l. optativ. Jfr Modus. O. A. D.
Indikator (af Lat. indicare, påpeka, anmäla),
mek., ett instrument, som begagnas för uppmätning
af trycket, utöfvadt af en ånga eller en gas,
äfvensom för att på grund deraf bestämma det af ångan
eller gasen förrättade arbetet. Detta instrument
tjenar till undersökning af ångmaskiner, pumpar,
blåsmaskiner o. s. v. I synnerhet för ångmaskinen
är det af stor vigt och det enda säkra medlet man
eger för att iakttaga ångans verkan i cylindern,
huru expansionen derstädes eger rum samt huru
kondensationen försiggår i kondensorn. Instrumentet
har derför ock vunnit vidsträckt tillämpning för såväl
landt- som sjöångmaskiner och väsentligt bidragit till
dessas fulländning. - Den engelske mekanikern J. Watt
(f. 1736, d. 1819) är uppfinnare till indikatorn,
hvilken han gaf formen af en helt liten cylinder,
som anbragtes på ångmaskinens cylinderlock, så
att ångan i cylindern ständigt stod i förbindelse
med indikatorn. I denna finnes en tätt slutande
kolf, hvilken af ångan tryckes mer eller mindre
uppåt, hvarvid en spiralfjäder på kolfvens öfre
sida motverkar ångtrycket. Från kolfven uppstår
en stång, vid hvars öfre del finnes ett ritstift,
hvilken på en af ångmaskinen drifven, fram- och
återgående lodrät tafla eller rulle, beklädd med
papper, upptecknar ett diagram. När nämligen ångan
inströmmar i maskinens cylinder, kommer hon jämväl
i indikatorn och upplyfter kolfven, hvilken åter
nedtryckes af spiralfjädern, när ångan
strömmar till kondensorn eller ut i fria luften. Men
samtidigt med denna kolfvens och ritstiftets rörelse
flyttas taflan fram och tillbaka, eller om, såsom
numera är vanligt, en rulle begagnas, vrides denne i
ena och andra riktningen ett slag för hvarje hvarf
hos ångmaskinen. Det härvid uppritade diagrammet,
hvars form beror af ångtryckets vexlingar i cylindern
under slagets lopp, angifver genom sin area det under
ett enkelt kolfslag af ångan förrättade arbetet,
hvilket sålunda kan ganska lätt bestämmas. - För
att kunna jämföra ångtrycket med atmosfertrycket
låter man stiftet först uppteckna "den atmosferiska
linien", hvilken erhålles, då kranen till indikatorn
är stängd, men täflan eller rullen rör sig fram och
åter, då en rät linie af stiftet upptecknas. Den
del af diagrammet, som ligger öfver denna linie,
motsvarar tryck, större än atmosferens, den derunder
liggande delen lägre tryck än det atmosferiska. -
Watts indikator har den olägenheten att dess kolf
lätt kommer i vibrationer, så att diagrammet blir
otillförlitligt, i synnerhet när maskinen har hastig
gång. Den vigtigaste förbättringen instrumentet
erhållit härrör från amerikanen Richards. Vid dennes
indikator rör sig kolfven blott en ringa höjd upp
och ned, och mottrycksfjädern är kort, så att alla
rörliga delar kunna göras mycket lätta. Medelst en
häfstångsutvexling erhåller ritstiftet en förstorad
upp- och nedgående rörelse och upptecknar diagrammet
på en med papper beklädd rulle, som står i förbindelse
med en rörlig maskindel. Richards’ indikator är
numera den allmännast använda. - Nyare förbättringar
vid konstruktionen af indikatorn äro gjorda af
Thompson, Stanek, Elliott, Guinotte m. fl. Af
särskildt intresse äro härvid de försök man gjort
att så anordna indikatorn, att kontinuerliga diagram
erhållas, hvarigenom på en likformigt framskridande
pappersremsa antecknas de förändringar ångtrycket
i cylindern lider under ett antal efter hvarandra
följande slag hos maskinen. G. R. D.
Indikatris (af Lat. indicare, påpeka),
matem., kallas en kroklinie, genom hvilken en
buktig ytas krökningsförhållanden i en gifven
punkt åskådliggöras. Indikatrisen kan erhållas
genom att till de successiva normalsektionerna
dragas tangenter och på dessa, från den gifna
punkten räknadt, åt båda hållen afsättas
stycken, lika stora med motsvarande sektioners
krökningsradier. Indikatrisen är en i tangentplanet
belägen konisk sektion, hvilken, alltefter ytans
krökning i den gifna punkten, blir en ellips, ett par
konjugat-hyperbler eller två parallella räta linier.
G. E.
Indiktion (af Lat. indicere, gifva tillkänna, bestämma)
l. romerskt skattetal kallas det tal, som utmärker
ett gifvet års ordningsnummer inom indiktionscykeln
(se d. o.). Indiktioner användes under medeltiden
mycket ofta vid tidsbestämmelser. De voro af tre olika
slag: grekisk l. konstantinopolitansk indiktion, der
indiktionsåret räknades från d. 1 Sept, och hvilken
ensam nyttjades i Österlandet; bedansk indiktion,
der året började d. 24 Sept, och hvilken delvis
nyttjades i Tyskland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
