Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria / 177-178 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyendjuren - Hyenhundslägtet l. Stepphundslägtet - Hyenslägtet - Hyères - Hyfasis - Hyfer - Hyfva - Hygge l. fall - Hyggesindelningsmetod - Hygiea (mytologi) - Hygiea (månadsskrift) - Hygien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sidorna nedhängande ryggman samt är mörkbrun, med
några få brun- och hvitvattrade fläckar på benen;
manen är vid roten hvitgrå, utåt svartbrun. Hon
blir knappt 1 m. lång och finnes i södra Afrika. -
Strimmiga hyenan, H. striata (se fig.), blir ungefär
1 m. lång. Pelsen



är grof, sträf och tämligen långhårig, gulaktigt
hvitgrå, med svarta tvärstrimmor; framhalsen är
icke sällan helt svart. Hon förekommer i Afrika och
Asien på en sträcka från Sierra Leone (vestra Afrika)
till Altai. C. R. S.

Hyenhundslägtet l. Stepphundslägtet, Lycaon, zool.,
står på öfvergång från hundarna till hyenorna och
hör till hundfamiljen af rofdjurens ordning bland
däggdjuren. Med afseende på tandbyggnad kan slägtet
icke säkert skiljas från öfriga hundarter; och icke
häller skallen skiljer sig i det väsentliga från
hundens. Från vargen skiljer sig hyenhundslägtet
deruti att den sista knöltanden i öfverkäken är
fyrkantig och från öfriga hundar genom sina stora
mellantänder, af hvilka de bakre äro i sin bakre
kant försedda med två starka sågtaggar. Kroppen är
smärt, men stark; hufvudet snarare litet än stort,
med trubbig nos, höga, breda och nästan nakna
öron samt stora ögon med rund pupill. Benen äro
medelhöga med fyra tår, svansen medelmåttig och ej
synnerligen yfvig samt pelsen kort- och släthårig
och egendomligt tecknad. - Hyenhunden, Stepphunden
l. Jagthyenan, L. pictus, blir 1-1,1 m., med 35-40
cm:s svans, och är så stor som en mindre varg. Färgen
vexlar, så att knappt två exemplar äro fullkomligt
lika tecknade. Hvitt, svart och ockragult bilda
hufvudfärgerna; nosen och öronen äro svarta. Denna
art förekommer i Afrika, från Kaplandet ända upp till
Kongo-floden, i större eller mindre flockar. Menniskor
vågar han ej angripa, men anställer stora nederlag
i fårhjordarna och är så närgången, att han går
in i hottentotternas byar och de hvites hus. Han
jagar och förföljer med stor uthållighet äfven vilda
djur. Ungarna uppföder han i hålor, som han gräfver
åt sig i öde trakter. C. R. S.

Hyenslägtet. Se Hyendjuren.

Hyères [iär], stad i franska depart. Var, 4
km. från Medelhafvet. 6,797 innev.; med närmast
omgifvande landsbygd bildar H. en kommun med 12,289
innev. (1876). Staden ligger i en härlig nejd på
sluttningen af en kulle och står i förbindelse med
jernvägen Toulon-Cannes. Den är bekant i synnerhet för
sitt milda klimat (årstemperatur +15° C.), hvarför
den mycket besökes af bröstsjuka. För östliga och
nordöstliga vindar är den fullständigt skyddad,
men ligger öppen för mistral. Odling af frukt,
tillverkning af välluktande vatten, olivolja och salt.

Flere romerska fornlemningar hafva anträffats
i trakten. - Tätt utanför kusten, ö. om halfön
Giens, ligga Hyères-öarna (Lat. Stoechades,
Grek. Stoichades), äfven kallade Les îles d’Or:
Levant l. Titan, Porquerolles och Portcros, hvilka
skydda H:s redd, en af den franska Medelhafsflottans
mötes- och öfningsplatser. Öarna voro fordom
fruktbara, men äro nu sterila och hafva få innevånare.

Hyfasis (Lat. Hyphasis), en af Indus’ bifloder,
vid hvilken Alexander den stores indiska fälttåg
slutade. Den antages vara den nuv. Satledj (eller
någon af dess bifloder).

Hyfer, bot., flercelliga svamptrådar. Se Ascomycetes.

Hyfva, sjöv. (om fartyg), göra häftiga
sidorörelser (jfr Rulla). - Hyfva lod. Se Lod.
R. N.

Hygge l. fall, skogsh., kallas i allmänheten
afverkad eller till afverkning på viss tid bestämd
skogstrakt; ett litet hygge kallas fälla. Årshygge
kallas den trakt, som afverkas för året; periodhygge
den, som skall afverkas under ett visst, på
förhand bestämdt antal år, vanligen 10 eller 20 år.
C. G. Hz.

Hyggesindelningsmetod, skogsh., ett efter en
bestämd hushållningsplan ordnadt tillvägagående vid
skogsafverkning. Jfr Fachwerk.

Hygiea (Grek. Hygieia, Hygieia l. Hygeia, Lat. Hygea
l. Hygia, af Grek. hygies, frisk), Grek. mytol.,
helsans gudinna, Asklepios’ dotter, afbildas som en
blomstrande jungfru, i den venstra handen hållande
en skål, hvarur hon låter en orm dricka.

Hygiea (se Hygiea, Grek. mytol.,) medicinsk och
farmacevtisk månadsskrift, började 1839 utgifvas
af Svenska läkaresällskapet och utkommer med
12 häften årligen. Hon innehåller afhandlingar,
öfversigter och referat samt Sv. läkaresällskapets
protokoll. Tidskriftens hufvudredaktörer hafva
varit: C. U. Sondén (1839-49), G. Böttiger (1849-58),
G. von Düben (1858- 61), A. H. Wistrand (1861),
S. G. Troilius (1862-63), E. M. Edholm (1863-71),
A. Jäderholm (1871-75), C. Wallis (1875-78),
C. M. Sondén (1878-81). Sedan 1881 utgifves
den af E. Heyman. Tidskriften, hvars pris är 10
kr. pr år, utgår f. n. (1883) i omkr. 750 ex.
R. T-dt.

Hygien (Fr. hygiène, af Grek. hygieinos, frisk),
helsovårdslära, sundhetslära, eller vetenskapen om
vilkoren för menniskans helsa. Då för fullständig
helsa fordras friskhet till såväl själ som kropp,
omfattar hygienen i vidsträckt mening vetenskapen om
vilkoren för fullständig helsa till både själ och
kropp, men vanligen tages ordet dock i en trängre
bemärkelse och afser endast den del af helsoläran,
som sysselsätter sig med kroppens helsa. I denna
inskränktare mening fattad, är hygienen en tillämpning
af alla naturvetenskaper, upptäckter och yrken, för
såvidt de lemna upplysningar om menniskans natur och
lifsvilkor samt om allt, som kan inverka befordrande
eller störande för helsan i menniskans enskilda eller
sociala lif. Till denna vetenskap höra således de
vidlyftiga undersökningarna om föda, kläder, bostad,
luft,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>