Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvitfeld, 2. Arild - Hvitfeld, 3. Tönnes - Hvitfeld, 4. Iver - Hvitfeldtska stipendiefonden - Hvitfisken - Hvitfiskslägtet - Hvit fluss - Hvitgarfning - Hvitglödgning - Hvitingsö - Hvitklöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äldre lagar och krönikor samt skref sjelf Danmarks
riges krönike (till år 1559) med tillhörande
Bispekrönike (10 bd, 1595-1604; ny uppl. 1650). Detta
arbete är dock snarare ett samlingsverk än en egentlig
pragmatisk framställning. Författaren började med att
skrifva Kristian III:s krönika, gick derefter baklänges
och slutade med den äldsta tiden. I krönikan finnes
en mängd inskjutna aktstycken, hvilka H., på grund
af sin ställning, kom i tillfälle att nyttja, men
som icke alltid äro nöjaktigt återgifna. Stilen
är torr, språket ovårdadt; men oaktadt sina stora
brister är arbetet en ovärderlig källa för Danmarks
historia, ty många af de källor, ur hvilka H. öste,
finnas nu ej mera till. Adelsmannens uppfattning
af förhållandena framträder starkt, men, vid sidan
deraf, äfven en lefvande fosterlandskärlek. -
3. Tönnes H., tillhörande en till Norge i slutet af
16:de årh. inflyttad gren af ätten, försvarade 1660
Frederikshald mot svenskarna och dog 1677. - 4. Iver
H., krigare, den föregåendes son, född d. 5 Dec. 1665,
tjenade 1687-88 på den holländska flottan, var 1694
fregattkapten och förde befälet på linieskeppet
Dannebrog under träffningen i Kjöge-bukt d. 4
Okt. 1710. Skeppet låg ytterst i linien och kom
genast i strid med den svenska flottan, men efter
en kort stund sköts det i brand. Utan att göra
något försök att rädda sig och manskapet fortsatte
H. striden, tills skeppet sprang i luften. Den
vanliga berättelsen att han underlät räddningsförsök
för att icke sätta flottan eller Kjöge stad i brand
hvilar på bristande kännedom om stridens förlopp
och lokalförhållandena samt står i strid med de
ursprungliga och säkra framställningarna om saken.
E. Ebg.
Hvitfeldtska stipendiefonden, en för understöd
åt ynglingar, födde i Bohus län och studerande
vid "Göteborgs akademi eller gymnasium", afsedd
fond. Den har bildats af medel, som d. 22 Jan. 1664
testamenterades af fru Margareta Hvitfeldt (deraf
namnet) samt d. 25 Okt. och 26 Nov. 1694 donerades
af Karl XI, nämligen säterierna Sundsby och Åby,
hvartdera 3 mtl, med underlydande afvelsgårdar
och 130 hela hemman "gammalt frälse", belägna
inom 10 härad af Bohus län. Styrelsen öfver denna
storartade stiftelse, som officielt benämnes
"Kungliga och hvitfeldtska stipendiefonden",
utöfvas af 3 "kuratorer" (landshöfdingen i
Göteborgs och Bohus län, biskopen i Göteborgs stift
och justitieborgmästaren i Göteborg). Nu gällande
instruktion är utfärdad d. 2 Juni 1876 och stöder
sig väsentligen på bestämmelserna i Marg. Hvitfeldts
testamente. Förvaltningen handhafves närmast af en
"kuratel-sekreterare", som tillika är redogörare,
och en ombudsman. Stiftelsen eger utmed bohuslänska
kusten en mängd "strandplatser". Innehafvare af
sådan lägenhet, "strandsittare", betalar en liten
årlig tomthyra jämte en afgift i lösen för den forna
dagsverksskyldigheten. Han är vanligen fiskare
eller sjöman. Enkor och fattige få lindring till
hälften. Af sådana strandplatser hafva bl. a. icke
mindre än 14 fisklägen uppvuxit, deribland det
betydliga Fiskebäckskil.
Jämte sina domäner egde stiftelsen vid 1881 års utgång
188,551 kr. utlånt kapital. Inkomsterna utgjorde
s. å. 35,679 kr., utgifterna 27,687 kr. Största
delen af utgifterna utgår i form af stipendier
till ynglingar vid Göteborgs allmänna läroverk
(vexlande i storlek från 360 till 120 kr.) och
till studerande vid universitet eller akademi med
200 kr. för hvarje. Fondens räkenskaper granskas i
Kammarrätten. Kbg.
Hvitfisken. Se Hvitfiskslägtet.
Hvitfiskslägtet, Delphinapterus, zool., tillhör
familjen delfiner, tandhvalarnas underordning och
hvaldjurens ordning af däggdjuren. Kroppen är på
midten tjock, baktill starkt hoptryckt. Hufvudet är
framtill kullrigt och rundt, utan tillspetsad nos och
med endast läpparna något framstående; bröstfenorna
äro trubbiga, och ryggfena saknas. Skallen är sned,
men båda öfverkäksbenen ungefär lika stora;
underkäkens tandrader äro kortare än halfva
underkäken, tänderna högst 10 i hvarje rad och
halskotorna fria. - Hvitfisken (på ryska Bjeluga
l. Bjelucha), D. leucas, har nosen å skallen föga
kortare än dennas halfva längd, 10 tänder i öfver-
och 8 i underkäken på hvardera sidan, kroppslängden
ända till 5,34 m. och färgen mjölkhvit. Ungarna
äro i början gråbruna, i öfvergångsdrägten hvita,
med gråaktiga fläckar ofvan. I Sverige hafva ben af
hvitfisken några få gånger anträffats i jorden nära
vestra kusten. Sommaren 1869 uppträdde tre hvitfiskar
vid Finlands södra och vestra kust. Egentligen
tillhör arten Norra ishafvet, der han flerestädes,
t. ex. vid Spetsbergen, Novaja Semlja och Grönland,
uppträder talrikt och i flock samt är föremål för en
indrägtig fångst. Vid Norges nordliga kuster visar
han sig litet emellan. Han går äfven upp ganska långt
i Sibiriens floder, sannolikt för att fånga fisk,
särskildt laxarter, ty deraf, äfvensom af kraft-
och blötdjur, består hans föda. Hvitfisken lär under
vattenytan gifva från sig ett egendomligt klingande
eller qvittrande läte. Han är skygg och snabb i sina
rörelser samt derför ej lätt att fånga. Honan lär
om våren föda 1-2 ungar, som följa henne, tills
de blifvit ganska stora. Man har i Nord-Amerika
en gång lyckats tämja ett exemplar af denna art.
C. R. S.
Hvit fluss. 1. Med. Fluor albus l. levkorré,
hvitaktig flytning ur qvinliga genitalia, beroende
på affektion af vagina eller lifmoderhålan. Den
kallas af allmogen hvita makten för dess
kraftnedsättande verkan. I lindrigare fall
botas sjukdomen genom dagliga insprutningar af
ljumt vatten med eller utan alun eller annat
sammandragande ämne. - 2. Metall kem. Se Fluss 2.
F. B.
Hvitgarfning. Se Läder.
Hvitglödgning, kem., upphettning af ett ämne till
så hög temperatur, att det utstrålar hvitt ljus.
P. T. C.
Hvitingsö, ö i Buknfjorden, utanför staden Stavanger
(Norge). Areal 2,1 qvkm. Jämte de kringliggande
öarna var H. fordom en af det vestanfjällska
Norges mest besökta platser för vårsillfisket.
O. A. Ö.
Hvitklöfver, bot. Se Hviträpilng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
