Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / 1307-1308 (1882) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glycerin - Glycium - Glycyrrhiza - Glyfografi - Glykogen - Glykokoll - Glykol - Glykon - Glykoné - Glykos - Glykosid - Glykosuri - Glyn, Isabel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

smältpunkt uppgifves vara + 10° och + 17°.
Glycerinets egentliga vigt är 1,26, dess
kokpunkt 290°. Redan vid 100° afdunstar glycerin
märkbart. Glycerin kan i alla förhållanden blandas med
vatten och alkohol. I kemiskt hänseende är glycerin
en tre-atomig alkohol C₃H₅(OH)₃. Eterartade derivat
af glycerin äro de i djur- och växtriket förekommande
fett- och oljearterna (se Fett). Nitroglycerin är
glycerins salpetersyre-eter. Glycerin nyttjas i stor
mängd till beredning af nitroglycerin och deraf
framställda sprängämnen. Mindre betydande är dess
användning till likörer, konservering af frukt och
anatomiska preparat, till boktryckarevalsmassa, till
stämpelfärger, till utvärtes medel vid hudsjukdomar,
som tillsats i tvål, salvor o. d. P. T. C.

Glycium. Se Beryllium.

Glycyrrhiza. Se Lakritsrot.

Glyfografi (af Grek. glyfein, urholka,
gravera, och grafein, skrifva, teckna), konsten
att på galvanisk väg öfver en graverad eller etsad
plåt – i hvilken teckningens linier således äro
fördjupade – taga en annan, i hvilken teckningens
linier blifva upphöjda, och hvilken sålunda kan
begagnas ungefär som en kliché i vanligt boktryck.
Upk.

Glykogen (af grek. glykys, söt, och genein, födas),
kem., ett af C. Bernard 1854 i lefvern anträftadt
kolhydrat, som sedermera befunnits vara en allmän
beståndsdel i animaliska väfnader. Det finnes ymnigast
i lefvern, i synnerhet några timmar efter riklig
utfodring med kolhydrat. G. är ett snöhvitt, lukt- och
smaklöst, amorft pulver, som lätt löses i vatten, men
icke i alkohol och eter. Vattenlösningen opaliserar
starkt, likt utspädd mjölk. Genom utspädda syror
förvandlas glykogen under upptagande af vatten till
dextrin och drufsocker. Spottens ferment förvandlar
glykogen till dextrin och maltos. Den kemiska formeln
är C₆H₁₀O₅. P. T. C.

Glykokoll (af Grek. glykys, söt, och kolla,
lim), limsocker, kem., benämnes amidoättiksyra,
CH₂ (NH₂) COOH, upptäckt 1820 af Braconnot
såsom sönderdelningsprodukt af lim med
svafvelsyra. Glykokoll bildar hårda färglösa,
sött smakande kristaller och är till sin kemiska
natur på en gång en syra och en bas. Glykokoll
uppstår som sönderdelningsprodukt af flere i
djurkroppen förekommande ämnen, t. ex. hippursyran,
glykokolsyran, urinsyran. Det framställdes 1858
syntetiskt ur ättiksyra af Perkin och Duppa.
P. T. C.

Glykol (af Grek. glykys, söt), en etylenalkohol,
C₂H₄ (OH)₂, den först bekanta två-atomiga alkoholen,
upptäckt af Wurtz 1856. Glykol är en sött smakande,
tjockflytande vätska. P. T. C.

Glykon, bildhuggare från Athen, hvars namn blifvit
kändt genom inskriften på den farnesiske Herkules
(se fig.), som är hans verk. Det kan med bestämdhet
antagas, att han icke lefvat före första århundradet
f. Kr. Detta framgår redan af formen på bokstäfverna
i den nämnda inskriften Men dessutom är det klart
af formgifningen i Herkules, att stoden ej tillhör
den grekiska konstens bästa tid. Ty ehuru lemmarnas
storartade anläggning, den kolossala måttstocken och
hufvudets egendomliga litenhet tyda på den



Herkulestyp, som fastställdes af Lysippos, visa
dock det svulstiga sätt, hvarpå muskulaturen är
återgifven, och det skrytsamma manéret i figurens
onödiga kraftansträngning på en försämring af
heros-idealet, för hvilken icke Lysippos, utan hans
efterbildare i en senare tid bör ansvara. Denna tid
antages vara början af den romerska kejsaretiden,
C. R. N.

Glykoné (Lat. metrum glyconium), metr.,
forngrekiskt, såväl i den egentliga lyriken som
i dramats lyriska strofer ofta förekommande versmått,
hvars grundform är:

Såväl glykonén som den dermed närbeslägtade
ferekratén (se Ferekrates) kan (särdeles hos de
dramatiska skalderna) på mångfaldigt sätt varieras,
dels derigenom att den inledande trokén (- ^),
hvilken man kallat glykonéns basis, utbytes mot en spondé (– –),
jamb (^ -) eller tribrachys (^ ^ ^), dels äfven
genom omflyttning af daktylens plats t. ex.


På sådant sätt förändrade glykonéer (och ferekratéer)
kallas polyschematiska (Grek. polyschematista)
eller månggestaltade. Bland romerske skalder
har Horatius gjort till regel att alltid
gifva glykonéns basis spondeisk form.
A. M. A.

Glykos (af Grek. glykys, söt), kem. Dermed förstås
dels drufsocker (se d. o.), dels sockerarter
tillhörande samma grupp som det egentliga
drufsockret. Glykoserna utmärkas deraf att deras
lösningar reducera alkaliska kopparlösningar, att
de kunna vid tillsats af jäst direkt försättas i
spritjäsning och att de vid kokning med utspädda syror
icke förvandlas till nya kolhydrat. Till glykoserna
höra, utom det egentliga drufsockret, levulos och
galaktos, af hvilka den senare bildas jämte vanligt
drufsocker vid syrors inverkan på mjölksocker.
P. T. C.

Glykosid (af Grek. glykys, söt), kem. Med
glykosider förstås i växtriket ofta förekommande,
vanligen bittert smakande, eterartade derivat af
glykoser. Gemensamt utmärkande för glykosiderna
är att de vid inverkan af ferment eller utspädda
syror gifva glykoser och andra ämnen, vanligen
benzolderivat. Till glykosiderna höra salicin i
pilbark, arbutin i mjölonris, amygdalin i bittermandel,
myronsyra i senap, koniferin i lärkträdets kambialsaft
samt solanin i potatesgroddar och potatesskal.
P. T. C.

Glykosuri. Se Sockersjuka.

Glyn, Isabel, engelsk skådespelerska, f. 1825,
studerade vid Conservatoire i Paris och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>