Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gihon (Gichon) - Gijon - Gikanäs l. Dikanäs - Gikt - Giktkedjor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
källa vid Jerusalem, kanske den nuv. Mariakällan vid
östra foten af Ofel.
Gijon [gichon], stad i spanska prov. Oviedo
(Asturien), vid Atlantiska hafvet. 30,591
innev. (1877). Högre undervisningsanstalt
för navigation m. m. ("Instituto asturiano"),
grundad af Jovellanos 1797. Stor tobaksfabrik och
glasbruk. Hamnen är endast en redd, men är dock en af
de bästa på denna kust. De förnämsta exportvarorna
äro stenkol (från Langreo, genom jernväg förenadt
med G.) och hasselnötter. Om sommaren är G. äfven en
besökt badort.
Gikanäs l. Dikanäs, bönehus för en del af
befolkningen i Vilhelmina socken af Åsele lappmark,
Vesterbottens län.
Gikt (Lat. arthritis), med., en sjukdom, som i alla
tider förblandats med rheumatism. Namnet gikt
härstammar från det engelska gout (Lat. gutta,
droppe), hvilken benämning uppstod på grund af den
föreställningen, att blodet droppvis destillerade ned
i ledgångarna. Galenus ansåg, att giktknölarna (tophi)
bestodo af intorkadt slem, galla och blod. Enligt
Paracelsus’ lära spelade tartarus en hufvudrol i
gikten, liksom i många andra sjukdomar. Sedan
svensken Scheele upptäckt urinsyran (1775),
uppställde Forbes (1793) den teorien att gikten
berodde på närvaro af urinsyra i blodet, hvilken
åsigt bekräftades af Wollaston (1799), som visade,
att giktknölarna bestodo af urinsyrade salter, och
af Garrod (1847), som framvisade urinsyrans närvaro i
blodet genom att låta den utkristallisera på trådar. –
Man har uppställt en mängd former af gikt, såsom akut
och kronisk (bägge äfven kallade regulier gikt) samt
retrograd l. visceral l. irregulier gikt, då den
slår sig på inre organ (hjerna, hjerta, mage). Efter
sin lokalisation i olika ledgångar, benämnes
gikten podagra (i foten, vanligen stortåsleden),
gonagra (knäleden), chiragra (händerna), kleisagra
(nyckelbenet) och pechyagra (armbågen), omagra
(skulderleden), rhachisagra (ryggraden). Gikt
förekommer mest hos dem, som föra ett välmående,
stillasittande lefnadssätt, och anses derför för
de rikes sjukdom, i motsats mot rheumatismen, som
är de fattiges. Sjukdomen kan således anses såsom
en mätare på sociala förhållanden, på den enskildes
och samhällenas lefnadssätt och seder. Den förekom
t. ex. knappast i den äldre romerska republiken med
dess enkla seder, men florerade och angrep äfven
qvinnor under den romerska kejsaretiden. Många
stillasittande lärde, många högt lefvande statsmän
och regenter hafva varit offer för densamma. Den
har varit mest studerad i England och synes der
äfven förekomma rikligast, måhända till följd af
engelsmännens starka köttdiet. I tropiska land
förekommer den sällan. - Det akuta giktanjallet är
särdeles karakteristiskt. Stundom efter förebud af
allmänt illamående, digestionsrubbningar, grumlig
urin, sömnlöshet m. m., stundom utan förebud
inträffar det, oftast midt i natten, i form af ett
anfall af häftig smärta i den led, som angripes,
vanligen ledgången mellan fotbladet och stortån,
som svartnar, blir rödskinande och i hög grad
ömmande for beröring. Derjämte inställa sig feber
och svettning. Fram på förmiddagen lindras smärtan,
men tilltager åter på aftonen. Först efter 5–10
dagar minska svullnad och smärtor, och anfallet
upphör. Foten kan åter begagnas, och allt synes
lungt och stilla, tills efter några månader
eller ett år ett nytt, vanligen ännu häftigare,
anfall inställer sig, i början oftast i samma led,
sedan äfven i andra ledgångar. Ju oftare anfallen
upprepas, dess lättare sker öfvergången till det
kroniska stadiet. Detta utmärkes deraf att svullnaden
icke fullständigt går tillbaka, utan att giktknölar
(tophi l. nodi arthritici), bestående af urinsyrade
salter, afsätta sig, och att ledgångarna blifva
mer eller mindre stela och orörliga, så att den
giktbrutne icke kan förflytta sig utan käpp och
krycka. Dertill sälla sig lätt symtom af visceral
("inslagen") gikt, med astmatiska anfall, gastriska
rubbningar, slaganfall m. m. I invetererade fall
träffas konkrement af urinsyrade salter icke blott
vid ledgångar, utan äfven i underhudscellväfven,
i muskler, i ögonlocken, näsans och öronens brosk,
i slemsäckarna vid armbågar och knän. Kring
dessa konkrement uppstår stundom varbildning,
och giktabscesser bildas, ur hvilka, jämte var,
uratkalkmassor uttömma sig, och der läkningen visar
sig högst envis. – Att gikten, enligt Garrods teori,
hufvudsakligen beror på ökad halt af urinsyra i
blodet, lider väl intet tvifvel. Oafgjordt är dock
ännu om blodets rikedom på urinsyra beror på ökad
bildning af urinsyra eller på hämmad afsöndring af
densamma genom njurarna eller på hämmad syrsättning
af urinsyra till urinämne. Sannolikt samverka
flere af dessa faktorer. Riklig urinsyrebildning
befordras genom riklig qväfvehaltig föda; dess
oxidation hämmas genom införande af ämnen, som
lättare oxideras, såsom äppelsyrad kalk och sparris
(asparagin). Njursjukdom kan hindra afsöndring. Genom
experiment på djur, hvarvid man underbundit
uretererna och hämmat urinafsöndring, har framkallats
afsättning af giktknölar. Så framkallas hos svin
s. k. guaningikt, hvarvid afsättes guanin (ett med
urinsyra analogt ämne, som äfven kan syrsättas till
urinämne). Giktknölarna hos menniskan innehålla
dock icke endast urinsyrade salter (kalk, natron och
ammoniak), utan äfven kolsyrad och fosforsyrad kalk,
stundom äfven fosforsyradt kali och klornatrium. Gikt
kan lätt förekommas genom måttlig, i synnerhet
vegetabilisk diet, genom undvikande af öl och vin
samt genom nödig kroppsrörelse. Anfallen lindras
genom stillaliggande, med foten i upphöjd ställning
och inlindad i vadd eller flanell, absolut diet och
opiat. Giktknölar (kroniska) hafva stundom gifvit vika
för konstant elektricitet eller massage. Linné använde
smultronkur mot giktanfallet. Alkaliska mineralvatten
nyttjas både i akut och kronisk gikt med fördel.
F. B.
Giktkedjor, små galvaniska element i kedjeform
(Pulvermachers kedjor), äfvensom giktringar,
sammansatta af koppar och zink, användas
mera mot rheumatism än mot gikt och hafva
i allmänhet en mycket tvifvelaktig verkan.
F. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
