Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geronimo de San Yuste - Geronter l. äldste - Gerontoxon - Gerröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ort, der Karl I (V) efter sin tronafsägelse
tillbragte sina återstående år och dog (d. 21
Sept. 1558).
Geronter (Grek. gerontes) 1. äldste kallades hos
forntidens greker folkets ledare eller förmän, åt
hvilka den närmaste vården om statens angelägenheter i
mer eller mindre vidsträckt omfång var anförtrodd. I
det äldsta, patriarkaliska konungadömet, sådant det
skildras hos Homeros, utgjordes geronterna af landets
yppersta män, hvilka genom högättad härkomst, rikedom
och personlig öfverlägsenhet voro sjelfskrifna att
bilda konungens omgifning och med honom rådpläga
rörande de offentliga angelägenheterna. Någon viss
ålder synes alls icke hafva varit föreskrifven
för dessa geronter, och icke häller var gränsen
skarpt uppdragen mellan konungens och geronternas
ömsesidiga myndighet. I Sparta bildade under den
historiska tiden geronterna ett formligen organiseradt
statsråd, kalladt gerusia (Lat. gerontia l. gerochia)
och motsvarande romarnas senatus (af senex, gammal
man). Medlemmarna af denna rådsförsamling voro 28,
alla öfver sextio år, oansvariga och af folket valda
på lifstid. Ursprungligen var denna gerusia, eller
"de äldstes råd", afsedt att bilda en motvigt mot
konungamakten å ena sidan och folkförsamlingen å den
andra. Gerusian synes äfven under äldre tider hafva
hos sig förenat statsmaktens väsentliga funktioner,
men ofverflyglades sedermera af eforatets tillväxande
makt (se Eforer). Utom nämnda uppgift såsom
egentlig regeringsmyndighet egde gerusian i vissa
fall äfven domsrätt, bland annat vid anklagelser
mot konungarna. Dessa hade för öfrigt säte och
stämma i rådet, och en af dem förde ordet vid
dess sammankomster. Ett på liknande sätt inrättadt
"äldstes råd" torde hafva förekommit äfven i öfriga,
aristokratiskt styrda, doriska stater, och särskildt
var detta fallet på Kreta, hvars geronter valdes
bland afgångna regenter eller s. k. kosmer.
A. M. A.
Gerontoxon (Grek. geron, gubbe, och toxon, båge),
Lat. arcus senilis, med., en båg- eller ringformig
grumling i periferien af ögats hornhinna, vanligen
symmetrisk på båda ögonen. Den beror på en hos äldre
personer inträdande fettvandling af den eljest klara
och genomskinliga kornealväfven. Den anses numera vara
af föga betydelse, men troddes förr vara ett yttre
tecken på fettvandling af hjertat. F. B.
Gerröd (Isl. Geirröðr) är namnet på en konung,
som omtalas i Eddasången Grimnesmål. Gerröd och hans
broder Agnar blefvo en gång under sina gosseår, då de
roade sig med fiske, stormdrifna till ett främmande
land, hvarest de under följande vintern fingo herberge
i en bondkoja. Bonden fostrade Gerröd och hustrun
Agnar. Om våren lemnade bonden dem ett skepp, och
hemresan gick lyckligt för dem. Men när de kommo till
land, sprang den yngre, Gerröd, ur skeppet samt stötte
med detsamma ut det igen, under det han uttalade en
ond önskan öfver sin qvarlemnade broder. Gerröd gick
sedan hem och blef tagen till konung i sin under tiden
aflidne faders ställe. – Bonden och hans hustru voro
i sjelfva verket inga andra än
Oden och Frigg. Oden skröt en gång för sin maka
deröfver att hans fosterson hade blifvit konung,
hvaremot hennes fosterson, Agnar, måst taga
sin tillflykt till en jätteqvinnas håla. Frigg
vredgades deröfver och påstod, ehuru utan grund,
att Gerröd var matsnål och försummade gästvänskapens
pligter. Oden förnekade detta och slog vad med sin
hustru derom. Frigg sände derefter sin kammartärna
till Gerröd och bad honom taga sig till vara för
en trollkunnig man, som kunde igenkännas derpå att
ingen hund fanns så arg, att han vågade rusa på
den mannen. Detta passade in på en kringvandrarer
som kallade sig Grimne, men ej ville lemna närmare
besked om sig. Konungen lät då pina mannen genom
att sätta honom mellan två eldar i salen, der satt
han i åtta dagar och qvad då sången Grimnesmål. I
slutet af sången, som är af mytologiskt innehåll,
uppenbarar sig Grimne såsom Oden, och Gerröd steg då
upp för att taga Oden från eldarna, men snafvade och
föll framstupa på sitt halfdragna svärd, hvilket
blef hans bane. Så straffades Gerröds brott mot
gästfrihetens lagar. – Om en jätte med namnet Gerröd
berättas följande i den yngre Eddan. Loke hade en
gång för att roa sig lånat Friggs falkhamn och flög
till Gerröds gård, der han såg ett stort hus. Han
satte sig der och såg in genom fönstret. Gerröd
lät fånga honom, och då han såg falken i ögat,
märkte han, att det måtte vara en mensklig varelse,
samt befallde honom att tala, men Loke teg. Gerröd
inläste då Loke i en kista och lät honom svälta i
tre månader. Efter deras förlopp tillstod Loke hvem
han var och löste sitt lif genom ett löfte att föra
Tor utan hammaren och starkhetsbältet till Gerröds
gård. Detta skedde, men under vägen lånade Tor af
en jätteqvinna, som hette Grid och var moder till
den tyste åsaguden Vidar, hennes starkhetsbälte,
jernhandskar och staf. När Tor kom till den ofantligt
stora ån, som hette Vimer, spände han bältet om
sig och stödde sig mot strömmen vid Grids staf; men
vattnet växte, så att det slutligen gick Tor öfver
axlarna. Denna öfversvämning vållades af Gerröds
dotter Gjalp, men Tor träffade henne med en sten
och dref bort henne. När Tor sedan kom till Gerröds
sal, fanns der blott en stol, på hvilken Tor satte
sig. Han märkte då, att stolen höjde sig, hvarför
han satte Grids staf mot taksparrarna och tryckte
ned stolen. Dervid uppkom ett stort brak och skri;
ty Gerröds döttrar Gjalp och Grep hade stått under
stolen och Tor hade brutit ryggen af bägge. Tor
inbjöds derefter till lek med Gerröd. Denne kastade
en glödande jernvigge mot Tor, men han fångade den
i luften med jernhandskarna. Gerröd gömde sig bakom
en jernpelare, men Tor kastade viggen så, att den
gick genom pelaren, genom Gerröd, genom väggen och
utanför ned i jorden. – Den rimligaste tydningen af
denna myt torde vara den af Uhland lemnade, enligt
hvilken Gerröd är en demon för den glödande hettan,
under det hans döttrar Gjalp och Grep representera
förhärjande störtfloder. Den brännande, förtorkande
sommarhettan urladdar sig slutligen i fruktansvärda
skyfall, som förstöra den odlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
