Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gerner, 1. Henrik Thomesen - Gerner, 2. Henrik - Gerner, 1. Anders - Gerner, 2. Albrekt - Gerningsbref - Gerningsman - Gerningsören - Gernrode - Gernsbach - Gernsheim - Gernsheim, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bruket af utländska ord, i hvilket han såg en
förödmjukelse för folk och fädernesland. Med
Erik Pontoppidan och Peder Syv låg han i strid
angående rättskrifningen, hvilken de ansågo borde
bestämmas efter språkvetenskapliga grunder, under
det att G. ville, att språkbruket skulle vara normen
derför. Jfr N. M. Petersen, "Bidrag till den danske
literaturs historie", III. – 2. Henrik G., dansk
skeppsbyggare, den föregåendes sonson, f. 1742,
blef 1772 "fabrikmester" vid Holmen (det kungliga
skeppsvarfvet i Köpenhamn). Död 1787. Under
G:s ledning byggdes 25 större och 10 mindre
krigsskepp, med tillsammans 1,450 kanoner, hvilka
fartyg voro de bästa Danmark någonsin hade haft,
men 1807 till största delen föllo i engelsmännens
händer. Stor berömmelse vann G. genom uppfinningen
af ett pumpverk för tömmande af örlogsdockan.
C. R.
Gerner. 1. Anders G., ämbetsman,f. i Stockholm
d. 18 Nov. 1632, gjorde vidsträckta utrikes resor
såsom guvernör först för grefve Gustaf Adolf de
la Gardie, derefter för två baroner Leijonsköld,
utnämndes 1665 till förste protokollssekreterare i
kansliet och valdes 1671 till politie-borgmästare
i Stockholm. Vid 1672 års riksdag var han talman
i borgareståndet. 1676 blef han adlad. Död
d. 23 Febr. 1683. – 2. Albrekt G., krigare, den
föregåendes yngste son, f. i Stockholm 1682 (1681),
blef 1704 volontär vid lifregementet och deltog
från och med detta år i Karl XII:s krig. 1707 (1708)
befordrades han till kornett vid lifdragonerna. I
slaget vid Pultava (1709) blef han tillfångatagen,
deltog i tsarens lysande intåg i Moskva och sändes
sedan till Sibirien, der han synes hafva blifvit
ganska väl behandlad. 1716 lyckades G., förklädd
till bonde, fly till Archangelsk, hvarifrån han på
ett portugisiskt skepp begaf sig till Lissabon. Från
Portugal afreste han på svenskt fartyg till Göteborg,
uppsökte konungen i Ystad och aflade inför honom
berättelse om sina öden. G. blef då utnämnd till
kapten vid lifdragonerna (1716 eller 1717) och
deltog i de båda norska fälttågen samt derefter i
försvaret af Roslagen mot ryssarna. 1747 blef han
öfverstelöjtnant vid Östgöta kavalleri och erhöll
1752 afsked med öfverstetitel. Död d. 29 Sept. 1755.
Gerningsbref. Se Gerningsman.
Gerningsman. 1. Jur., kallas vid ett brott den, som
(sjelf eller genom annan) utför den brottsliga
gerningen. I motsats dertill benämnas de,
hvilka eljest medverka till brottet, delaktiga
i detsamma. Begagnar sig någon för en brottslig
gernings utförande af annan person, måste, i fall
den förre skall blifva att anse såsom gerningsman,
den senare (såsom fallet är med en vansinnig eller
ett minderårigt barn eller någon, som till följd
af en villfarelse ej är medveten om sin handlings
verkliga beskaffenhet) tjenstgöra såsom ett blindt
verktyg för den förres vilja. I annat fall blir han
sjelf gerningsinan, och den, som använder honom,
antager då karakteren af det slags delaktig, som
kallas anstiftare. Se d. o. – 2. Förv., handtverkare
på landet under och någon tid efter
skråtvånget. (Detta tvång upphäfdes genom Fabriks- och
handtverksordningen d. 22 Dec. 1846). Oftast antogs
han för en viss socken för att betjena allmogen,
men stundom äfven för hela häradet för att betjena
ståndspersoner. Sålunda förekommo härads-skräddare,
-glasmästare och -målare. Bruken hade sina egna
gerningsmän, och ståndspersoner egde rätt att hos
sig anställa försvarskarlar (se d. o.). Skräddare,
skomakare, smeder, murare och glasmästare voro de
handtverkare, hvilka socknen fick antaga. I händelse
emellertid särskilda ortförhållanden påkallade
undantag från gällande föreskrifter, skulle saken
genom landshöfdingen föreläggas K. M:t. Det var på
denna långa omväg, som t. ex. fiskarebefolkningen i
Kristianopels socken 1825 lyckades få tillstånd att
se sig om efter en "socknebödkare" till förfärdigande
af nödiga fiskekärl; och från början af 1800-talet
finnas åtskilliga k. bref. som meddela handtverkare
tillåtelse att på landsbygden anlägga färgerier eller
att utöfva kruk- och kakelugnsmakareyrket m. m. –
Vid gerningsmans antågande hördes socknemännen inför
häradsrätten, hvarefter landshöfdingen utfärdade den
utseddes gerningsbref, som på 1820-talet kostade
36 sk. banko i lösen. Fann rätten sådant nödigt,
tilläts gerningsmannen taga lärdräng, som dock
förut bort hafva praktiserat i yrket såsom lärgosse
i staden. Husbonden erlade en särskild personel
skatt, gerningsören (se d. o.), och lärdrängen
behandlades i beskattningsväg som allmogens drängar.
1. J. H-r. 2. Kbg.
Gerningsören, kamer., en personlig, årlig skatt
på sockenhandtverkare för deras yrkesutöfning. Den
omtalas redan i Kalmar recess 1474 och fortfor ända in
på 1860-talet, då näringarna frigåfvos. De flesta
städer uppburo gerningsören från kringliggande
landsbygd. I öfrigt betalades denna afgift till
kronan. Beloppet var sedan 1700-talet 1 daler
s. m. (50 öre) för personen. – I Finland utgår ännu
denna skatt och är genom Förordn. d. 27 Jan. 1868
bestämd att utgöras med 2 mark (omkr. 1 kr. 40 öre)
af alla på landet antagna sockenhandtverkare och
gerningsmän (se Gerningsman 2). Dess sammanlagda
belopp för året utgör omkr. 12,000 mark.
Kbg. R. C.
Gernrode, stad i hertigdömet Anhalt, på norra
sluttningen af Harz. Omkr. 2,300 innev. G. var
ursprungligen ett riksfurstligt nunnekloster (stiftadt
960). Den ännu bestående stiftskyrkan, är ett märkligt
minne af medeltidens kyrkoarkitektur.
Gernsbach, stad i badiska kretsen Baden, vid
Murg. Omkr. 2,500 innev. Klimatisk kurort.
Gernsheim, stad i Hessen, prov. Starkenburg, vid
Rhen. Omkr. 3,200 innev. Staty af Peter Schöffer,
som föddes der 1502.
Gernsheim, Friedrich, tysk komponist och pianist,
f. 1839, elev af Rosenhain, Hauff och Leipzigs
konservatorium, fick anställningar i Saarbrücken
(1861), Köln (1865) och Rotterdam (1874). Hans färgrika
och melodiska kompositioner utgöras af diverse piano-
och kammarmusik samt körverk: Salamis, Wächterlied,
Römische leichenfeier, Salve regina m. m.
A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
