Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gasparin, Valérie Boissier - Gaspé, halfö i britiska Nord-Amerika - Gasretort. Se Gas - Gass, Friedrich Wilhelm Heinrich Joachim - Gassa (Gaza), urgammal stad i sydvestra Palestina - Gassaniderna (Gazaniderna), arabisk konungaslägt - Gassendi, Pierre - Gassendist. Se Gassendi - Gasser, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
déjauts des chrétiens d’aujour d’hui (1853), Les
corporations monastiques au sein du protestantisme
(1855), Les horizons prochains et célestes (1858–59;
"Guds himmel, eller odödlighet, återseende och evig"
kärlek", 1868).
Gaspé, halfö i britiska Nord-Amerika, mellan S:t
Lawrence-flodens mynning1 och Chaleur-viken.
Gasretort. Se Gas.
Gass, Friedrich Wilhelm Heinrich Joachim, tysk teolog,
född 1813 i Breslau. Han blef 1846 e. o. teologie
professor vid universitetet derstädes, 1847 e. o. och
1855 ordinarie professor i Greifswald, 1861 i
Giessen och 1868 i Heidelberg. G., som rönt lifligt
intryck af Schleiermachers skrifter, är en frisinnad
unionsteolog. Hans skrifter äro af ett öfvervägande
historiskt, i synnerhet dogmhistoriskt, innehåll. De
vigtigaste: äro De utroque Jesu Christi nomine in
novo testamente, obvio dei filio et hominis (1840),
Gennadius und Pletho, aristotelismus und platonismus
in der griechischen kirche (1844), Georg Calixt
(1846), Die mystik des Nicolaus Cabasilas vom leben
in Christo (1849), Geschichte der protestantischen
dogmatik (1854–67), Die lehre vom gewissen, ein
beitrag zur ethik (1869), Symbolik der griechischen
kirche (1872), Optimismus und pessimismus, der gang
der christlischen welt- und lebensansicht (1876).
Gassa (Gaza), urgammal stad i syd vestra Palestina,
7 km. från hafvet, på en af trädgårdar och olivlundar
omgifven höjd, El Montar. Omkr. 16,000 innev. Säte
för en grekisk och en armenisk biskop. Station
för karavanerna mellan Syrien och Egypten. –
G. var i forntiden den förnämsta af filistéernas
fem furstestäder, starkt befäst och skådeplatsen
för Simsons hjeltedater. Staden har spelat en
betydelsefull rol i forn-, medel- och nyare tidens
krigshistoria. Der blef Demetrius Poliorcetes 312
f. Kr. slagen af Ptolemseus, der besegrades 1244
de tre riddareordnarna af kovaresmierna och 1516
mamlukerna af turkarna. 1799 intogs G. af fransmännen
under Kléber.
Gassaniderna (Gazaniderna), arabisk konungaslägt,
herskade i Hedjas och en del af Syrien från första
årh. af den kristna tidräkningen till 637, då deras
rike, efter de kristnes nederlag vid Jarmukfloden
(634) förenades med kalifatet. Konungarna af denna
dynasti buro, likasom de forna nabataeernas, namnet
Hárit. I 4:de årh. antoge de kristendomen på grund
af en förnärmelse, som kalifen Omar tillfogat
deras konung.
Gassendi [gassängdi 1. -sang-], Pierre, fransk
naturforskare och filosof, f. 1592, blef, sedan han
egnat större delen af sitt lif åt det andliga kallet,
1645 utnämnd till professor i matematik vid Collége
royal i Paris. Död 1655. – Såsom astronom anställde
G. en mängd olikartade iakttagelser. Bland annat
var han en af de få personer, som observerade
Merkurius-passagen d. 7 Nov. 1631. I den
astronomiska teorien var han en anhängare af
Copernicus och bidrog mycket till utbredningen af
densammes åsigter. G:s biografier (öfver Tyge Brahe,
Copernicus, Kegiomontanus m. fl.) äro af högt värde. –
Äfven i fysikens historia intager G. ett
framstående rum, i synnerhet genom sin verksamhet för
spridandet af Galileis läror. Dock gjorde han äfven
sjelfständiga experiment öfver kroppars fall och
förklarade alldeles riktigt den företeelsen att
kroppar, fritt nedfallande utefter masten på ett
i rörelse varande fartyg, bibehålla parallellismen
med densamma. Äfvenså bevisade han experimentelt,
att fortplantningshastigheten är densamma för höga
och låga toner. G. var en afgjord motståndare till
Aristoteles samt anslöt sig närmast till Epicurus
och dennes lära om atomerna, hvilken han dock ej
obetydligt modifierade. – Hans rent filosofiska
skrifter, som vittna om vidsträckt och grundlig
lärdom, hafva nästan uteslutande historiskt intresse
(jfr Feuerbach, "Geschichte der neuern philosophie
von Bacon von Verulam bis Benedict Spinoza"). Han
var en ifrig motståndare till Cartesius och dref sin
opposition på ett sådant sätt, att hela det lärda
Frankrike tidtals var deladt i två motsatta läger:
gassendister och cartesianer. G. var således en man,
på hvilken samtiden hade sina blickar fästa. Deraf
förklaras det stora och välgörande inflytande
han öfvade på naturforskningens utveckling i sitt
fädernesland. – Efter G:s död utgåfvos hans Opera
omnia (1658). A. L-n.
Gassendist. Se Gassendi.
Gasser, Hans, österrikisk bildhuggare, född
d. 2 Okt. 1817 i Eisentratten nära Gmünd,
är en af den nyaste tidens mest intressanta
konstnärspersonligheter. Son af en fattig snickare,
som tillika var träsnidare, fick han som gosse
en tid besöka skolan i Gmünd, men måste sedan
sysselsätta sig med att vakta boskapen och arbeta
på faderns verkstad. Men der väcktes lusten att
snida; och i buxbom eller annat trä täljde han
helgonfigurer, som väckte uppmärksamhet och skaffade
honom beskyddare. 1838 bereddes honom tillfälle att
komma till Wien, der han inträdde som lärjunge i
konstakademien och de båda följande åren vann tvänne
pris. Begåfvad med skarpt öga och rask uppfattning,
gjorde han snabba framsteg och uppöfvade sitt
skönhetssinne i umgänge med konstnärerna. I stället
att för sin utbildning draga till Rom, for G. med
understöd och på särskildt medgifvande till München,
1840, och han tillbragte der en följd af år under nära
samlif med Kaulbach och J. Schnorr von Carolsfeld. Der
utförde G. särskildt en mängd porträttstatyetter,
en genre, för hvilken han visade stora anlag, såsom
af de bägge nämnde målarna och en berömd grupp
af den senares döttrar, samt en Knytnäfvekämpe
i kroppsstorlek (nu i Wiens konstakademi). Till
samma tid hör ock en sedermera i Wien mycket beundrad
statyett af Jenny Lind, hvars bekantskap G. gjorde
i Kaulbachs hus, och som på honom utöfvade ett djupt
intryck. Återkommen till Wien 1847, fick han uppdrag
att utföra statyer och allegoriska figurer för fasaden
till den nybyggda Karlsteatern i Leopoldstadt. Dessa
mejslades i sandsten och utmärkte sig genom sin nya
romantiska uppfattning och en behandling af draperiet,
som afvek från det akademiskt schablonmässiga
manéret. I 1848 års politiska oroligheter tog
G. liflig del; under oktoberstriderna stod han bland
kämparna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
